MUSKÖ KYRKA

I kyrkan ligger ett lackat trägolv. En gravhäll i kalksten från 1682 är nedsänkt i det nordöstra hörnet. Stenen fick sin nuvarande placering i samband med 1877 års ombyggnad. Väggarna är putsade och vitmålade. Det välvda trätaket är vitlaserat och bärs upp av ljusgrå pelare. Även bänkinredning och fönstersnickerier är målade i ljusgrått. Läktarbarriär, korskrank, fyllningsdörrar samt bänkinredningens gavelspeglar är laserade i ljusa jordfärger.

I det Levinska gravkoret ligger ett gråmålat brädgolv med två nedsänkta kalkstenshällar, vilka täcker en nedgång till gravkammaren. Hällarna har inskriptioner och ringar i hörnen.
Väggarna är putsade och vitmålade. Det tunnvälvda taket är täckt med vitmålad pärlspont. Under kapellets rundbågiga fönster står ett altarbord av trä med målad inskrift. På ömse sidor av fönstret på korets södra vägg sitter trätavlor av epitafiekaraktär med marmorerade ramar. På tavlan till vänster står namnen på makarna Levins fyra döttrar, på tavlan till höger står namnen på desex sönerna.

Kyrkans predikstol från 1620-talet togs åter i bruk vid 1952 års restaurering, då den ersatte enpredikstol från 1877. 1600-talspredikstolen infogades 1952 i en lådliknande utbyggnad med ingång från sakristian. Vid tillfället konservarade och restaurerade konservator Sven Dalén målningen på predikstolen.

Kyrkans orgel har tolv stämmor och är tillverkad av Grönlunds Orgelbyggeri i Gammelstad 1955. Den tidigare orgelfasaden från 1877 står lutad mot väggen i det Levinska gravkoret.

Övriga inventarier
Altartavlan, som föreställer Kristus på korset med Maria Magdalena knäböjande vid mästarens fötter, skänktes till kyrkan 1770 av Adolf Ludvig Levin. Enligt tradition ska den vara målad av Per Krafft den äldre. Den förgyllda rokokoramen kröns av det svenska riksvapnet och en sluten kungakrona, vilket indikerar att ramen tidigare har innehållit ett kungaporträtt. I kyrkan finns även en nummertavla i enkel rokoko från 1755.

Av kyrkans ljusredskap kan nämnas två ljuskronor av malm. En är från 1600-talets senare del och den andra från 1700-talets första del. I koret finns två förgyllda rokokolampetter.

Kyrkans votivskepp är en fullriggare från slutet av 1800-talet. Kyrkan bevarar mycket silver av vilket en medeltida kalk med patén av förgyllt silver kan nämnas. Båda är troligen tillverkade i Sverige vid mitten av 1300-talet. Antingen kommer föremålen från en nu okänd medeltida kyrka på Muskö eller så kommer de från Västerhaninge kyrka. Kyrkan bevarar en järnbeslagen kyrkkista vilken kan ha tjänat församlingen ända sedan 1600-talskapellets dagar.

Muskö kyrka har ett flertal intressanta textilier av vilka en del är deponerade i Strängnäs domkyrkomuseum. För drygt ett år sedan återfick kyrkan en kyrkfana från omkring 1600, vilken förvaras i en låda på läktaren. En praktfull skrud med antependium och mässhake av röd sammet är från 1678. Till kyrkans inventarier hör även den Levinska mynt- och boksamlingen som skänktes till kyrkan 1832 av Carl Axel Levin.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Muskö kyrka uppfördes och invigdes 1630. Kyrkan fick sin nuvarande form 18761877 då den genomgick en omfattande ombyggnad efter ritningar av en byggmästare Andersson. 1952 genomgick kyrkan ytterligare en stor ombyggnad under ledning av slottsarkitekten Ove Leijonhufvud. Kyrkan är uppförd i trä med en tillbyggnad i form av ett putsat gravkor från sent 1700-tal vid södra långsidan.

Muskö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Muskö socken omfattar förutom själva Muskön även de mindre öarna Långgarn, Märsgarn, Vitsgarn, Björnholmen och de öar som bildar Älvsnabbens hamn. Denna hamn är känd sedan medeltid, omnämnd första gången 1444 och var väl använd på grund av sitt djup och skyddade läge. Den låg dessutom lämpligt intill den gamla segelleden söderifrån upp till Stockholm.

Socknen har övertagit namnet efter huvudön Muskö där kyrkan finns. Förleden sammanhänger med det
bl a i Södermanland påträffade dialektordet musk mörker, skugga (jfr riksspråkets adjektiv svartmuskig). Inget närmare är känt om bakgrunden till namnet.

Den första kända kyrkan på Muskö byggdes förmodligen av byalag och stod på den plats som kallas kapellgärdet, cirka 200 meter nordväst om nuvarande kyrka. Riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhjelm, som hade Arbottna som förläning lät riva kyrkan på 1620-talet och gav order om ett nytt kyrkobygge. Från den första kyrkobyggnaden härrör troligen nuvarande predikstol, vilken är daterad till 1620-tal.

Enligt traditionen ska Gustav II Adolf ha varit med om invigningen av Muskös nya kyrka innan han for till Tyskland för att delta i trettioåriga kriget 1630. Under 1800-talet blev kyrkan i allt sämre skick och 1868 godkände Överintendentsämbetet ritningar till en ny kyrka. Ritningarna som var utförda av byggmästare I Oskar Eriksson föreställde en putsad tegelkyrka med torn. Av ekonomiska skäl genomfördes inte bygget. Istället genomgick den befintliga kyrkan en kraftig ombyggnad efter ritningar av en byggmästare Andersson. Det är oklart hur mycket av den gamla kyrkans stomme som bevarades vid ombyggnaden.

Kyrkan hade i sin ursprungliga form målningar över bibliska ämnen; Syndafallet, Moses, Kung David etc. Fragment av enkla målningar hittades i sekundärt läge vid restaureringen 1952. Bevarat från den tidigare byggnaden är även det Levinska gravkoret från sent 1700-tal.

1797 fick Muskö egen präst tack vare brukspatron Adolf Ludvig Levin som upplät bostad åt kapellpredikanten. Den f d prästgården, Sveden, är belägen söder om kyrkan och såldes av på 1960-talet.

1731 blev Muskö församling utbruten ur Västerhaninge. Sedan 1922 ligger församlingen återigen under Västerhaninge som annexförsamling.