VÄRMDÖ KYRKA

Den första stenkyrkan uppfördes under medeltid som en salkyrka. Utvändigt hade kyrkans gråstensmurar detaljer av tegel. Norrsidan hade inga fönster och syd- och östfönsterna var troligen smala och högt sittande. Långhusets innertak täcktes ursprungligen av ett platt brädtak.
På 1430-talet byggdes sakristia och vapenhus till och båda ursprungligen valvslogs. På 1460-talet slogs långhusets stjärnvalv efter tyska förebilder. Under 1480-talet tillkom två gravkapell som exteriört lades under samma tak som sakristia och vapenhus. Tillbyggnadernas sadeltak gjordes lika höga som långhuset och kyrkan fick sin korsform. Till förändringar utförda efter medeltiden hör benhuset som uppfördes 1687 väster om vapenhuset samt den södra korsarmens kraftiga strävpelare. Kyrkans fönsterstorlekar kom till under 1700-talet.

Exteriör
Kyrkans gråstensmurar är synliga med vitputsade brett utstrukna fogar. Kyrkans igenmurade korfönster och runda blindering i öst är vitputsade liksom benhuset. Sakristians norra gavelröste är utfört av oputsat tegel lagt i munkförband med dekorativt murat strömskift. De höga branta takfallen täcks sedan medeltiden av spån. Långhusets takstolar är bevarade sedan byggnadstiden.

Kyrkfönstren sitter indragna i slätputsade och vitkalkade djupa rundbågiga fönsternischer med solbänkar av svartmålad plåt. Fönsterbågarna är småspröjsade med enkla yttre och inre träbågar, både exteriört och interiört målade vita. Hängrännor och stuprör är utförda av koppar och förankrade med stag i murverket.

Ingångar till kyrkan finns i vapenhuset samt i västra gaveln, båda försedda med portar som nytillverkats under 1990-talet. Granittrappan till sydportalen är även den nytillverkad.

Långhusets vitkalkade stjärnvalv är slagna under 1460-talet och av en typ som är vanlig i tyska ordenskyrkor. Från samma tid är spiraltrappan av tegel till vinden i långhusets västra del. Väggarna är vitkalkade med sju kalkmålade medeltida konsekrationskors.

Det s k Baggekoret i norr har stjärnvalv slagna vid byggnadstiden under 1480-talet och är försett med en murad tumba. Den är utförd av sandsten 1636 med huggna bilder av Bagge och hans två hustrur. På väggarna finns epitafier varav ett är daterat till omkring 1500. Skrudskåpen i Baggekoret tillkom 1988.

Det s k Flemingska koret i söder togs i bruk som gravkapell under 1600-talet då stjärnvalvet slogs. Väggarna är smyckade med epitafier och begravningsvapen från samma tid. Under koret finns en gravkrypta.

Sakristian uppfördes under 1430-talet och har vitkalkade väggar och ursprungligt kryssvalv. Under 1960-talet gjordes en nedgång till en nybyggd källare. Nedgången är utförd med spiraltrappa försedd med ett enkelt smidesräcke. Samtidigt lades golvet i sakristian om med kalkstensplattor och ett altare anordnades av en stålkonstruktion med marmorskiva. Den kraftiga bräddörren till sakristian är järnbeslagen åt kyrkorummet och åt sakristian försedd med ett kraftigt stocklås.

Vapenhuset är liksom sakristian uppfört under 1430-talet och har vitkalkade väggar och ett ursprungligt kryssvalv. Kyrkans ursprungliga sydportal, ingången till långhuset, är bevarad med sin tresprångiga portal. Dörren mellan vapenhus och långhus togs bort vid 1969 års restaurering. På norra väggen har utsparats rester av medeltida kalkmålningar som togs fram på 1960-talet.

Samtliga golv i kyrkan lades om med kvadratiskt tegel under 1960-talet, med undantag för sakristians och korets golv. I långhusets mittgång lades en stor mängd gravhällar av kalksten tillbaka. Korets kalkstensgolv från 1700-talet, med ilagda gravhällar, kompletterades under 1960-talet med kalkstensplattor.

Stormaktstiden avspeglar sig i interiören inte bara i 1600-talets sandstenstumba och korens barockepitafier utan även i den rikt skulpterade predikstolen av ek. Den är utförd 1667, möjligen av mästaren Hans Hebel från Schleswig-Holstein. I ljudtaket återfinns Jöran Fleming och hans hustru Sigrid Gyllenstiernas vapensköldar. Kyrkans dopfunt härrör även den från tiden och är utförd av sandsten med röd kalkstenssockel.

