NYNÄSHAMNS KYRKA

Förhållandena i Ösmo socken började förändras påtagligt kring sekelskiftet 1900, i takt med den tilltagande betydelsen av hamnen i Nynäs. Till hamnen anslöts 1901 en järnvägsförbindelse till Stockholm och redan 1911 hade det medföljande och växande villasamhället fått rang av köping. I Nynäs fanns då endast ett äldre och mindre kapell, vilket 1912 omvandlades till bibliotek. Därefter kom folkskolans gymnastiksal att användas som gudstjänstlokal. År 1926 erhöll dock församlingen nuvarande tomt på klippan, ovanför hamnen.
Projektering för en ny kyrkobyggnad påbörjades och 1928 kunde grundläggningsarbeten inledas. I december 1930 invigdes Nynäshamns kyrka, vissa detaljer var dock inte slutförda och tornet saknade sin spira. Byggnaden uppfördes av natursten i sockeln och tegel förstärkt med betongbalkar i stommen, efter ritningar av arkitekt L. I. Wahlman känd för bl.a. Engelbrektskyrkan i Stockholm. Till sin stil hämtar den inspiration från kontinentens romanska kyrkor.Inledningsvis saknade tornet sin planerade spira men år 1936 kunde tornet krönas med nuvarande tälttak som bär en lökspira. I samband med detta kunde storklockan hängas på sin plats.
Kyrkobyggnaden förenade kyrkorum med i sin västra del en församlingssal bakom en vikvägg. Församlingssalen var genom en trappa ansluten i källarvåningen, som inrymde köksutrymmen m.m. Källarvåningen i öster under koret var avsedd för värmeanläggningen.
År 1954 genomgick kyrkan en omfattande renovering i synnerhet invändigt där en betydande del av inredningen förnyades. Avsikten var att "ge rummet en värdig utformning", fullborda kyrkan i enlighet med ursprungliga ritningar samt att åtgärda nedbrytnings- och tekniska problem. Invändigt målades kyrkorummet om, taket försågs med panel som målades röd. Inredningen förnyades; bl.a. tillkom nya ljusarmaturer, en ny predikstol, en ny bänkinredning, en ny dopfunt samt ett nytt murat altare fodrat med marmorskivor medan altarringen omformades. Korgolvet lades om med kalkstensplattor och samtliga fönster försågs med antikglas i gult och grönt. Även en ny orgel om 24 stämmor installerades på den ombyggda läktaren. Församlingssalen bakom skärmväggen i väster byggdes om och utvidgades i anslutning till läktarens ombyggnad. Förändringar av församlingssal och läktare medförde även att vindfången till vapenhusen avlägsnades. I samband med ändringen av uppvärmningspanna, från olja till el, revs skorstenen som orsakade sättningar i korvalvet. I koret avlägsnades även det stora korset från korväggen och ursprungliga nummertavlor ersattes med nya. Utvändigt ändrades flera av stentrapporna som anslöt till byggnadens olika ingångar.På 1960-talet genomfördes underhålls- och tekniska åtgärder på fasaderna., bl.a. omputsning av fasaderna medan stödmurarnas täckning med skiffer ersattes med kopparplåt.
På 1980-talet omgestaltades koret som fick en ny altarprydnad och kororgel medan bänkar samt nummertavlor avlägsnades och dopfunten omplacerades., Förhållandena i Ösmo socken började förändras påtagligt kring sekelskiftet 1900, i takt med den tilltagande betydelsen av hamnen i Nynäs. Till hamnen anslöts 1901 en järnvägsförbindelse till Stockholm och redan 1911 hade det medföljande och växande villasamhället fått rang av köping. I Nynäs fanns då endast ett äldre och mindre kapell, vilket 1912 omvandlades till bibliotek. Därefter kom folkskolans gymnastiksal att användas som gudstjänstlokal. År 1926 erhöll dock församlingen nuvarande tomt på klippan, ovanför hamnen.
Projektering för en ny kyrkobyggnad påbörjades och 1928 kunde grundläggningsarbeten inledas. I december 1930 invigdes Nynäshamns kyrka, vissa detaljer var dock inte slutförda och tornet saknade sin spira. Byggnaden uppfördes av natursten i sockeln och tegel förstärkt med betongbalkar i stommen, efter ritningar av arkitekt L. I. Wahlman känd för bl.a. Engelbrektskyrkan i Stockholm. Till sin stil hämtar den inspiration från kontinentens romanska kyrkor.
Inledningsvis saknade tornet sin planerade spira men år 1936 kunde tornet krönas med nuvarande tälttak som bär en lökspira. I samband med detta kunde storklockan hängas på sin plats.
Kyrkobyggnaden förenade kyrkorum med i sin västra del en församlingssal bakom en vikvägg. Församlingssalen var genom en trappa ansluten i källarvåningen, som inrymde köksutrymmen m.m. Källarvåningen i öster under koret var avsedd för värmeanläggningen.
År 1954 genomgick kyrkan en omfattande renovering i synnerhet invändigt där en betydande del av inredningen förnyades. Avsikten var att ge rummet en värdig utformning, fullborda kyrkan i enlighet med ursprungliga ritningar samt att åtgärda nedbrytnings- och tekniska problem. Invändigt målades kyrkorummet om, taket försågs med panel som målades röd. Inredningen förnyades; bl.a. tillkom nya ljusarmaturer, en ny predikstol, en ny bänkinredning, en ny dopfunt samt ett nytt murat altare fodrat med marmorskivor medan altarringen omformades. Korgolvet lades om med kalkstensplattor och samtliga fönster försågs med antikglas i gult och grönt. Även en ny orgel om 24 stämmor installerades på den ombyggda läktaren. Församlingssalen bakom skärmväggen i väster byggdes om och utvidgades i anslutning till läktarens ombyggnad. Förändringar av församlingssal och läktare medförde även att vindfången till vapenhusen avlägsnades. I samband med ändringen av uppvärmningspanna, från olja till el, revs skorstenen som orsakade sättningar i korvalvet. I koret avlägsnades även det stora korset från korväggen och ursprungliga nummertavlor ersattes med nya. Utvändigt ändrades flera av stentrapporna som anslöt till byggnadens olika ingångar.
På 1960-talet genomfördes underhålls- och tekniska åtgärder på fasaderna., bl.a. omputsning av fasaderna medan stödmurarnas täckning med skiffer ersattes med kopparplåt.
På 1980-talet omgestaltades koret som fick en ny altarprydnad och kororgel medan bänkar samt nummertavlor avlägsnades och dopfunten omplacerades.

