hamra kyrka

Kyrkorummet, som nås via ett vapenhus i tornrummets bottenvåning, har trägolv, liggande och stående vitlaserad träpanel samt tunnvälvt brädtak målat i samma färg. Mot väster finns en läktare. Bänkinredningen, som tidigare täckte en stor del av golvytan, är idag uppdelad i två större kvarter med gångar runt om. Vid korets norra vägg återfinns en bemålad predikstol med ljudtak. Altarväggen dominerades ursprungligen av tre spetsbågiga fönster mot sakristian omgivna av ett bevarat brunmålat pilasterindelat ramverk. Från koret leder dörrar på vardera sidan om altaret in till sakristian, målad i samma kulör som kyrkorummet.
Under en period från 1917 till 1950-talet fanns långtgående planer att bygga ett nytt kapell i Hamra och riva den nuvarande kyrkobyggnaden, vilken beskrevs som den skröpligaste i stiftet. Slutligen beslöts dock att kyrkan skulle bevaras och en renovering genomfördes 1955-56 under ledning av Gävlearkitekten P. O. Lewert. Kyrkan försågs med nytt yttertak av koppar, isolerades invändigt, en ingång mot söder togs bort och bänkinredningen byggdes om. Sakristian försågs med tunnvälvt tak i nord-sydlig riktning och de fönster som tidigare fanns mot öster samt mot koret sattes igen. Altaret med tillhörande väggmålning utfördes av konstnären Nils-Aron Berge. Kyrkan fick nu även el installerad samt element och bänkvärmare. Vid en renovering 1977 ledd av arkitekt Sören Thurell från Hudiksvall färdigställdes altarväggen genom att väggfälten målades i blå färg på den plats där det tidigare suttit fönster. År 1997 genomfördes bland annat tilläggsisolering av vindsbjälklag samt några mindre åtgärder i interiören. Kyrkan har fyra orglar, varav två större är placerade i bredd på läktaren. Kyrkan är också känd för sin goda akustik.

Kyrkobyggnaden är uppförd är uppförd i trä som en stor salskyrka med ett vidbyggt torn i väster och en sakristia i öster. Den nuvarande kyrkobyggnaden ersatte ett bönhus från 1830-talet som låg cirka 500 meter norrut. Ritningarna till den nuvarande kyrkan utfördes av arkitekt Johan Fredrik Åbom i Stockholm 1857, men kyrkan kunde invigas först 1872.
Exteriören präglas av nygotisk stil med sockel av huggen sten, fasader av stående och liggande träpanel med pilasterinramade väggfält med ett spetsbågigt fönster i varje fält. Kyrkan hade ursprungligen spåntak, men har idag koppartak. Tornet, som är rektangulärt och smalare än kyrkobyggnaden, är också klätt med stående och liggande träpanel samt försett med spetsbågiga fönster och luckor. En rektangulär lanternin med gavlar år alla väderstreck, som pryds av en korsförsedd spira, kröner tornets överdel.