MARKIMS KYRKA

Kyrkans interiör är rymlig, både kor och långhus har en för kyrkor av denna typ en ovanlig vidd. En rundbågig, låg triumfbåge mellan långhus och kor var ursprungligen smalare och har vid okänd tidpunkt utvidgas.

Koret täcks av ett tunnvalv och absiden av ett hjälmvalv slagna under romansk tid. Långhuset är välvt med två kryssvalv, sexdelade ribbvalv, med djupa kappor, slagna av tegel under senmedeltid. Innan valvslagningen bar långhuset ett platt trätak, vilket framgår av spår på den gamla takstolen, synlig ovan valven. Väggar och valv i långhus, kor och absid är vitputsade. Golvet i långhuset är lagt med kvadratisk plansten förutom i bänkkvarteren som är lagt med brädgolv. Koret är lagt med kalkstenshällar från 1600- och 1700-talen. Under 1400-talet målades interiören med kalkmålningar som troligen överkalkades under 1700-talet. Åter framtagna målningar är bevarade i större omfattning endast i vapenhuset. I övrigt har fragment återfunnits men överkalkats.

Vapenhuset är stort och har ett kryssvalv, sexdelat ribbvalv, slaget under senmedeltid i samband med vapenhusets uppförande. De framtagna kalkmålningarna är utförda med kalkfärg på torr grund i rött, grönt, blått och svart. Valvribborna är smyckade med rankverk och i valvkapporna är stora figurer avbildade. Kyrkans skyddshelgon S:t Lars är jämte S:t Eriks och madonnans bild målad mitt emot den tronande Kristus. Målningarna har troligen utförts i samband med att vapenhuset uppfördes och de hör till den s k Mälardalsskolan. Ingången till långhuset, den romanska kyrkans ursprungliga ingång, är rundbågig, smal och hög samt försedd med en omfattning av fint huggen sandsten. Dörren av breda plankor pryds av tidigmedeltida ornerade smidesarbeten varav en del är utformat som ett skepp. Dörrens smidesarbeten härrör från kyrkans romanska byggnadsskede med kompletteringar som nyckelskylt med ornering under gotisk tid. Smidet är sannolikt överflyttade från en äldre dörr.. Vapenhusgolvet är lagt med tegel med inslag av plansten.

Sakristian har fyrdelade vitputsade ribbvalv slagna i samband med uppförandet under senmedeltid. Golvet är lagt med tegel. Ingången är rundbågig med en granitbåge. Dörren är av brädor och pryds av beslag och en vriden dörring av järn av senmedeltida ursprung.

Till kyrkans inredning hör en altarpredikstol i rokoko med förgyllda detaljer, placerad i kyrkans mittaxel i absiden. Altarpredikstolen har en symmetrisk uppbyggnad med två sidotrappor. Predikstolens korg är försedd med altartavlan som i hög, förgylld relief framställer Kristus på korset omgiven av Johannes och Maria. Trappräckena är indelade i fält med snidade rokokoornament. På piedestaler vid trappräckenas slut står på vardera sidan om altaret en kvinnlig figur av skulpterad och gråmålat trä. Kvinnornas attribut är ett kors och en kalk respektive ett ankare och en duva vilket symboliserar Tron respektive Hoppet. Kärleken representeras av Kristi offerdöd på altartavlan. Predikstolens ljudtak pryds av två kerubhuvuden och kröns av en förgylld skulptur som framställer Kristus med korsfana omgiven av gråa moln. Altarpredikstolen och altarskranket är liksom en nummertavla tillverkade 1758-59 av bildhuggaren Magnus Granlund (1711-1779) från Stockholm som utfört liknande inredningsarbeten i uppländska kyrkor under 1700-talet. Altarskranket motsvaras på andra sidan kyrkorummet av en klockarbänk med svängd skärm och är samtida med altarpredikstolen. Bänkinredning är sluten och härrör från 1726, men består delvis av äldre bänkar.

Läktarbarriär och orgelfasad härrör från 1820-talet och är utförda i tidstypisk empire efter ritningar av hovbildhuggare Axel Fahlcrantz (1780-1854). De är marmoreringsmålade i grått med förgyllda ornament. En ny 11-stämmig orgel, med bibehållande av den gamla orgelfasaden, tillverkades 1985 av A Magnussons Orgelbyggeri, Mölnlycke. Läktaren uppfördes ursprungligen 1694 med ett läktarskrank daterat till tiden omkring 1640. Bevarade delar av det äldre läktarskrankets dekorativa fyllningar i barockstil är uppsatta på långhusets väggar under läktaren. Inredningens ursprungliga färgsättning togs fram på nytt vid en restaurering under 1950-talet, samtidigt som kyrkorummets medeltida kalkmålningar togs fram.

