Piteå Landsförsamlings kyrka (Öjeby kyrka)

Invändigt öppnar sig ett kyrkorum med centralkyrkoplan. Den medeltida salskyrkan tecknar sig i de stjärnformade ribbvalven, medan de på 1700-talet tillkomna korsarmarna mot norr och söder har enkla kryssvalv.
Det tidiga 1700-talets träbarock i predikstol, altare och minnestavlor har ett kraftfullt uttryck och bildar ett självklart fokus i rummet. Även om predikstol och altare är nästan samtida, visar de på helt olika tolkningar av tidsandan. Atarets strama uppställning med skulpterade figurer i och kring en portik med segmentgavel kontrasterar mot predikstolen mustiga dekor av kreuber, blommor och spiralkolonner med förgyllda kapitäl. De spiralformade kolonnerna går igen i de båda minnestavlorna, skurna av samme Nils Jakobsson Fluur. Det sena 1700-talet representeras av obeliskerna -målade i kraftiga färger. Orgelfasaden från 1874 i nyklassicistisk stil, med förgyllda och antikvita ytor och den halvrunda altarringens traditionella balusterdockor, utgör ett fristående, udda inslag i rummet.
1960-talets tillägg med den strama, omålade träinredningen och figurmåleriet i taken under läktarna, är en tongivande del av rummets inredning. Tidsandan förstärks av det hyvlade stengolvet och solbänkarna, altarbordets och dopfuntsockelns lågerhuggna ytor och fönstersnickerierna. Men även läktarunderbyggnadernas putsade skärmväggar och lampetter i klarglas och smide har en stark tidsprägel. 1960-talets tidsanda möter redan i trappan utanför den samtida stigluckan av mexitegel och fortsätter i de enkla, koppar-beslagna kyrkportarna.
Sakristian har samma stjärnformiga ribbvalv med sekelskiftesmåleri som kyrkorummet, modernt kalkstensgolv, textilförvaring i laserad furu och möblemang i nygustaviansk stil

Kyrkan byggdes i slutet av 1400-talet som gotisk salkyrka med tre stjärnvalv och tegelornerade gavelrösten. Något senare byggdes ett vapenhus mot södra sidan.
Vapenhuset är numera rivet, men delar av sydportalen är frilagd i dagens kyrkofasad. År 1751 byggdes salkyrkan om till liksidig korskyrka med koret orienterat till östra korsarmen.
I början av 1800-talet omdanades kyrkorummet till centralkyrka i och med att predikstol, dopfunt & altare flyttades till korsmitten. I slutet av seklet betonas medeltiden i kyrkan, då stjärnvalven markeras med polykrom ornering. Nästa stora omdaningsfas inträffar under tidigt 1960-tal då kyrkan får ny inredning i tidens anda, men även i det yttre sker förändringar. Den rätputsade ytan med hörnkedjor huggs ned och medeltiden betonas genom att röstenas tegelorneringar tas fram och murarna får en slammad yta utan artikulerande listverk. På 1990-talet flyttas orgeln ned från läktaren till norra korsarmens golvplan och läktaren i denna del kortas av till ett minimum.
Kyrkan har idag grovslammade murar med kvastad yta utsparad mot sockelpartiet, där gråstensmuren exponeras på ett för 1900-talet typiskt maner. Medeltidsgavlarnas tegelornering är målad i samma ton som omgivande ytor och 1700-talets gavlar markeras av runda oxögon. Samtliga gavlar har ålderdomligt avslut utan gavelsprång. Fasaderna artikuleras endast genom utstockade, enkla portaler och en profilerad taklist.
Murarna bryts av höga, rundvälvda fönster som i gavelfasaderna skärs av portikerna.
Det höga, branta sadeltaket är korsröstat och täckt med kopparplåt med lökformad takryttare över korsmitten.