Österfärnebo kyrka

Kyrkans interiör karaktäriseras av dess stora rymd och symmetri. Det ljusblå tunnvälvda taket spänner över hela kyrkorummets bredd och vilar på en vit taklist. Murarna är putsade och avfärgade i en ljus beigerosa ton. En bröstning med väggfasta bänkar ramar in rummet som är uppbyggt med gångar längs murarna och en i mitten. Mellan dörrarna till sakristian står den högresta altaruppsatsen. Koret är förhöjt två steg och belagt med golvtegel liksom gångarna i långhuset. Kortrappan och en fris runt altarringen samt längs murarna har belagts med kalksten. Golven i bänkkvarteren är av trä. Bänkarna bildar två kvarter genom hela långhusets längd och finns även på läktaren samt i norra delen av koret. I väster täcker orgelläktaren hela kyrkans bredd, underbyggd 1996-97 för att inrymma rum för andakt och körövning. Rummen sammanbinds i mittgången av ett glasparti med dörrar av bruneloxerad aluminium. På den pelarburna läktaren står orgelfasaden från 1844 fortfarande kvar, dock med utbytt orgelverk. På norra muren nära koret hänger predikstolen och på södra delen av korväggen är delar av den äldre altaruppsatsen från 1731 upphängda. På korets södra sida står även kororgeln och en kopia av den ursprungliga dopfunten av kalksten, daterad till tidig medeltid. Färgsättningen på kyrkorummets fasta inredning går i grågrönt, grönt och brunt i olika kombinationer. Detta gäller väggarnas bröstning, bänkar, dörrar samt altarring och läktare.

Motivet för altaruppsatsen är Kristi förklaring i ett arkadformat ramverk. Ovan målningen syns tre runda förgyllda medaljonger med kerubhuvuden under en fris av bladrankor. Ramverkets tak kröns av ett kors i guld. Färgsättningen går i grönt mot vit botten med förgyllningar och marmoreringar i inramade fält. Den framförvarande vida altarringen omsluter utöver altaruppsatsen även de två ingångarna till sakristian. Altarringen har samma motiv som väggarnas bröstning med slutna grågröna ramar och gröna speglar. Detta motiv tas även upp i bänkarnas skrank mot altaret samt gavlarna mellan de öppna bänkraderna. Delarna av den äldre altaruppsatsen på korets södra sida är förgyllda och består bland annat av apostlarna Petrus, Paulus och centralmotivet med den sista nattvarden.
Orgelfasadens synliga pipor omfattas av ett ramverk uppåt avslutat med ett rundat krön. Två utskjutande halvrundlar kröns med instrumentgrupper och separeras av spelbordet och ett dekorativt fält. Dekorationerna är förgyllda mot en grågrön botten. Kororgeln är av sent datum och utförd i omålat trä.
Predikstolen är ursprungligen från den äldre kyrkan, dess korg är åttasidig med arkader, figurer, keruber och kolonnetter på var sida. Årtalet 1673 står skrivet på skrifthållaren. Ljudtaket har samma form som korgen och kröns av änglar med Kristi pinoredskap. Ornamenten och listverket framhävs av att vara förgyllda mot det övriga träets bruna färg.

Sakristian har en ingång från norr, via ett förrum, och två mot koret. Väggarna är putsade och avfärgade vita med två fönster, båda luckförsedda. Taket är likaså vitt och golvet är ett konventionellt parkettgolv. De symmetriskt placerade dörrarna mot koret är båda plåtbeklädda. Snickerier, luckor och dörrar är målade i grågrönt. Mot ena väggen står ett litet altare.

I tornet är både vapenhuset och tornrummet enkelt inredda med vitputsade väggar och snickerier i grågrönt. Taken är ett vitmålat trätak i vapenhuset och synliga bjälkar i tornrummet. Golven är av tegel respektive trä. Den södra av de tidigare två öppna torntrapporna har ersatts med två rum för wc och rwc. Värt att notera är att axeln till storklockan i tornet är vinklad, vilket torde vara ett av mycket få exempel i landet.

Redan mot slutet av 1700-talet ledde befolkningsökningen till diskussioner om nybyggnad av kyrka i Österfärnebo. Den lilla befintliga kyrkan var i gott skick och tankar fanns att bygga till, men med tiden enades församlingen om att en ny kyrka skulle uppföras. Detta skedde mellan åren 1819-22 och resulterade i en tidstypisk nyklassicistisk byggnad ritad av hovintendent Gustav af Sillén. Den äldre kyrkan fick stå kvar ytterligare några år innan den revs och återanvändes i sockenmagasinet.
Kyrkan har till idag genomgått omfattande renoveringar vid tre tillfällen. Den första 1894 under ledning av H T Holmgren då taket byttes ut mot dagens brutna sadeltak. Invändigt ersattes kyrkorummets tunnvalv med ett tredingstak och färgsättningen ändrades. Den andra större renoveringen genomfördes 1953-54 varvid tredingstaket ersattes med ett tunnvalv och bänkinredningen byttes ut. Den senast genomförda större renoveringen innebar bland annat att interiören målades och konserverades samt att nya rum för körövning och andakt byggdes under läktaren. Detta skedde 1996-97.