skederids kyrka

År 1748 inleddes en period av reparationsarbeten, exteriört gjordes mest reparationer som inte förändrade utseendet i någon högre grad. Långhusets murar reparerades och drogs ihop med dragband och i kyrkans norrsida togs fönster upp. Vapenhuset var fallfärdigt, dess gavelröste togs ned och taket byggdes om till det valmade tak vi ser idag. I gaveln finns rester av tegelorneringar från det ursprungliga röstet kvar. Kyrkan höga och ganska dominerande yttertak är täckta med falsad slätplåt sedan början av 1900-talet. Över långhuset är takstolarna till största del medeltida medan koret, sakristian och vapenhusets takstolar byttes under 1700-talet.

Fönstren är stickbågiga och fick nuvarande form under 1800-talet, de förstoradea vid flera olika tillfällen vilket förklarar att de skillnader i form som finns. Fönstersnickerierna har trebrutna överstycken, bågarna är kopplade och antagligen förnyade 1971. Sakristian har mot öster två höga och smala spetsbågiga fönster inom en nisch markerad i muren. Sådana fönsterarrangemang var vanliga som korfönster fram till ungefår år 1300. Senare har östfönster ofta satts igen då altaruppsatser tillkom i koren, så skedde även i Skederid men togs här åter upp år 1950.
Ingången till vapenhuset är rundbågig och även här är ett dörrblad av breda plank, dock enklare utfört än i den västra ingången.

Kyrkan har två ingångar. Porten i väster är huvudingång och är anmärkningsvärd genom att både portal och dörrblad är ursprungliga, dessutom var ingång i väst relativt ovanligt under medeltiden. Portalen är spetsbågig och har tre språng, dörrbladet är gjort av fyra breda plankor och har konstfullt smidda järnbeslag.

Kyrkan är byggd i två huvudsakliga etapper med den ursprungliga låga romanska delen tydligt urskiljbar från det senare tillbyggda långhuset. Ursprungskyrkan byggdes under 1200-talets sista årtionden med långhus och ett smalare rakslutet kor. Denna kyrka utgör idag kor och sakristia. På norrsidan av ursprungskyrkan fanns en medeltida sakristia som revs på 1880-talet. Ursprungskyrkans plantyp med ett smalare rakt avslutat kor kan ses som en mellanform mellan äldre romanska planer med rund absid och den salskyrkoplan som från omkring år 1300 kom att dominera kyrkobyggandet i ett par hundra år.

Efter Birgittas helgonförklaring 1391 kom människor att börja vallfärda till Skederid, behovet av plats i kyrkan ökade och ett nytt långhus byggdes någon gång under tiden 1430-1460. Dateringen har gjorts utifrån att stjärnvalven i koret anses vara typiskt för denna tid och att korvalvet måste ha slagits i samband med att långhuset byggdes. I slutet av 1400-talet tillkom vapenhuset i söder. Murarna är gjorda av kluven gråsten på ett likartat sätt och oputsade vilket bidrar till ett lugnt intryck av kyrkans fasader. När långhuset byggdes hade tegel gjort sitt intåg som byggnadsmaterial i landsbygdskyrkor och dess västra gavel har röste med tegelorneringar liksom det funnits tegelorneringar i vapenhusets röste

Efter reformationen på 1500-talet föll Birgittakulten i glömska och i slutet av 1600-talet var kyrkan i dåligt skick men det skulle dröja till mitten av 1700-talet innan man kunde påbörja de arbeten som i stort har givit kyrkan sitt nuvarande utseende.

