Sankta Maria kyrka

St:a Maria kyrka färdigställs under 1400-talets första hälft på samma plats som sin romanska föregångare. Den uppfördes i sandsten runt 1150-75 av samma stenmästare, som ansvarade för arbetet med Lunds Domkyrka. Man vet inte hur planlösningen för den gamla kyrkan såg ut, men i den nuvarande kyrkans murverk finns återvunna stenar som pekar mot, att den hade en stor absid. Man vet också, att den romanska kyrkan byggdes till runt 1250-1300 med en tegeltillbyggnad i väster.

Bygget av den befintliga kyrkan inleds på 1300-talet. Genom kanikern Kristierns testa-mente tilldelas Mariakyrkan en gård och hälften av dess avkastning, en donation som gör det stora byggprojektet möjligt. De undersökningar man gjort av taklagen pekar mot, att kyrkobygget pågår i tre etapper under nära ett sekel. Enligt forskaren Torsten Mårtensson byggs koret först, och därefter övriga delar av kyrkan. Kyrkan och kyrko-bygget avslutas i väster med en rak gavel med västportal, omgiven av tureller.

Kyrkan var från början tänkt som basilika med sidoskepp, men man tvingas av något skäl, kanske pengabrist, att förenkla gestaltningen. Till skillnad från i Malmö där
St: Petri var enda stadskyrkan, hade Helsingborg en öppen pluralitet: staden hade socknar som inbegrep både stad och landsbygd, och flera kyrkor som alla krävde sina resurser. Först bantas tvärskeppen bort. Flera byggnadsspår pekar mot, att norrfasaden står klar när detta beslutas, bl.a. spår efter en portal och ett ej färdigställt fönster i det norra sidoskeppets yttermur. Efter ännu en tid beslutas att sänka mittskeppet, och kyrkorummets valv görs om efter de nya förutsättningarna. Kyrkan blir en pseudo-basilika, med ett förhöjt mittskepp utan den äkta basilikans klerestorium, den fönster-våning som ger överljus till långhuset. Kyrkorummet inreds med sju altarkapell och koret avskiljs från långhuset med ett korskrank. Väggarna pryds med kalkmålningar, bl.a. i mittskeppets triforium, som sedermera kompletteras med gotiska dekorer. Dessa motiv ersätts vid 1500-talets mitt av 174 vapensköldar, bl.a det danska riksvapnets. Vapensköldarna försvinner 1749 då kyrkorummet vitkalkas.
Tornet byggs under 1500-talet på kyrkans sydvästra sida. Innan dess hade klockorna hängt i en klockstapel eller i kyrkvalvet. Den södra turellen integreras med tornet. Under senmedeltiden byggs även en sakristia mot norr och ett vapenhus utanför syd-portalen. 1586 inreds det norra sidoskeppets västra travé till gravkor för släkten Bille.

Mellan 1830-50 genomförs tre restaureringar av kyrkan. Under den första 1830-1840 läggs taket, då täckt med bly och tegel, om med koppar. 1840 görs den s.k. Bodmanska restaureringen, en rensning av kyrkorummet från inventarier som upplevdes störa den sakrala stämningen. Kyrkgolvet lagas, och under koret hittas delar av ett tegelgolv från sent 1500-tal. De mest omfattande arbetena under perioden görs 1843-1846 under Carl Georg Brunius ledning. Vapenhuset rivs, liksom sakristian vars funktion flyttas till koromgången. Den nordöstra portalen blinderas, en ny strävpelare placeras fram-för dess tidigare öppning, och ett fönster tas upp väster därom. Övriga strävpelare lagas och byggs om. Flera fönsteröppningar får nya fönsterbågar, syd- och nordvästra portalerna restaureras till ursprungligt utseende och sidoskeppens takgesimser förnyas.

1849-51 tillkommer, efter en privat donation, en ny orgel och -läktare i mittskeppet. Billes gravkor görs om och ytan blir på nytt en del av långhuset.

