ADELSÖ KYRKA

Adelsö kyrka uppfördes under 1100-talets senare del med långhus, smalare kor och möjligen en absid. Av kyrkans ursprungliga delar finns idag nuvarande långhusets sidomurar samt väggen mellan koret och sakristian bevarad. Under 1300-talet uppfördes sakristian av gråsten och täcktes med ett ribbvalv av tegel. Tornet i väster uppfördes under 1400-talets förra hälft. Vid 1400-talets mitt förenades tornets bottenvåning med långhuset samtidigt som båda byggnadskropparna välvdes. När kyrkans kor under 1400-talets slut utvidgades och försågs med stjärnvalv, fick slutligen den medeltida kyrkan salkyrkans form. Samtidigt uppfördes ett vapenhus av trä i söder.

Under 1700-talets mitt byggdes tornet om efter byggmästaren Petter Holm och fick sitt nuvarande utseende. I samband med en större renovering 1823, revs det medeltida vapenhuset i trä. Samtidigt öppnades den nuvarande entrén i väster, nya fönster togs upp och gamla vidgades.

Adelsö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger dessutom inom område som utpekats som riksintresse för kulturmiljövården.

Namnet Adelsö kommer från en ålderdomlig bildning av trädnamnet al.
Adelsö utgjorde tillsammans med Birka en betydande knutpunkt i Mälardalen under vikingatiden. Birka på ön Björkö i Mälaren anlades av kungen på 700-talet och blev en viktig handelsplats och internationell hamn. Kungen själv bodde tvärs över sundet, på Adelsö. På Hovgården låg den vikingatida kungsgården, och det var härifrån Birka styrdes.

Idag bevarar området närmast kyrkan värdefulla lämningar från vikingatiden. Vid Hovgården finns en tingsplats, där man tror att bl a Björn (kung i Uppland under 800-talets första hälft) har hållit ting. Vid kyrkan finns flera större gravhögar, däribland de s k kungshögarna, där Birkakungarna anses begravda. Öster om storhögarna står en runsten som enligt inskriptionen ristats åt kungen, troligen under 1070-talet.
På platsen där kungsgården låg, uppfördes 1279 Alsnö hus som ett sommarpalats i tegel för Magnus Ladulås räkning. Byggnaden var snarare inrättad som ett lustslott med bekvämligheter än som en byggnad med försvarskaraktär. Redan i slutet av 1300-talet förintades dock palatset. Sannolikt brändes det i samband med ett överfall av vitaliebröderna, d v s mecklenburgska kapare. Idag finns endast dess grundmurar kvar på en kulle vid stranden nordöst om kyrkan.

Den nuvarande stenkyrkan föregicks sannolikt av en kyrka i trä. Möjligen tillkom kyrkan på initiativ av kungen för att fungera som gårdskyrka till den intilliggande kungsgården, men även för att fungera som sockenkyrka. Från denna har man dock inte påträffat några spår. Adelsö kyrka anses vara helgad åt S:t Göran.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk- topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Björk, Desirée, kyrkvaktmästare, muntliga uppgifter 2005-02-02
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 12501350, Uppsala 1987
Bratt, P, Mälaröarna. Kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1988
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Ekerö pastorat, Kyrkoantikvariska utskottet
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län 1997
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Tuulse, A, Adelsö kyrka. Sveriges kyrkor, Färentuna härad, västra delen, vol 73, Stockholm 1954
Tuulse, A, Adelsö kyrka. Upplands kyrkor - 100, Uppsala 1959
text:

Kyrkorummet täcks av tegelvalv, två åttdelade i långhuset, kryssvalv i tornrummet och stjärnvalv i koret. I korets södra och norra väggar finns rektangulära nischer. Troligtvis användes de under medeltiden för förvaring av altarkärl m m. Nischerna har varit igensatta men har tagits upp under en sentida renovering.

Det var i samband med 1823 års renovering som bågen mellan tornkammaren och långhuset togs bort. Samtidigt tillkom läktaren i väster. Orgelläktaren är enkelt dekorerad med en förgylld lyra och lagerkrans i mittfältet. Orgeln uppfördes av Pehr Zacharias Strand, och byggdes om 1929 av orgelbyggaren C R Löfvander. När orgeln renoverades 1987 återställdes den till ursprungligt skick.

Kyrkans altaruppsats av trä, tillverkades 1802 av hovbildhuggaren Per Ljung (1743-1819). Formen är inspirerad av en antik sarkofag och kröns av ett kors med strålkrans. Under 1970-talet ersattes den tillhörande altarringen med nuvarande knäfall. Altaruppsats liksom knäfall är målade i rosa marmorering med förgyllda ornament.

Predikstolen skänktes till kyrkan 1768. Den är dekorerad med förgyllda ornament och medaljonger. På predikstolen står ett timglas som inköptes vid 1700-talets mitt. Predikstolens ljudtak kröns av ett kraftigt kors med kula.

Kyrkorummet fylls av två bänkkvarter på vardera sidan om mittgången. Bänkarna fick sin nuvarande form under 1880-talet. Det nuvarande ytskiktet är från 1920-talet då de målades om. Under 1950-talet gjordes bänkarna bekvämare.

Inventarier
Till kyrkans medeltida inventarier hör ett krucifix från 1400-talets slut som numera är uppställt i sakristian. Det har ursprungligen tillhört en nådastolsframställning i kyrkans nu försvunna altarskåp. . Ett krucifix som hänger ovan sakristieingången härrör från 1300-talet. Av den medeltida dopfunten finns cuppa och fot bevarad. Den tillverkad av grov sandsten och är möjligen från 1100-talets slut.

Till kyrkans mer intressanta nattvardskärl hör en kalk av förgyllt silver. Foten härrör från 1641 medan cuppan gjordes om under 1760-talet. Oblatasken av silver köptes in 1689 och är dekorerad med driven ornamentik på locket. En mässhake av röd sammet från 1724 hör till kyrkans äldsta textilier. Från 1800-talet härrör en mässhake i svart sammet dekorerad med kors och strålkrans. Kyrkan äger även en brudpäll av siden från 1770-talet. Sakristian bevarar två runstenar.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Kyrkan ligger i öst-västlig riktning med sakristia i norr. Murarna är uppförda av vald och kluven gråsten, medan tornets övre del, långhusets västra gavel samt alla omfattningar och valv är uppförda av tegel.

Kyrkans fasader är spritputsade med slät puts på omfattningar kring fönstren. Det östra fönstret har behållit sitt ursprungliga utseende med avtrappad profil som uppåt avslutas med en spetsbåge. Alla fönster, utom korfönstret, vidgades senast 1884.

Kyrkans sadeltak liksom tornet är täckt med spån. Takkonstruktionens äldsta delar torde härröra från 1600-talets reparation. Sedan dess har konstruktionen reparerats under 1700-och 1800-talet. Tornet från 1400-talet, har två våningar ovanför valvet. Under 1700-talet fick tornet sin nuvarande gestalt. Ljudgluggarna fick sin nuvarande form då kyrkklockorna flyttades dit under 1730-talet. Både kyrkans storklocka och lillklocka göts under 1700-talet. Huven kom till under 1700-talets mitt. Tornet kröns av en spira med kulor, kors och tupp.