NÄMDÖ KYRKA

Interiören är ljus och luftig med öppen takstol i långhuset och stort ljusinsläpp genom de höga fönstren. I långhuset är väggarna klädda med en pärlgrå pärlspåntpanel som under fönstren avbryts av liggande slät panel. I sakristia, vapenhus och tornrum är det enbart en slät pärlgrå träpanel. I samtliga utrymmen är taket klätt med en slät vitmålad träpanel som i långhuset kompletteras av konsoler med förgyllda fasetteringar och fyllningar däremellan. Fönstren är invändigt gråmålade och i långhus och sakristia kompletterade med påskruvade inre bågar. Gråmålade pardörrar av trefyllningstyp till kyrkorum och entré. I samtliga utrymmen är det skurgolv.

Väggen bakom altaret är klädd med en klart kornblå pärlspåntpanel prydd med förgyllda metallstjärnor i krans runt altarprydnaden. Altaret av trä är likaså av blåmålad panel medan altarringen är vitmålad med förgyllda lister kring fyllningarna och klädd med ett rött tyg. Två gråmålade trefyllningsdörrar på ömse sidor om altaret leder till sakristian. Till höger om altarringen står den gamla vedkaminen i ursprungligt läge och till vänster finner man predikstolen som liksom bänkinredningen är samtida med kyrkan. Predikstolen i trä står på en åttkantig sockel och är liksom altarringen vitmålad med förgyllda lister kring fyllningarna. Bänkinredningen består av på vardera sidan tio stycken lösa gråmålade bänkrader med kontursågade gavlar samt ljushållare för stearinljus. Ett relativt nytt inslag i koret är från 1991 av Gunnar Guhrén.

Läktaren vänder sig med tre fria sidor in mot långhuset. Sex kannelerade kolonner med åttkantiga kapitäler bär upp läktaren vars barriär lika predikstol och altarring är vitmålad med förgyllda lister kring fyllningarna. Räcke och fyllningar är gråmålade. Barriären är dekorerad med skulpterade och förgyllda änglahuvuden, festonger, kors samt rundlar vilka liksom läktaren har sitt ursprung i Östanviks kapell. Tre gråmålade fyllningsdörrar med överljusfönster avskiljer läktaren från tornrummet.

Inventarier
Nämdö kyrka har inventarier från samtliga föregångare. Nuvarande altarprydnad, ett altarskåp i Lübeckstil från slutet av 1400-talet, var förmodligen en gåva till 1600-talets kapell från moderkyrkan i Österhaninge. Det hittades illa medfaret på kyrkans vind och sattes upp i koret 1940, efter restaurering av konservator Sven Dalén. Altarskåpet visar Kristus, smärtomannen, som med en krans av törnen runt den blodiga pannan visar sina sår. Två sidofigurer, förmodligen knäböjande änglar, saknas. De vid restaureringen nytillverkade dörrarna är idag borttagna. Från 1600-talskapellet härrör även två oljemålningar som föreställer Fottvagningen, daterad 1695 och Kristi förklaring på berget Tabor från cirka 1700. Ett epitafium från 1648 som föreställer Golgata är idag placerat på västväggen. I kyrkan finns även en bibel med inskriften "Nempdöö Capell Åhr 1629", en gåva från församlingens förste kaplan Petrus Finchelius.

Från 1702 års kapell härrör en oljemålning som föreställer Korsfästelsen. Denna fungerade förmodligen som altartavla och flankerades av två stycken utsågade figurer på bemålad träpannå föreställande Moses och Johannes döparen. Dessa är troligen från kapellets invigning. Två oljemålningar som föreställer aposteln Petrus med den galande tuppen samt Ecce Homo, skänkta till församlingen 1729, flankerar idag altaret. Lorentz Billing på Östervik skänkte två kyrkklockor samt nästan allt kyrksilver till 1702 års kapell.

Från Österviks kapell härstammar förutom hela läktaren med utsmyckning tre stycken mindre vapensköldar från Blix och hans båda hustrur. En kristallkrona i empire hänger över läktaren. Altarprydnaden från Österviks kapell, ett förgyllt kors med törnekrona och mantel, fungerade som altarprydnad i dagens kapell tom 1940 då det flyttades till den norra långväggen.

