Lena Kyrka

Lena kyrka räknas till samma grupp av kyrkor från det höggotiska skedet som Tensta och Vendels kyrkor. Det är en tidig tegelkyrka, men fasaderna är putsade sedan 1700-talet så tegelmurarna är ej synliga. Den består av ett långhus med ett smalare, rakslutet kor samt ett ursprungligt torn i väster. Norr om koret ligger sakristian. Kyrkan är dock mycket mindre än Tensta kyrka i grannsocknen. Med undantag för gravkoret som byggdes öster om koret år 1717 har kyrkan bevarat sin ursprungliga planform. Dessutom har sakristian senare byggts till åt öster. Korets gavelmur har bevarat ursprungliga blinderingar som även finns högst upp på tornmuren. Murundersökningar i samband med putsrenovering 1973 visar att även södra långhusmuren haft tegelblinderingar.

Kyrkan har haft ett medeltida vapenhus som är rivet sedan länge men som syns på Peringskiölds teckning från 1600-talet. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i ljust ockragult. De är försedda med strävpelare på både torn, långhus och kor. Strävpelare, lister och omfattningar är slätputsade och vitkalkade. Tornet fick sitt nuvarande utseende 1763 då tornets övre delar byggdes om. Då tillkom den nuvarande låga huven och de stickbågiga ljudluckorna till klockvåningen vilka ersatte de medeltida parställda fönstren.

Fasaderna är spritputsade och avfärgade i ljust ockragult. De är försedda med strävpelare på både torn, långhus och kor. Strävpelare, lister och omfattningar är slätputsade och vitkalkade. Tornet fick sitt nuvarande utseende 1763 då tornets övre delar byggdes om. Då tillkom den nuvarande låga huven och de stickbågiga ljudluckorna till klockvåningen vilka ersatte de medeltida parställda fönstren. Långhuset och koret har stora spetsbågiga fönster försedda med bågar av gjutjärn.

Porten har en flersprångig putsad rundbågad omfattning och dubbeldörrar i trä med fiskbensmönstrad panel. Långhus och kor har branta sadeltak täckta med tjärade spån. Takstolarna är av gotisk typ och kan mycket väl vara ursprungliga. Gravkoret i öster kallas Bielkeska koret eller Salstakoret eftersom det byggdes för greve Niels Bielke på Salsta slott och hans hustru Eva Horn, efter Bielkes död 1716. Dess östfasad kröns av en frontespis. Taket har en barockprofil och är täckt med svartmålad skivplåt.

Kyrkans interiör ger ett rent, nästan avskalat intryck med koncentration på koret och det medeltida altarskåpet. Man träder in genom tornets bottenvåning under en djup läktare. Närmast ytterdörren finns ett vindfång som avskiljs från tornrummet med en modern brädvägg. I tornrummet finns en senmedeltida gravsten och en gravhäll från 1600-talet inlagda i golvet. Golvet i både tornrummet, långhus och kor har kalkstensplattor. Bänkkvarteren har brädgolv.

Tornets bottenvåning är avdelad på mitten av läktaren vars bjälklag skjuter ut i långhusets västra travé. Tornrummet täcks av ett kryssribbvalv liksom långhusets bägge travéer. Koret är lägre och har ett ursprungligt ribbvalv med smäckrare former än de senmedeltida valven i långhus och torn. Korets valvribbor har även ursprunglig dekorativ bemålning.

Väggar och valv i långhus och tornets bottenvåning har senmedeltida målningar vilka attribuerats till både Tierpsgruppen och Johannes Iwan. Väggarna har berättande bilder ur bibeln medan valven är bemålade med växtornament och schablonmålade dekorationer. Målningarna överkalkades på 1700-talet men togs fram vid 1904 års restaurering då de också bättrades och kompletterades ganska hårdhänt. Bättringarna och tilläggen togs sedan bort vid nästa större renovering 1961-63.

Bänkarna från 1904 är målade i en täckande ljusblå färg som tillkom vid 1963 års renovering. Det är öppna bänkar med rikt formade gavlar i en slags nyrenässansstil. De är typiska exempel på den sorts kyrkbänkar som var vanliga decennierna kring år 1900 men som i många kyrkor senare ersatts av mer traditionella slutna bänkar.

Renoveringen 1961-63 genomfördes efter ritningar av arkitekt Jörgen Fåk. Då genomfördes stora förändringar som i hög grad präglar rummet. Den största förändringen var att man rekonstruerade den medeltida korväggen i öster med en gotisk trefönstergrupp. Tidigare hade man haft fri sikt in till Salstakoret. Läktaren gjordes smalare och försågs med en ny front i modernistisk stil. Även orgeln byttes ut mot en ny med modernistisk fasad. Ny läktartrappa byggdes i tornets bottenvåning. Även ny altarring tillkom och ett nytt murat altare. Belysningen med hängande pendelarmaturer i mässing över bänkkvarteren tillkom. Över mittgången hänger tre malmkronor från 1600- och 1700-talen.

Predikstolen i barockstil är från 1752 och donerad av Bielke på Salsta. Den är marmorerad i grönt med förgyllda dekorationer och försedd med ljudtak. Ett dopställ i trä i samma stil och färg står i koret. På altaret står kyrkans förnämsta klenod, altarskåpet från 1491 med förgyllda skulpturer och välbevarade målningar. I centrum av skåpet ses en Anna själv tredje-skulptur, d.v.s. Jungfru Marias moder Anna framställd tillsammans med Jungfru Maria och Jesusbarnet.
Dopfunten av sandsten är utförd omkring år 1500.

I Salstakoret står två stora marmorsarkofager. På väggarna hänger Niels Bielkes huvudbanér och hans båda anvapen. Fönsterbågarna är av trä och med sentida kopplade bågar.

Sakristian har en flersprångig port med en medeltida järndörr. Rummet täcks av ett ursprung-ligt tunnvalv. Väggar och valv är prydda med dekorativa geometriska mönster målade i början av 1300-talet.