Västlands kyrka

Fasaden är i vit puts med vita listverk m m, medan dörrar och fönster är gråa. Sockeln är av krysshamrad sten medan taket är täckt med kopparplåt, och prytt med förgyllda kors och spiror. Koppar finns även i vapenhusets höga pardörr från 1962. Bortsett från detta moderna inslag så är kyrkans exteriör i stort sett bevarad sedan byggnadstiden. Fönstren har munblåsta rutor och dörrarna är av handhyvlat trä. Dock var taket antagligen först täckt med järnplåt, och det fanns då ytterligare några dekorativa kors på taket.
Kyrkan byggdes i övergången mellan klassicism och nystilsepok, och har drag av båda perioderna. Upphovsman var J F Åbom, som var sin tids mest anlitade kyrkoarkitekt. De symmetriska fasaderna med rikt profilerade listverk samt tornets lanternin är typiska för klassicismen - en stilriktning som hade sitt genombrott på 1780-talet, och nu var på väg att bli omodern. Däremot är fönstrens indelning och rundbågsfriserna på långhus och torn karakteristiska för nyrenässans och nygotik - de kommande stilarna.

Byggnaden är en treskeppig hallkyrka, med plana tak i de höga sidoskeppen och ett tunnvalv i mittskeppet. I taket finns kraftiga listverk som vilar på åttkantiga kolonner. Den halvrunda korabsiden är ett karakteristiskt drag i såväl interiör som exteriör. Fönstren är höga med djupa och vida smygar. Hela interiören är mycket ljus, med tak, väggar och inredning i vitt, varmvitt och ljusgrått. Interiören gör på så sätt ett ursprungligt intryck. De färgrika inslagen är få och små, förutom korfönstren och golvet i rött tegel. Golvet är resultatet av en stor ombyggnad 1956-57.
Kyrkorummets äldsta föremål är dopfunten från 1400-talet av Vattholmamarmor. Triumfkrucifixet bakom altaret är från omkring 1500, men bemålningen och korset är en rekonstruktion från 1950-talet. Den resliga orgelfasaden är i barock från 1747. I ett intimt kapell som skapades under läktaren 1956-57 återfinns flera inventarier från gamla kyrkan. Där finns en svårt skadad Kristusskulptur från 1300-talet, samt predikstol och bänkdörr från 1600-1700-tal.
Detaljerna från 1850-talet är i dag ganska få. Predikstolen är den viktigaste, men också dörrarna i koret och portarna mot öster och väster är sevärda.
De konstnärliga inslagen från 1950-60-talen är dels den höga entrédörren ritad av Ärland Noréen, dels det målade fönstret i kapellet. Båda är konstverk av hög kvalitet. I övrigt finns från ombyggnaden en mängd välgjorda detaljer: spegeldörrar med posthornstrycken, dörrfoder, räcken, ledstänger, belysningarmaturer och strömbrytare - allt med tidstypisk form. Sakristian bakom predikstolen och det motstående ekonomiutrymmet har också påkostade 50-talsdetaljer. Bänkkvarteren från samma tid är däremot tämligen enkelt utformade.
I tornets övre del ligger gamla byggnadsdelar, men också återanvända delar från gamla kyrkan. En bänkdörr har monterats som vägg i ett transportschakt, och den nötta paneldörren till långhusvinden kan vara 1600-talets kyrkport!