Bland inventarierna från dagens kyrka märks ett votivskepp från1944 samt dopfunten, daterad 1958, i vitmålat trä av Bernhard Nilsson. På sydväggen hänger en väggbonad med motivet "Hamnen i Långviksskär", daterad 1984. Till läktaren införskaffades en mindre orgel 1922, vilken 1991 kompletterades med ytterligare en orgel i koret. På västväggen hänger en "Series Pastorum" med samtliga kapellpredikanter och komministrar listade sedan 1629. Församlingen äger också en dopklänning samt brudkrona från 1961.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Nämdö kyrka är placerad i öst-västlig riktning. Kyrkan består av ett enskeppigt långhus med sadeltak. I öster avslutas långhuset av en lägre, polygon utbyggnad med kor och sakristia samt i väster ett kyrktorn med en mindre, rektangulär plan, krönt av en spira i fyrpassform med kula i fästet. Kyrkporten är placerad i tornets bottenvåning, som även rymmer vapenhus och trappa till läktare och tornrum. I tornet hänger två kyrkklockor. Storklockan göts ursprungligen av Hindrich Bohm i Stockholm och skänktes av Lorentz Billing på Östanvik 1750. Då den sprack vid nyåret 1952 blev den omgjuten av Bergholtz klockgjuteri och återinvigdes i juni 1952. Samma år skänktes lillklockan, också gjuten av Bergholtz klockgjuteri, bekostad genom insamling på initiativ av fiskaren Frans Öhman, Långviksskär. Den ersatte då en äldre lillklocka som nu hänger i stapeln vid Kyrknäset.

Nämdö kyrka är utförd med trästomme, granitsockel samt svartmålat plåttak med skorsten i det sydöstra fallet. Stilen är nygotisk som framförallt uttrycks genom den höga takresningen, tornet samt de spetsbågade fönstren med spröjsverk. Fasaden är klädd med omväxlande liggande och stående brädpanel som smyckas av tandsnittslist, lister och enkla pilastrar. Tandsnittorneringen samt portalen har drag av renässans. Numera är kyrkan enhetligt vitmålad men var förmodligen ursprungligen tvåfärgad med ljus panel och mörkare accenter. Kyrkporten med panel av snedställda, profilerade brädor är målad i brunt samt försedd med kraftiga gångjärnsbeslag. En gjuten kyrktrappa i fem steg leder upp till kyrkporten. Årtalet 1876 i metallsiffror samt ett enkelt vitmålat träkors kröner porten.

Nämdö kyrka invigdes hösten 1876. Ritningarna är uppgjorda av byggmästare Gustaf Blomquist och bearbetade av arkitekt John Smedberg (18511913) anställd vid Överintendentämbetet.

John Smedberg etablerade sig efter avslutad utbildning i Malmö i slutet av 1870-talet där han kom att sätta sin prägel på stadsbilden. Han markerade där övergången från eklekticism till friare nyskapande med en varierad byggnadsflora som skolor, hyreshus och kommunala byggnader. Särkilt kan synagogan och elverket, idag konsthallen Rooseum, nämnas. Han undervisade och blev sedermera rektor vid Tekniska Elementarskolan i Malmö (18781913) samt var föreståndare för Tekniska yrkesskolan 18831913.

Nämdö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Nämdös äldsta namnform Neffø från omkring 1300 kan härledas från fornsvenskans næf vilket betyder näbb och förmodligen syftar på att någon del av ön liknar en fågelnäbb eller näsa. 1539 omnämns Nemdöö och på senare tid förekommer både stavningen Nämndö och Nämdö.

Enligt tradition skulle Nämdö genom sitt skyddade läge ha fungerat som tillflyktsort för de kristna undan förföljelse på 800-talet. Traditionen menar därmed att församlingen ursprungligen kan ha grundats av Ansgar eller någon av hans lärjungar. Årtalet 870 ska enligt samma källor ha följt församlingen genom olika inskrifter för att slutligen ha huggits in ovanför altaret i 1600-talets kapell. I historisk tid har den katolska sedvänjan att avge löften och löftespengar till Nämdö kyrka varit framträdande bland både församlingsbor och mer eller mindre långväga resenärer, däribland en förgylld ljuskrona av trä som anses vara förebild till Strindbergs Sjönödslöftet i novellsamlingen Skärkarlsliv. Det är dock okänt om det funnits ett medeltida kapell på Nämdö. Först 1540 omtalas en präst, Herr Knut på Östanvik, men något kapell nämns inte i sammanhanget. Östanvik var då den största gården på Nämdö som omfattade åtta kronobönder med egna hemman. På 1660-talet fick Östanvik säterirättigheter och styrde över hela Nämdö fram till laga skiftet 1862, då säteriet splittrades i gårdarna Östanvik, Västanvik, Västerby och Västanäng.

