Rengsjö kyrka

Rengsjö kyrka byggdes 1795 på den plats den står idag. Det finns sparsamma uppgifter om en medeltida kyrka i Rengsjö på samma plats som kyrkogården. Kyrkan var murad och bestod av ett rektangulärt långhus med ett smalare rakt avslutat kor i öster. Vapenhuset var uppfört mitt på långhusets västra fasad och sakristian i anslutning till korets nordvägg. När befolkningen och antalet kyrkobesökare ökade blev medeltidskyrkan för liten. Efter ett försök med utbyggnad av läktarna beslutades att i stället bygga en ny kyrka.

Den gamla kyrkan revs och stenmaterialet återanvändes till byggandet av den nya kyrkan. Originalritningen är från 1793 och signerad av Överintendentsämbetet. Ritningarna har dock sannolikt upprättats av länsbyggmästare J. C. Loëll i Gävle. År 1795 stod den nya kyrkobyggnaden klar, placerad ett stycke nordväst om den gamla.

Interiören består av ett stort, rektangulärt, tunnvälvt rum och har genomgått flera förändringar sedan 1700-talet. De två största restaureringarna skedde 1926 och 1968. Koret med altaruppsatsen finns i öster. Ingång till sakristian sker genom en dörr på långhusets norra sida, mitt emot södra entrén. Orgelläktaren ligger i byggnadens västra del. Utrymmet under läktaren är inbyggt och inrymmer arkiv, förråd, personalrum, toaletter och trappor upp till läktaren. Kyrkan har brädgolv och i gångarna ligger röda mattor. Väggarna är putsade och har en ljust grå kulör. Innertaket är klätt med gråmålade brädor. Nedan omnämnda inventarier är färgsatta utifrån den sengustavianska färgskalan i huvudsakligen grått och guld.

Predikstolen byggdes om vid den förstnämnda restaureringen men dess äldsta delar är från 1664 då den stod i den gamla kyrkan. Ytterligare ett spår från den gamla kyrkan är två pyramider som tillhört ett korskrank från 1701. Pyramiderna är rikt dekorerade och är placerade längst fram i bänkkvarteren. Kyrkan fick sin första orgel 1817-1818 och orgelfasaden är sedan dess relativt oförändrad. Altaret är placerat längs östra korväggen och ramas in av den halvcirkelformade altarringen. Kyrkorummet karaktäriseras främst av altaruppsatsen som upptar mer än en tredjedel av korväggen. Den är utformad som en antik tempelgavel med marmorerade pilastrar och kröns av en förgylld trekantig sol. Vid restaureringen 1926 förändrades delar av altaruppsatsen. Samtidigt byggdes utrymmet under orgelläktaren in. Bänkarna i de fyra slutna bänkkvarteren kortades för att skapa gångar längs långhusets sidor. Det mest iögonfallande spåret från 1968 års restaurering är att tunnvalvet har klätts med bräder.