1897-98 görs en stor renovering under ledning av arkitekt Alfred Hellerström. Det vit-kalkade kyrkorummet befrias från puts, bortsett från i koromgångens nedre parti och i valven, liksom bakom orgel, epitafier och kring de medeltida målningsfragment man återfinner. Vid den nordöstra f.d. portalen tas ännu ett fönster upp på motstående sida dörren. Gravhällar i koromgång och sidoskepp tas upp och ställs längs ytterväggarna. 1905 får nord- och sydportalerna nya koppardörrar efter Hellerströms ritningar.

1927-31 förnyas kyrkan efter arkitekt Lars Israel Wahlmans instruktioner. Läktaren byggs om och får en ny orgel, predikstolen får dagens placering och befintliga bänkar och altarskrank sätts in. Korgolvet läggs om och sprickor i valv och pelare åtgärdas.

1935 insätts dagens järnfönster efter arkitekt Gustaf Widmarks ritningar. Solbänkarna görs om med tegel. 1938-39 görs norr- och sydportarna om med ny kopparbeslagning, gravhällarna läggs på nytt ner i kyrkgolvet, och kvarvarande puts i koromgången ned-knackas. En källare grävs ut i tornet, vars bottenvåning iståndsätts som tornkapell. Valvet över tornets bottenvåning förnyas och en dörr sätts in mellan torn och långhus. Runt 1950 läggs koppartaket om i omgångar. 1951 byggs vindfånget vid västra entrén, och Billes gravkor görs om till dopkapell. 1953 uppförs en ny sakristia, på samma plats som sin medeltida föregångare, efter Widmarks handlingar.

1959 installeras den nuvarande orgeln och orgelläktaren, ritad av Rolf Graae. Vapen-huset och vindfånget under orgelläktaren förändras återigen.
1984-85 görs en renovering efter Forsberg& Wikerstål Arkitektkontors anvisningar. Koppartaken läggs partiellt om med ny koppar, vittrat tegel i fasaderna byts ut och murarna foglagas. Korets takgesims lagas och rekonstrueras delvis.

1999 renoveras kyrkan efter Wikerstål Arkitekters handlingar. Invändigt kalkmålas valven, väggarna foglagas och fönstren m.m. ommålas. Flera inventarier konserveras och belysningen kompletteras.

Kyrkobyggnaden är utformad som en pseudobasilika med ett treskeppigt långhus. Långhuset avslutas av ett tresidigt kor med koromgång. Sydväst om kyrkan finns ett torn från omkring 1500 och mot norr en sakristia från 1950-talet. Till västfasaden ansluter en femsidig, ursprunglig turell, ett trapptorn som leder till kyrkvinden.

Kyrkans ursprungliga delar är grundlagda på en kallmur av gråsten, på vilken står en något utskjutande sockel av sandsten. Kormurarna är byggda i sandsten ända upp till fönstrens solbänkar. Sandstenen tros till stor del komma från absiden till kyrkans romanska föregångare. Vissa av stenarna är profilerade och bär stenhuggarmärken från äldre medeltid, identiska med de som noterats i Lunds Domkyrka. Murarnas övre delar är uppförda av handslaget, rödbrunt tegel i storformat med inslag av glaserad- och svart sten, t.ex. i gesimsen under fönstren, lagt i munkförband. Murarna är skalmurar med fyllning av skärv, sandsten och tegel. Visst tegel tros komma från tillbyggnaden till den forna kyrkan, men merparten lär vara slaget av domenikanermunkarna uppe på landborgen. Samma fasadtegel som finns i kyrkmurarna återfinns i Kärnan. Fogningen är idag gjord med olika fogtyper, och i murverket märks lagningar med både sandsten och yngre tegel. Mellan fönstren står strävpelare med kopparavtäckta avsatser. Även strävpelarna är till stor del ombyggda, men i nordvästra hörnet syns två stycken ännu ej ommurade, utförda utan mellanavsats och med ett flertal bomhål. Långhusskeppen avslutas mot taken av dekorativa gesimser. Sidoskeppens gesimser från Brunius restaurering byggs upp av dubbla såg-, kopp- och löpskift. Mittskeppets gotiska gesims, bäst bevarad mot söder och där delvis rekonstruerad, består av snedställda tegelkoppar med vulster, som tillsammans bildar ett dekorativt sicksackband. Övriga delar av mittskeppets takgesims är sekundärt utförd med två tegelsprång. Norra sidoskeppets- och mittskeppets västra gavlar är byggda som trappstegsgavlar, den senare smyckad med putsade blinderingar av olika form.

