Länna kyrka

I koret finns medeltida kalkmålningar i form av fyra apostlagestalter. De är ett exempel på 1300-talets höggotiska målarkonst och är bland de äldsta muralmålningar vi har bevarade i länet. Efter valvslagningen målades korets valvkappor med senmedeltidens typiska bladslingor.

1600-talet, stormaktstiden, har lämnat tydliga spår när det gäller kyrkans inredning. Kyrkans barockinredning består främst av donationer från ägarna till det närliggande Penningby. Den stora barockaltaruppsatsen är utförd av ett rikt snidat ramverk av trä, ett arbete av Stockholmsskulptören Marcus Hebel, skänkt år 1661. Ramverket omfattar två oljemålningar, troligen ett krigsbyte från Polen, från omkring 1600. Rik barock utmärker även predikstolen från år 1699, utförd av bildhuggaren Jochim Lütkeschwager från Stockholm.

I koret finns ett praktfullt gravmonumentet av sandsten, över riksrådet Axel Ryning och hans hustru Margareta Bielke till Penningby, utfört 1628. Margareta Bielke skänkte också den dopfunt i skulpterad sandsten som nu står i koret.

1800-talets tillägg till kyrkan är långhusets valv med bemålade ribbor, sköld- och gördelbågar från en restaurering år 1895. Från samma restaurering härrör altarbordet och altarringen. Exteriört togs putsen bort och ersattes med tjocka cementfogar mellan murstenarna. Vid 1895-års restaurering tillkom även en ny bänkinredning. Rester av 1600-1700-talets bänkinredningar finns kvar i panelen under läktaren och en sluten bänk med dörr på läktaren.

Orgeln är byggd år 1826 av den då, i vårt land, främste orgelbyggaren Pehr Zacharias Strand. Orgelläktaren är ombyggd och kompletterad flera gånger, bl.a år 1895.

År 1965-66 restaurerades kyrkan, främst interiören, under ledning av slottsintendenten Ragnar Jonsson. Det tydligaste spåret av denna restaurering är den nya bänkinredningen.

Kyrkan är en s.k. salkyrka med tre stjärnvälvda travéer. Valven slogs under mitten av 1400-talet. Kyrkorummet täcktes ursprungligen av ett högt trätunnvalv, en under 1300-talet vanlig form för innertak, som på få ställen lämnat så tydliga spår efter sig som här. På kyrkvinden kan man ännu se rester av äldre takstolar och träbågar från 1300-talets innertak.

Kyrkan är sedan år 1895 oputsad med tjocka cementerade fogar mellan stenarna. Tidigare var kyrkan vitputsad. Taken är täckta med skiffer, tidigare spån.

Tre små, smala ursprungliga fönsteröppningar är bevarade, en intill predikstolen på norra väggen och de två andra mittemot på södra väggen.