Ulrika Eleonora kyrka

Det stora och ljusa kyrkorummet har vitmålade väggar och tak, liksom korsarmarnas tunnvalv och högaltarets hjälmvalv. Under en renovering under 1970-talet eftersträvade man att återgå till 1700-talets färgsättning efter tidigare ommålningar. Bänkinredningen tillkom efter en större renovering 1939-40, under ledning av Knut Nordensköld. Under samma renovering inlades fönsterbänkarna av planhyvlad svartgrå kalksten. Trägolvet som tidigare varit belagt med en linoleummatta och heltäckningsmatta, frilades under en senare renovering, varpå det oljats. Korgolvet är belagt med kalksten efter renoveringen 1971-72 och korfönstren pryds av glasmålningar från 1890-talet. Den monumental altartavla är signerad av Fredrik Westin 1825 och det förgyllda ramverket är utfört av CG Blom-Carlsson samma år. Altararrangemanget omgestaltades senast vid restaureringen 1971-72. Då inköptes det fristående altaret av sten och altarringen öppnades på mitten. Vid vardera sidan om altaret står 1700-talspyramiderna på de stenpiedestader som tidigare användes för två kandelabrar. Dopfunten av kalksten införskaffades 1902. Koret, men även kyrkans övriga väggar pryds av flera epitafier och minnestavlor från 16- och 1700-talen. De har uppsatts till minne av stadens familjer.

Den rikt snidade och påkostade predikstolen med ljudtak, stod klar ett år efter kyrkans invigning och hänger fortfarande på samma plats. Predikstolen är tillverkad av Hudiskvallssnickaren Måns Jönsson eller Jonsson och Joachim Lutkenschwager, som tillverkat skulpturerna och gjort finarbetet. Predikstolen blev övermålad under 1800-talet, men frilades från övermålningar under renoveringen 1939-40. Den dekorativa orgelfasaden, samt orgel och sidoläktaren, uppburna av kolonner, är uppförda efter ritningar av O. Lindberg och tillkom vid en större renovering 1883. Enligt odaterade ritningar har kyrkan även haft en orgel- och sidoläktare i ett tidigare skede.