Interiört är kyrkan är kyrkan ljus med vitkalkade väggar och valv. För att vara en medeltida uppländsk landsortskyrka är den också ovanligt stor. Valven i långhuset är påkostade, murpelarna har ovanligt riklig profilering och likaså är stjärnvalven ovanligt rikt utformade med profilerade ribbor och komplicerat mönster. Koret och sakristian har något enklare så kallade uppländska stjärnvalv. Alla valv är slagna i samband med att långhuset byggdes ut på 1400-talet vilket framgår av valvslagningen mellan långhus och kor. Av kalkmålningar återstår idag bara invigningskors i sakristian och koret samt en blomranka i valvbågen mellan koret och sakristian. En nu försvunnen inskription i vapenhuset angav att det målades 1527 och det är möjligt att även resten av kyrkan bemålades vid denna tidpunkt.

Interören sådan vi ser den idag är till stora delar ett resultat av arbeten i mitten av 1700-talet. Den medeltida sakristian togs ur bruk och triumfbågen mellan vad som tidigare varit kor och långhus murades igen för att koret skulle kunna tas i bruk som sakristia. Dörren mellan vapenhuset och långhuset sattes igen. Bänkinredning och altare byggdes och predikstolen fick sitt nuvarande utseende.

Kyrkans snickerier har kommit till i flera omgångar och utgör en lite brokig helhet. Predikstolen med barockdrag i detaljer, särskilt i ljudtaket samt bänkinredningen är väl samstämda i både sin grågöna och bruna kolorit som i utformning. Predikstolen är ursprungligen från 1600-talet men har byggts om omkring 1750. Den slutna bänkinredningen med klassicistiska motiv i sidorna är från samma tid men ombyggda på 1900-talet för större bekvämlighet. I koret finns herrskapsbänkar och kyrkvärdsbänkar som återskapats på 1950-talet. Herrskapsbänkarna tillsammans med bänkar i kyrkans längdriktning i bänkkvarteren för gårdsfolket var avsedda för Finsta och vittnar om den ställning gården haft i socknen.

Högaltaret är murat av tegel och täcks av antependium. Altarringen från 1830-talet är oval, strikt utformad med skrank av släthyvlad träpanel framtill utsmyckad med ett par snidade förgyllda palmkvistar. Även för en ny altarprydnad i stram klassicistisk stil gjordes ritningar men församlingen valde att behålla den befintliga altaruppsaten. Altaruppsatsen sattes först samman 1761-1762 och består lösa med olika ursprung. Nederst är Nattvarden som skuren och förgylld relief, ovanför denna sitter två oljemålningar, Jesus i Getsemane och ovanför Jesus på korset. Den senare är monterad i en spegelram från tidigt 1700-tal. På sidorna flankeras altaruppsatsen av draperade kvinnofigurer och överst kröns den av en strålande Jehovasol. Getsemanetavlan infogades i altaruppsatsen år 1831.

Orgelläktaren är samtida med altarringen och är på liknande sätt stramt utformad med läktarskrank indelat i tre speglar med sparsam gulddekor i speglarnas ytterkanter. Läktaren bärs av tolv doriska pelare av trä. Orgeln har en fasad från 1857 där den formrikedom som kommer under det sena 1800-talet kan anas, dekorelementen är fler och mer utsirade. Orgelverket har senare byggts om vid ett par tillfällen.

Till kyrkorummets karaktär bidrar också lös inredning som malmkronor, begravningsvapen, oljemålningar mm.

Golven är trägolv, i mittgång och kor ligger breda golvbrädor från början av 1800-talet, i bänkkvarteren lades smalare golvbrädor år 1923.

Vapenhusets dörr mot långhuset var sedan 1700-talet och fram till 1971 igenmurad och vapenhuset användes som vedbod och gravvalvet under vapenhuset var sedan 1923 pannrum. 1971 öppnades dörren åter men vapenhuset används fortfarande sparsamt. I vapenhuset finns en altarnisch i den östra väggen vilket visar att det haft en kapellfunktion.

Sakristian är luftig och ljus med fönster i två riktningar. Ribbvalvet är snarlikt det samtida korets. Nischen för en dörr mot den rivna ursprungliga sakristian påminner om kyrkans tillkomsthistoria. Sakristian används idag även för sammankomster.