Församlingens kända historia börjar 1607 då Nämdö tillsammans med Ornö och Utö bildar Ornö församling. Till en början hålls predikan på Ornö, men snart invigs ett knuttimrat kapell på Nämdö. 1636 övergår Nämdö som kapellförsamling till Österhaninge. Tillsammans med större delen av Nämdös bebyggelse brändes detta kapell av ryssarna sommaren 1719. 17011702 hade dock ett nytt kapell, vilket klarade sig från rysshärjningarna, uppförts strax intill det gamla kapellet. 1753 uppfördes en ny klockstapel. På 1790-talet beslöt man riva kapellet. I anslutning till kapellet låg kyrkogården som fortsatte att nyttjas även efter att kapellet rivits.

1796 tog häradshövdning Magnus Blix på Östanvik initiativ till uppförandet av att nytt kapell, nu vid Östanvik, som tillsammans med klockstapel, likbod och kyrkobrygga stod färdigt 1798. Ritningarna av Pehr Estenberg på Överintendentämbetet visar en rund centralkyrka i strängt nyklassicistisk stil. En med stenmur omgärdad liten kyrkogård anlades sydväst om kyrkan, där Magnus Blix begravdes 1805. På 1870-talet hade församlingen växt till 321 medlemmar och kyrkorådet beslutar 1875 att riva Östanviks kapell till förmån för en ny kyrkobyggnad på den ursprungliga kyrkplatsen. Idag återstår endast kapellets grundstenar och kyrkogården med Blix gravhäll. I juli1986 återinvigdes Östanviks kyrkoruin, som idag ägs av Djurö, Möja och Nämdö församling. I samband med återinvigningen uppfördes en ny klockstapel, en s k klockbock med spåntak, i vilken Nämdö kyrkas lillklocka, gjuten av Hindrich Bohm i Stockholm och skänkt till församlingen 1750 av Lorentz Billing på Östanvik, kallar till friluftsgudstjänst.

Frans Westerberg på Västeräng skänkte kyrkotomten invid kyrkogården för uppförandet av den nuvarande kyrkobyggnaden. I april 1875 gillas och fastställs kyrkans ritning, utförd av byggmästare Gustaf Blomqvist, av kyrkostämman som anser den vara synnerligen ändamålsenligt uppgjord och med skicklighet utförd. Man önskar dock höja väggarna med en fot och fönstren i proportion därefter. Byggnadsmaterial togs från Östanviks kapell, vars läktare och altarprydnad även återanvändes i kyrkans interiör. Kyrkan stod färdig hösten 1876 och har sedan dess inte genomgått några genomgripande förändringar.

Redan 1895 framförs klagomål på kylan vintertid och det ges tillåtelse att med betäckta hufwud bevista gudtjänsten i församlingen kyrka. Först 1955 installeras en elektrisk värmeanläggning med bänkvärmare. 1912 byttes det ursprungliga spåntaket ut mot ett svartmålat falsat plåttak och 1939 uppfördes ett bårhus med vedbod öster om kyrkan. Både exteriör och interiör har målats om i delvis ny färgsättning. 1989 genomgick kyrkan en interiör upprustning och återinvigdes därefter av biskop Henrik Svenungsson. 1992 utvidgades kyrkogården mot söder. Efter en församlingssammanslagning 2002 ingår Nämdö i Djurö, Möja och Nämdö församling.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
Länsstyrelsens arkiv
SLM Stockholms läns museum, arkivet
SSA Stockholms Stadsarkiv
Muntligt meddelande, Lars Frisk 2005-06-22
Muntligt meddelande, Göran Petterson 2005-06-22
Muntligt meddelande, Herbert Fredriksson 2005-06-27
Bergman, G, Nämdö kyrka. Sörmländska kyrkor. Bd 8, nr 108, Eskilstuna 1948
Bergman, M, Nämdö kyrka. Sörmländska kyrkor 108, Södermanlands museum 1987
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Kulturmiljöer i Värmdö kommun. Underlag för översiktsplan och områdesbestämmelser. Värmdö kommun 1989
Källman, R, Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun, Stockholm 1987
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Strandman, B, & Strandman, C, I Östanviks marker. Kulturlandskap och promenader på Nämdö, Nämdö 1993
Svenskt ortnamnslexikon. Red. Wahlberg M, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003