Kor- och långhusfönstren sitter i spetsbågiga, två- eller tresprångiga nischer. Fönstret ovan västportalen särskiljer sig med i dess övre del en fyrsprångig omfattning och i nedre delen en tresprångig, och med utvändigt borthuggna profilerade stavar, vilket kanske pekar mot att man förändrat gestaltningen då bygget pågick. Koromgångens fönster har en mer profilerad omfattning än övriga. Långhusets- och korets ytter-fönster består av inmurade järnbågar, indelade med järn till mindre rutor. Glasen är blyinfattade med diagonala spröjsar. Solbänkarna är avtäckta med tegel lagt på flatan. Fönsteröppningarna är samtida med murverket, förutom de kring den igenmurade nordportalen. I tornets murar finns rundbågiga fönsteröppningar med spröjsade gjutjärnsbågar och koppartäckta solbänkar, och ett antal spets- eller stickbågiga ljudöppningar med kopparbeslagna luckor. I sakristians västra fasad syns en korgbågig fönsteröppning med en inmurad järnbåge.
Tornet, som rider på långhusets västgavel, är byggt av skalmurar i handslaget, rödbrunt tegel lagt i munkförband. Murarna stagas av sekundära strävpelare. De västra- och östra röstena är utförda som trappstegsgavlar, vars tinningar täckts av med munk- och nunnetegel. Gavlarna är prydda med putsade, höga spetsbågiga blinderingar. Sakristian är murad av rött tegel, ljusare än den övriga kyrkans, lagt i munkförband.
Kyrkan har tre publika ingångar, huvudentrén i västfasaden och varsin sidoentré till resp. sidoskepp, alla ursprungliga. De två östligaste sidoskeppsportalerna är däremot igensatta. De ska ha haft en liknande utformning som de kvarvarande portalerna. Den södra av dessa, den ursprungliga huvudentrén, har en noga bearbetad utformning med fyra språng av närmst päronformade stavar. Arkivoltens bågar vilar på ett kapitälband i konststen med skulpterade ansikten, avgjutningar efter de vittrade originalen i kritsten som förts över från den romanska kyrkan. Enligt antikvarie Petter Jansson tillhörde ansiktena där nog inte någon portal, utan kan istället likt i Kärnan fungerat som vederlagsstenar till valv. Den nordvästra portalen omfattas av två band, prydda med rekonstruerade sicksack-ornament åtskilda av profilerade stavar. Västportalens spetsbågiga arkivolt är odekorerad och murad som sex språng med varannan rundstav resp. hålkäl. I portalerna sitter pardörrar klädda med kopparskivor. Ovanför portarna i söder och väster finns murade tympanon, det senare prytt med en inskriptionstavla från restaureringen 1851. Utöver dessa ingångar finns mindre, kopparbeslagna dörrar som leder till tornets källare, trappturellen och sakristian.

Samtliga takytor är täckta med kopparplåt i skivtäckning med vertikala ståndfalsar och halvförskjutna tvärfalsar. Taken över torn, sakristia och mittskepp är sadeltak med en valmad avslutning över det polygonala koret. Sidoskeppen täcks av pulpettak, turellen av ett litet pyramidtak. Avvattningen är gjord av koppar.