Husby-Sjuhundra kyrka

Murarna är av gråsten, tegel förekommer där det varit konstruktivt befogat kring dörrar, fönster, valv och murkrön, tegelorneringar saknas helt. Den ursprungliga kyrkan uppvisar grund och hörnstenar av sandsten vilket är mer påkostat än vad som var vanligt. Takresningen har gjorts brantare på 1400-talet, alla tak är spåntäckta.

Vapenhuset i söder som nu utgör nederdel i tornet är byggt under senmedeltid. År 1806 hade klockstapeln av trä blåst omkull och man beslöt att bygga ett klocktorn över det gamla vapenhuset. Konstruktionen kan ses som en variant av klockstaplarna i Rö och Skederid som byggdes på gamla stigluckor. Över vapenhusets gråstensmurar slogs en våning av tegel som är lätt att urskilja genom den tunna putsen. Klockvåningen är av trä, utvändigt klädd med brädpanel och med en fristående klockbock. Klocktornet täcks av ett flackt tälttak och kröns av ett förgyllt kors stående på ett klot.

Fönsteröppningarna är stickbågiga, de flesta fick sin nuvarande form och storlek vid mitten av 1800-talet. De två östligare fönstren på norra sidan förstorades först 1888. Norra sidan av kyrkan saknade på sedvanligt sätt fönster under medeltiden. Norrfönster togs upp i omgångar från 1720-talet till 1750-talet. Vid den restaurering som gjordes 1968-1971 under ledning av arkitekt Uno Söderberg ansågs fönstren ge alltför stort ljusinsläpp och nya fönstersnickerier med en grov tvärpost samt gröntonade glas sattes in för att ge en mörkare interiör. Sakristians fönster har byggnadshistoriskt värde då det fick sin form på 1700-talet, trol 1773 och har bevarat även snickerier, glasning och yttre smidesgaller sedan dess. Fönstret bakom i koret bakom altaret bidrar till perspektivet och upplevelsen av ett långsmalt rum i kyrkan.

Dörren i väster är huvudingång. Portalen som fick sin form då kyrkan byggdes ut åt väster 1728 breddades 1931, dörrblad och omfattningen i putsrustik utformades enligt de befintliga.

Dörren i väster är huvudingång. Portalen som fick sin form då kyrkan byggdes ut åt väster 1728 breddades 1931, dörrblad och omfattningen i putsrustik utformades enligt de befintliga. Vindfånget med marmorerad döbattangdörr tillkom 1922. Även dörrarna till vapenhuset är betydelsebärande. Den smala dörren med rundbågig sandstensomfattning mellan långhus och vapenhus är den ursprungliga ingången i oförändrad storlek, dörrbladet är dock sentida. Vapenhusets ytterdörr med tvåsprångig rundbågig oregelbunden form och ett dörrblad sammansatt av bara tre breda plankor har hög ålder och kan vara ursprunglig sedan vapenhuset byggdes. Vapenhuset har idag en museal karaktär då det används sparsamt och rymmer bl a delar av medeltida altarskåp och en dopfunt.

Kyrkorummet är ljust och utgör tillsammans med snickerierna en god representant för hur man med de medel som stod till buds förändrade kyrkorummen enligt klassicistiska arkitekturideal under 1600- och 1700-talet. De åtgärder som gjordes i Husby-Sjuhundra kyrka för att efterlikna tidens ideal känns igen från flertalet medeltidskyrkor. Fönster togs upp, väggar och valv vitkalkades och snickerier i stilar med klassicistiskt formspråk tillkom. Liksom i Husby byggdes på många håll även ingång i väster vilket gjorde kyrkorummet mer symmetriskt.

Fragment av kalkmålningar finns bevarade i koret och på norra långhusväggen.

Valven är ribbvalv och korvalvet är som brukligt markerat med ett mer komplicerat valv, i Husby-Sjuhundra är ribborna även profilerade.

Snickerierna har mestadels tillkommit under 1700-talet. Altaruppsatsen utfördes 1772 och består av en målning av kristi himmelfärd innesluten i ett ramverk gjort i en blandning av enkel rokoko- och barockstil, vid sidorna fanns fram till 1975 voluter och figurer föreställande tron och hoppet, upptil kröns altaruppsatsen av en strålande Jehovasol. Altaret av tegel och altarringen med genombrutet skrank av trä byggdes 1754. Orgelläktaren upptar hela den bakersta travén i den smala kyrkan. Även läktaren är byggd på 1700-talet men har sedan utvidgats, läktarbarriären är antagligen ursprunglig. Orgelfasaden härstammar från 1854 och har en för folklig empir typisk ytverkan med sin många smala pipor, formerna är tydliga med skarpa gränser mellan det runda överstycket och raka avslutningar åt sidorna. Orgelverket är från 1903 men har senare byggts om. Nuvarande slutna bänkinredning i 1700-talsstil är från 1947 års restaurering. Den föregicks av öppna bänkar med öppna sidor som 1888 ersatte en äldre sluten bänkinredning. Predikstolen är ytterligare ett exempel på inredningsdetaljer i grov och enkel men charmig barockstil, korgen är fyrsidig med avskurna hörn och har en förgylld skuren genomsiktlig dekor på framsidan, ljudtaket kröns av en grov fristående bemålad dekor.

Snickerierna hålls också samman av färgsättning i gemensam kolorit, bänkar, läktarens undersida och innerdörrar under läktaren är brunmarmorerade med blå detaljer, övriga snickerier går i blå toner med röda och bruna fält samt förgylld dekor.

Golven är brädgolv i hela långhuset samt sakristia och vapenhus vilket bidrar till en ombonad atmosfär. Golven har förnyats vid varierande tillfällen. Vapenhusets golv är antagligen från 1820-talet och har liksom vapenhyset i övrigt stora upplevelsevärden genom den patina som rummet har fått behålla då det utnyttjas sparsamt.