Bänkinredningen av furu på tegelpostament tillkom på 1960-talet. Även orgelläktaren härrör från samma tid och är utförd fristående på pelare av brunmålat stål. Läktarbarriären består av vitmålade svarvade pelare. Under läktaren uppfördes samtidigt ett omklädningsbås av tegel samt ett tegelpostament med inlagda kalkstenshällar. Till 1960-talets restaurering hör också altaret, uppmurat av tegel med skiva av kolmårdsmarmor, på platsen för det medeltida altaret. Altarringen med vitmålad svarvad barriär nytillverkades 1992. Orgeln är byggd av orgelfirman Söderling 1860 och bevarar 18 söderlingstämmor. Orgelfasadens ursprungliga färgsättning återställdes vid en restaurering 1975.

Övriga inventarier
Kyrkan bevarar en stor mängd medeltida träskulpturer. Nämnas kan bl a triumfkrucifixet som härrör från tidigt 1300-tal och troligen kommer från den tidigare kyrkan på platsen. Altaret smyckas med ett rikt snidat altarskåp, med scener ur passionshistorien, tillverkat på 1400-talet. S:t Olofsskåpet är tillverkat 1514 av Lars Snickare. Till kyrkans medeltida föremål hör även en ljuskrona med en S:t Göransbild på varje arm. Nämnas bör även delar efter två medeltida dopfuntar från 1300- respektive 1400-talet, förvarade i vapenhuset.

Till 1600-talet hör kyrkans stora innehav av begravningsvapen. Samtida är även två träskulpturer som framställer en liggande Kristusfigur samt två processionsstavar med träskulpturer, varav den ena framställer Josef och den andra Maria Värmdö kyrka har även en rik uppsättning av textilier varav de äldre främst härrör från 1600- och 1700-talen.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Värmdö kyrka är Stockholms skärgårds äldsta och enda medeltida kyrka. För att vara en uppländsk medeltidskyrka är den ovanligt stor, vilket avspeglar att den var byggd för att tjäna en stor församling. Kyrkan är troligen uppförd under 1300-talet med tillbyggnader av sakristia, vapenhus och gravkapell under 1400-talet.

Gravkapellen har tjänat som gravkor åt släkterna Fleming, Bagge, Snakenborg m fl och kyrkan är rikt smyckad med gravminnen efter de i trakten betydelsefulla släkterna. Kyrkan äger även ett stort antal medeltida träskulpturer.

Värmdö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Den nuvarande kyrkan måste ha haft en föregångare. När den nuvarande kyrkan börjar byggas är inte klart. En kyrka i Värmdö nämns första gången 1314 i en taxeringslängd upprättad av domkapitlet i Uppsala. 1319 ska ärkebiskopen med följe kommit till kyrkan och 1323 ska ett ting ha hållits vid kyrkan. När den nuvarande kyrkan börjar byggas är inte klarlagt. Enligt tidigare forskning har en påvlig bulla från 1390, med löfte om avlat för alla som bidrog till kyrkans underhåll, satts som en bakre gräns för byggnadsåret. Senare uppgifter kan dock tyda på att en stenkyrka fanns här redan vid 1300-talets början.

Ägarna till Norrnäs, som var Värmdös enda sätesgård under medeltiden, var engagerade i kyrkan. Enligt uppgift ska Jens Fleming, som ägde Norrnäs i slutet av 1300-talet, ha dött 1395 och begravts i Värmdö kyrka som han låtit bygga. Ägarna till Norrnäs hade under medeltid patronatsrätt, d v s rätt att tillsätta präst i församlingen.

När den nuvarande kyrkan av sten uppfördes utformades den som en salkyrka med oputsade murar, täckt av ett högt sadeltak med spåntäckning. På 1430-talet byggdes sakristia och vapenhus till och under 1480-talet tillkommer gravkapell på både norra och södra sidan. Dessa lades under samma tak som sakristian och vapenhuset, vilket innebär att kyrkan fick sin nuvarande korsform. Gravkapellen tjänade som gravkor åt traktens viktiga släkter; Fleming, Bagge och Snakenborg m fl.

Från medeltid fram till 1800-talets slut var Värmdö kyrka hela Värmdö sockens och skeppslags kyrka, omfattande 16 fjärdingar och var samlingsplats för hela skärgården. I äldre tid gick viken ända upp till kyrkan, där båtarna från öarna kunde lägga till. Till socknen hörde bl a Boo, Gustavsberg, Ingarö, Orminge, Ljusterö och Möja.

Värmdö innehåller ordet värmd i betydelsen vak som inte fryser till. Vindöström är en del av Värmdö socken i Värmdö skeppslag, där isen lägger sig sent eller är tunn. Där tycks upphovet till namnet Värmdö finnas.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Dahlqvist, Gunilla, Lindmarker, Birgitta m fl, Värmdö kyrka, Upplands kyrkor 185, Strängnäs 1981
Karlsson, Ann Mari, Upplands kyrkor 201, Gustavsbergs kyrka, Katrineholm 1987
Sveriges kyrkor, Uppland I, Stockholm 1918
Sveriges kyrkor, Kyrkor i Värmdö Skeppslag, Stockholm 1949
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995
Källman, Rolf, Skärgårdsbygd, Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun, Stockholm