Österunda kyrka

Österunda kyrka är en mycket typisk representant för den medeltida uppländska sockenkyrkan. Det är en rektangulär salkyrka med sakristia i norr och vapenhus i söder. Kyrkan är byggd årtiondena kring år 1300. Långhus och sakristia är samtida, vapenhuset byggdes på 1400-talet. Byggnadsmaterialet är gråsten. Vapenhuset har ett gavelröste i tegel med blinderingsnischer. I vapenhuset finns även en ursprunglig tegeltrappa upp till kyrkvinden. Kyrktaket förnyades på 1780-talet då det ursprungliga, höga och branta taket gjordes lägre. Samtidigt tillkom en profilerad takfotslist av tegel och den nuvarande ingången i västra långhusgaveln togs upp.

Fasaderna är putsade och vitkalkade. Takfallen är täckta med falsad plåt i traditionell skivtäckning. Vapenhus och långhus har sadeltak medan sakristian har ett pulpettak. Taket har fotrännor och stuprör av koppar. På vapenhusets tak och på västra långhusgaveln finns två kyrktuppar i plåt. Kyrkan har stora fönsteröppningar försedda med spröjsade träfönster målade i grått. Korgaveln hade ursprungligen ett påkostat gotiskt masverksfönster. Det gick förlorat när de nuvarande stora fönsteröppningarna skapades på 1750-talet. Portalen i väster är försedd med en klassicistisk omfattning. Vapenhuset i söder har en flersprångig, putsad tegelportik försedd med en ålderdomlig, tjärad port. På vapenhusets östra fasad kan man se medeltida mönstermurning av tegel genom den tunna slamningen.

Interiören präglas i hög grad av de senmedeltida, putsade tegelribbvalven och de samtida kalkmålningarna. Kalkmålningarna togs fram 1962. De härstammar från två perioder. Väggmålningarna i koret och i långhusets västra travé hör till den s.k. Mälardalsskolan och är tillkomna mellan 1430 och 1450. Valvmålningarna i långhuset och vapenhuset, som är bättre bevarade, härstammar slutet av 1400-talet och är målade av Albertus pictor.

Kyrkan genomgick en stor invändig restaurering 1962 efter förslag av arkitekt C. O. Deurell. Kalkmålningarna från 1400-talet knackades fram och konserverades av konservator Sven Carlsson, Gimo. Nytt altare med altarskrank tillkom, västpartiet under läktaren omgestaltades. Nytt golv av tegel lades in. Samtliga äldre inventarier konserverades. Orgeln renoverades och tillbyggdes med pedaler. Den tidigare altaruppsatsen, som hade skapats på 1880-talet med utnyttjande av delar av en altaruppsats från 1750-talet, avlägsnades. Dessa delar återfinns nu i det faluröda trämagasinet intill klockstapeln i väster. Vidare tillkom den nuvarande bänkinredningen. Delar av 1880-talets bänkinredning återfinns i det nämnda magasinet. De bägge skulpturer som står i korets hörn är från 1700-talet och flankerade ursprungligen predikstolen. Kyrkan har två äldre ljuskronor, en från 1600-talet och en från 1700-talet. Det östra korfönstret är försett med blyspröjsade glasmålningar av konstnären Harald Lindberg. Målningarna sattes in 1974.

Av kyrkans äldre inredning hör predikstolen från 1755 till de mest framträdande inslagen. Predikstolskorgen har en skuren och förgylld relief föreställande Kristi förklaring. Läktaren i väster tillkom också på 1750-talet. Den byggdes om och fick sin nuvarande form på 1880-talet. Orgeln med sin nyklassicistiska fasad tillkom år 1815 men orgelverket byggdes till stor del om år 1844 av den kände orgelbyggaren Per Gullbergsson från Lillkyrka. På norra långhusväggen hänger en målning i olja på duk som framställer Kristus på korset. Målningen är signerad Daniel Sundbäck och skänktes till kyrkan år 1812.

Dopfunten i koret är ett av kyrkans få kvarvarande medeltida föremål. Den har en cuppa av kalksten från mitten av 1200-talet. Dopfunten restaurerades 1964 då den försågs med en ny fot. I sakristian står ett medeltida sakramentsskåp av trä. Där står även en liten träskulptur av en helig biskop som härrör från ett senmedeltida altarskåp.