Alunda kyrka

Alunda kyrka är ursprungligen en medeltida salkyrka, men fick sin nuvarande storlek på 1780-talet då den byggdes om till en nyklassicistisk korskyrka. Kyrkans ursprung går tillbaka till 1200-talet då den murades i gråsten med torn, ett långhus och ett smalare kor samt en sakristia i norr. På 1400-talet byggdes den om till en salkyrka samtidigt som sakristian gjordes större. Kyrkan välvdes även och försågs år 1465 med kalkmålningar av Johannes Iwan. Den senmedeltida kyrkan i Alunda hade även vapenhus och en korsarm i söder. Genom teckningar från 1600-talet känner vi till kyrkans utseende före 1700-talets förändringar. Kvar av den medeltida kyrkan finns tornet samt delar av långhuset och sakristian.

Kyrkan drabbades av en stor eldsvåda år 1715. Den stora ombyggnaden på 1780-talet innebar att vapenhuset och södra korsarmen revs varefter stora korsarmar byggdes i norr och söder. De senmedeltida valven revs också, utom i östra korsarmen över koret. Det nya kyrkorummet försågs i stället med nya putsade kryssvalv. Tornet byggdes till på höjden och försågs med en lanterninkrönt huv. Kyrkklockorna placerades i tornet. Tidigare hade de hängt i en fristående klockstapel. På så sätt förvandlades medeltidskyrkan i Alunda till en stor, nyklassicistisk kyrka enligt det sena 1700-talets arkitektoniska stilideal. Sedan dess har inga större förändringar skett med kyrkan. På 1890-talet tillkom dock de kolonnprydda portikerna av gotländsk sandsten. Kolonnerna bär upp klassiska tempelgavlar och förstärker i ännu högre grad kyrkans klassicistiska karaktär.

Även invändigt är kyrkan ett gott exempel på nyklassicismens stilideal. Kyrkorummet präglas av väggarnas rytmiska indelning med pilastrar som bär upp de höga, vitkalkade kryssvalven och av sin klassicerande, fasta inredning. I östra korsarmen har två av de senmedeltida kryssribbvalven bevarats. Vid en restaurering år 1937 togs de på 1700-talet överkalkade målningarna fram igen och konserverades. Målningarna är daterade till 1465. Enligt en avskrift av Rhezelius och Peringskiöld på 1600-talet har målningarna i koret utförts av Johannes Iwan som dog och begrovs i Alunda samma år, 1465. Vid 1937 års restaurering tillkom även den nuvarande bänkinredningen med sina slutna bänkkvarter. Bänkinredningen är målad i grått med blåmarmorerade fyllningar. På orgelläktaren i västra korsarmen finns dock ett antal äldre kyrkbänkar kvar, troligen tillkomna vid 1890-talets restaurering. Orgelläktaren i västra korsarmen bärs upp av träpelare och har en träbarriär målad i grå nyanser. Kyrkan fick sin första större orgel på 1780-talet, och den nuvarande orgeln tillkom år 1880. Predikstolen tillverkades av f.d. stadskassören i Uppsala Johan Westberg, och placerades centralt nordöst om korsmitten.

Altaret av trä är fristående. Altartavlan föreställer Kristus på korset. Den köptes in 1862 sedan det gamla altaret med altaruppsats och altartavla förstörts i en eldsvåda 1859. Tavlan har en ståtlig inramning med kolonner som bär upp en klassisk tempelgavel. Altarringen av trä är marmoreringsmålad i gröna, grå och blå nyanser med förgyllda lister. Norr om altaret står en kororgel som tillverkades 1978.

Dopfunten från 1400-talet, placerad i koret, är ett av kyrkans få medeltida föremål. Den är tillverkad av kalksten och har en tiosidig cuppa. Både foten och cuppan är försedda med huggen ornamentik. Det finns även en medeltida patén av förgyllt silver med emaljinläggningar.

Av äldre gravminnen finns tre gravstenar från 1600-talet bevarade vilka sedan 1890-talets restaurering sitter inmurade i korsarmarnas väggar. I norra korsarmen finns även ett begravningsvapen från 1600-talet.

Alunda kyrka har flera förnämliga ljuskronor, bl.a. en tolvarmad ljuskrona av malm som köptes in 1641. Den är prydd med en bild av madonnan som håller Jesusbarnet och ett kors.