DALARÖ KYRKA

Dalarö kyrkas tillkomsttid dateras till åren mellan 1649 och 1652. Fram till 1780-talet behöll kapellet sin form, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr. Kyrkans huvudsakliga utformning är från en genomgripande ombyggnad 178687, då väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristia och trapphus till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv kom till. Senaste stora restaurering var 1936 med Einar Lundberg (18891978) som arkitekt.

Dalarö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.

1636 avskildes Tyresö från Österhaninge församling och blev eget pastorat med godsherren greve Gustav Oxenstierna som patronus. Samma år blev Dalarö tullstation. I den nya församlingen ingick tvenne Dalaröö torp. 1649, tre år efter grevens död, donerade änkan, grevinna Maria Sofia de la Gardie till Daleröö cappels upbygning Et hundrade Specie Rijkzdaler, en betydande summa att använda som grundplåt till ett kyrkobygge. Från 1653 börjar kapellräkenskaperna med en inventering av kassakistan och senast då bör kapellet, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr, ha stått färdigt. Ett epitafieporträtt från 1652 berättar att den femtonårige ynglingen Kakup blivit begravd i kapellet. Även ett votivskepp, skänkt av tullförvaltaren Anders Olofsson, bär årtalet 1652 jämte namnet Göteborg. När Dalarö kapell byggs vid 1600-talets mitt, var Dalarös betydelse som tullstation erkänd och bebyggelsen hade börjat ta fart. Vid 1600-talets slut bodde 150200 personer på själva Dalarö.

Kapellet och Sandemar gård var bland de byggnader som inte brändes ner av ryssarna 1719. På en av de äldsta kartorna över Dalarö, en tomtkarta från 1740, framgår kapellets yttre form och kyrkogårdens omfattning. 1776 testamenterade Carl Christian Gyldener sin kvarlåtenskap till församlingen att använda för ny kyrkobyggnad. Pengarna användes i stället till en omfattande ombyggnad av kyrkan under 1780-talet. Väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristian och trapphuset till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv tillkom. Vid en restaurering 1936 var arkitekten Einar Lundbergs intention att stärka det sena 1700-talets gestaltning. Kyrkan fick då nytt trägolv, sluten bänkinredning och hela interiören målades om. Elektrisk värmeanläggning installerades och sakristian fick inredning för textil förvaring. Under 2005 har ändamålsenlig förvaring iordningställts för inventarier av textil och metall.

Till en början förrättades gudstjänsterna av kyrkoherden i Tyresö, men 1677 fick Dalarö en egen kaplan som församlingen höll med kaplansbostad. 1690 blev hemmanet Hässelmara på Ornö kaplansboställe i Dalarö kapellförsamling, men i praktiken fungerade den Gyldenerska gården i Dalarö som kaplansboställe. När den Gyldenerska gården revs 1889 uppfördes det nuvarande prästbostället på samma tomt

Kyrkan har ett rektangulärt kyrkorum med långhus och kor. Mot koret ligger en tillbyggnad i två våningar med sakristia och herrskapsläktare som även har separat ingång från kyrkogården. I sydväst finns ett tillbyggt vapenhus med kyrkans huvudentré samt trappa till orgelläktaren.
Vapenhuset har en enkel inredning med brunlaserat, fernissat trägolv, gråmålade brädväggar och tak med synliga takbjälkar. Fönstret mot sydväst har glasmålning efter skiss av konstnären Gunnar Torhamn. Vapenhuset har två gråmålade bräddörrar, en till orgelläktarens trappa och en till elcentralen. Taket har armatur i mässing och glas samt infravärme. I en inbrottssäker monter av stål och glas, utmed den sydöstra väggen, förvaras kyrkans silver. Till kyrkorummet leder ett par gråmålade pardörrar med glasade, spröjsade fyllningar i övre partiet.

Hela kyrkorummet har gråmålade väggar av stående slät panel som delvis är pappspänd. Väggarna är rytmiskt indelade av pilastrar som sträcker sig från golv till tak och bär upp den kraftigt profilerade gesimsen utmed långsidorna och korväggen. Däröver höjer sig ett gråmålat, trätunnvalv som skapar rymd och tillsammans med väggarnas pilasterindelning och ljusflödet från de stora, välvda fönstren ger kyrkorummet dess speciella karaktär från 1700-talets senare del.

Mot korväggen är ett målat altare av trä placerat. Över det hänger en altartavla från 1700-talets första hälft som föreställer Kristus på korset, en oljemålning på duk med förgylld ram krönt av änglar och sol med treenighetssymbol. Vid restaureringen 1936 tillkom inskriftstavlan därunder liksom altarringen med släta fyllningar, marmorerade i rött, grått och vitt samt två altarpallar ritade av arkitekt Einar Lundberg. Intill predikstolen på norra väggen hänger kyrkans äldsta altartavla från 1654 med en framställning av nattvarden och givarnas porträtt infällt i ramen.

Koret domineras annars av den unika predikstolen med inläggningar i intarsia med figurmotiv, tillverkad 1630 av konstsnickare Melcherdt för Tyresö äldsta kapell. Den skänktes till Dalarö kapell och har brukats där från mitten av 1600-talet. Vid restaureringen 1936 rengjordes fyllningarnas intarsia från fernissa och vit oljefärg avlägsnades från ramstyckena som nymålades av konservator Sven Dahlén. Underdelens marmorering togs fram och retuscherades. Trappbarriären nytillverkades och målades. I korets trägolv finns tre gravhällar infällda, den äldsta från 1600-talet över tullinspektören och kyrkvärden Bengt Olofsson Printz och hans hustru. Dopfunten från 1936 är tillverkad av svartek från det 1676 förlista linjeskeppet Riksäpplet.

Till kyrkans 300-årsminne 1950 skänktes sex oljemålningar av konstnären Torsten Nordberg. Målningarna pryder läktarbarriärens framsida och har motiv hämtade från Dalarös historia. Orgeln, med 17 stämmor, är byggd 1982-83 av Åkerman & Lund Orgelbyggeri AB. Fasaden har ritats av Knut Kaliff och färgsatts av konservator Nils Löfgren. Fasaden från den äldre orgeln är uppsatt på orgelläktarens sydvästra vägg.

Övriga inventarier
Dalarö kyrka äger en ovanligt stor samling textilier. Av de äldsta och mest intressanta är en mässhake från 1654 av grön mönstrad sammet och en mässhake från omkring 1700 av violett sidendamast med guldspets. Tre antependier är från 1600-talet, varav två är av violett sidendamast. Det tredje, av grön holländsk halvsidendamast, förvaras hängande i kyrkorummets bakre, västra del. Kyrkan äger även textilier från 1900-talet som är av betydande konstnärligt värde.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.