Jean-Paul Darphin 2006-10-04

Hela kyrkobyggnaden är uppförd mellan 1928 och 1936, efter ritning av L.I. Wahlman. Den har därefter, med undantag av få detaljer, förblivit oförändrad och har därför utvändigt en homogen stil och saknar utbyggnadsetapper.
Byggnaden utgörs av ett rektangulärt långhus med mot väster två symmetriska vapenhus, ett i norr och ett i söder. Byggnadens östra gavel har fasade hörn, något svängda, i anslutning till koret. Västra gavelns nedre del har kraftiga murade strävpelare uppförda på murade socklar av natursten förankrade i berget. Tornet är uppfört mot södra sidan, i höjd med koret. Det har ett murat trapphus på sin västra sida, upp till tornkammaren. Kyrkans grund och sockel är murade av kluvna naturstenar, ådrad gnejs, som förenar sig med berget. De stora nivåskillnaderna i öster och väster har medfört att källarvåningar har skapats under långhusets västra och östra delar. Källarvåningen under församlingssalen har utvändigt en ingång med plåtdörr placerad i ett valv under trappan till norra vapenhuset. Pannrummet under koret nås genom en plåtdörr i stensockeln på långhusets södra sida, i höjd med koret.
Stommen är byggd av tegel och fasaderna är slammade med rödfärgad puts som lämnar murteglets form och struktur synlig. De putsade tegelytorna kontrasterar mot sockelns natursten.Fasadlivet indelas av en högt placerad horisontell list, vilken samtidigt utgör baslinjen för de översta fönstren. Överst har långhuset högt placerade stickbågiga fönster, över murlisten. Fönsteromfattningarna har dubbla dekorativa språng infällda i murlivet. I nedre delen förekommer skilda fönstertyper, bl.a. smala och höga rektangulära fönsteröppningar med putsad omfattning. I höjd med koret finns på varje sida stora höga fönster med spetsig avslutning.
Östra gaveln har fönsterblinderingar med tegelfriser och i de svängda hörnen enklare rundbågiga blinderingar. Västra gaveln har i sin översta del sammankopplade fönsterblinderingar med ett smalt högt fönster i mittaxel. Nedanför dessa finns tre fönster, placerade i höjd med församlingssalen. Fönstren har träkarmar och träramar som är vitmålade: de smala solbänkarna bär kopparplåt.
Vapenhusen bär sadeltak vars nock ligger i höjd med långhusets fasadlist. Gavlarna har murad taksprångslist och gavelfält med mittplacerat ankarjärn av svart smide i form av kryss. Gaveln på norra sidan bär även årtalet 1930. Södra vapenhuset har tre höga stödpelare på sin fasad i norr. Mellan dessa finns två stycken tvåsprångiga omfattningar, varav den ena inramar de kopparklädda portdörrarna och den andra har ett blint fält med ett mindre stickbågigt fönster i överdelen. Porten har en utgående stentrappa med vilplan. Den har järnräcke av smide som avslutas med stenstolpar i marknivå. På södra vapenhusets östra mur hänger ett monumentalt träkors som ursprungligen var uppsatt över altaret.
Norra vapenhuset skiljer sig från det södra genom dess förlängning nedåt, vilken bildar en källarvåning som ansluter till utrymmena under församlingssalen. Partiet under porten har en lång murad ramp av natursten som utgör grunden till betongtrappan som leder till norra ingången. Under vilplanen till norra ingången finns ett valv som leder till källaringången. Källarvåningen i norra trapphuset har även ett fönster mot norr, i axel med fönstret i övre delen.
Tornet som är uppfört mot långhusets norra sida är kvadratiskt till sin bas och är något infällt i norra långmuren. Det har indelning med listverk på höjden, en fortsättning av långhusets listverk. I norr, öster och väster har det små fönsteröppningar, med olika utformningar. Dessa associerar i form och karaktär till byggnadens övriga fönster. I väster har tornet en ytterdörr försedd med stentrappa och räcke av smide. I höjd med klockkammaren har tornet rundbågiga ljudöppningar som inramas av dubbla blinda arkader med tegelfris. På tornets östra vägg hänger, i bottenvåningen, ett monumentalt kors utfört i kopparplåt.
Taken på långhuset och vapenhusen bär skiffer medan tornets spira och mindre taksprång täcks av kopparplåt.Långhuset och vapenhusen bär sadeltak med täckning av skiffer. Tornet har ett låg tälttak som kröns av en hög spjutformad spira, som avslutas med vindflöjel i form av tupp. Torntaket och spiran samt trapphuset och utbyggnaden mellan trapphuset och långhuset har täckning av kopparplåt.