Övriga inventarier
Av kyrkans medeltida inventarier finns endast triumfkrucifixet, uppsatt över triumfbågen, bevarat. Det är försett med ringkors och utfört av snidad ek under 1200-talets senare hälft . Till vår tids tillägg till kyrkorummet hör den 1972 anskaffade dopfunten med modern utformning.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Markims kyrkas bevarade romanska planform består av ett rektangulärt långhus med ett lägre och smalare kvadratiskt kor försett med en absid. Byggnadskropparna avtar successivt i längd, bredd och höjd mot öster.

Murarna är uppförda av stora, valda, delvis kluvna gråstensblock lagda i någorlunda jämna skift. Korets samt långhusets östra hörn har hörnkedjor av huggen sandsten, vilket även återfinns i omfattningen till den romanska kyrkans ursprungliga ingång till långhuset. Tegel har använts till dörr- och fönsteromfattningar. Kor- och absidvalv är utförda i gråsten samtidigt som kyrkan uppfördes kring år 1200. Vapenhuset i söder och sakristian i norr är senmedeltida tillbyggnader. Valven i vapenhus, sakristia och långhus slogs av tegel vid samma tid under 1400-talets mitt.

Kyrkan är utvändigt spritputsad och avfärgad i en ljusgul kulör med vita slätputsade hörn och omfattningar. Runt långhus, kor och absid löper en något utskjutande granitsockel. Norr om kyrkan har sockeln gjutits. Under medeltid var kyrkan troligen oputsad, vilket antas på grund av synliga gamla yttermurar på sakristians vind. De rundbågade fönsteröppningarna är försedda med grönmålade träbågar. Upptagning och förstoring av fönster skedde efterhand under 1700-talet. Det runda fönstret i absiden tillkom dock 1850.

Kyrkan har branta sadeltak med undantag för absidens tak som har en halvkonisk form. Sedan 1887 täcks taken av korrugerad plåt. Dessförinnan bestod takmaterialet av tjärade spån. Kyrkans ingång genom vapenhuset är försedd med en rundbågig, flersprångig omfattning. Öppningen är försedd med en panelad, grönmålad bräddörr med stocklås på insidan. Vapenhusets gavel är rikt bevuxen med vildvin.

Markims kyrka är uppförd omkring år 1200. Kyrkan bevarar sin planform med långhus och smalare absidförsett kor, karaktäristiskt för tidigmedeltida kyrkor i Uppland. Den romanska kyrkan har under senmedeltid valvslagits och försetts med kalkmålningar samt byggts till med vapenhus och sakristia.

Markims kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Markims kyrka uppfördes som sockenkyrka, troligen på en plats med gammal hävd som helig plats. På kullen där kyrkan är anlagd har funnits en offerkälla och kullen var sannolikt en kultplats under hednisk tid. Av traktens runristningar från slutet av 1000-talet går att läsa att flera av bönderna i Markims socken antagit den kristna läran. Ungefär ett århundrade efter runristningarnas vittnesbörd om kristendomens insteg stod Markims kyrka på plats med ett centralt läge i socknen. Kyrkan invigdes sannolikt åt S:t Lars, kyrkans skyddshelgon. Om kyrkans byggherrar var stormän eller bönder är okänt. Markims kyrka och grannsocknen Orkestas kyrka har likheter beroende på att de båda kyrkorna är uppförda som den första generationens romanska landskyrkor i sten. Genom sin planform och sitt byggnadssätt dateras Markims kyrka till tiden omkring år 1200. Orkesta kyrka anses vara något äldre.

Första gången Markims kyrka nämns är 1287, i ett testamente upprättat av Swen Suneson till förmån för kyrkan. Sockennamnet Markim (Markem 1287) är sammansatt av ordet mark i en äldre betydelse skog och -hem, som vanligen har betydelsen boplats/gård. Markim saknar kyrkby, men centralt ligger Husby som hette Husaby Marchem 1307. Namnet Markim kan ha avsett en bebyggelse, närmast motsvarande byn Husby eller den samlade bygd som socknen utgör, och skog med syftning på skogsområdet väster om Husby.

Församlingen tillhörde Ärkestiftet fram till 1952 då den övergick till Stockholms stift och Birka kontrakt. Sedan 1967 tillhör församlingen Vallentuna pastorat. Markim var egen församling fram till 2006 då Markim, Orkesta och Frösunda församlingar slogs samman med Vallentuna till Vallentuna församling som numera hör till Roslags kontrakt.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Dyhlén-Täckman, Ingrid, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Stockholm 1986
Josephson, Ragnar och Wilcke-Lindqvist, Ingeborg, Markim kyrka, Sveriges kyrkor, Uppland, Band IV, Häfte 2, Stockholm 1920
Källman, Rolf, Stockholms läns museum, Markim och Orkesta två socknar i Mälardalen, Uddevalla 1992
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995
Svanberg, Jan, Markim kyrka, Upplands kyrkor, Del IX, Uppsala 1967
Svanberg, Jan, Markim kyrka, Upplands kyrkor 120, andra upplagan, Eskilstuna 1998