Bunge kyrka

Väggar och valv i kyrkorummet
Kyrkorummets och sakristians väggar och valv är putsade med kalkbruk och avfärgade. Väggarna i kyrkorummet är dekorerade med väggmålningar, det äldsta målningsskiktet (från byggnadstiden) utgörs av konsekrationskors och kvadermålning över korportalen. I övrigt finns på alla väggarna med undantag av tornrummets ett enhetligt bildprogram. Tornrummets samtliga väggar är fullklottrade med runor, pentagram, skeppsristningar blandat med sentida ristningar.
Koret och tornrummet täcks av vardera ett kupolliknande kryssvalv, långhuset täcks av sex valv av samma typ, vilka bärs upp av två kolonner och väggkonsoler. Tornbågen upptas av en brädvägg, mellan den och orgeln bildas en gång. Under orgeltrappan finns ett förrådsutrymme. Sakristian täcks av ett tunnvalv.
Tornets första vindsvåning har delvis bräderna från den medeltida valvformen kvar.
Murverk
Långhusets murar är förstärkta med ett dragstag i nordsydlig riktning.
Golv, bjälklag, trappor
Golven i kyrkorummet och sakristian är belagda med kalksten, golvet i koret består delvis av gravhällar, sakristians golv består av kalkstensflis, bänkkvarteren trägolv. Altarrundeln är upphöjd med tre trappsteg och orgelpodiet med ett steg. Till orgelns spelbord leder en trätrappa på orgelns baksida.
Till tornhuven och vindarna leder en bred kalkstenstrappa som har sin början i tornmurens sydöstra hörn. Tornhuven har stegar och vilplan av trä, vindarna över långhus och kor har inspektionsbryggor av trä. Tornets andra vindsvåning har ett träbjälklag med breda plank (medeltida?) sammanfogade med dymlingar, detta golv syns endast från tornets första vindsvåning då det på ovansidan är belagt med ett modernt trägolv.

Fast inredning
Högaltare i öster med altaruppsats av sandsten, nordväst därom ett sakramentsskåp. Altarrundeln markeras genom altarskranket. Längs med norra väggen står korbänken. På sydöstra sidoaltaret står predikstolen. Bänkkvarteren står längs med långhusets ytterväggar. Orgelpodiet är uppbyggt längs med den västra väggen.

Kort beskrivning av kyrkan
Kyrkan består av kor med sakristia, långhus och ett torn.
Tornhuv och yttertak
Tornhuven är åttkantig, klädd med snedkantade bräder (tornpanel). Panelen är utvändigt tjärad. Spiran kröns av en vindflöjel till vilken det är ca 37 m. Stommen består av sågat virke, hammarbanden är bilade. Högbenen är försedda med skyddsplåtar. Längs huvens kanter löper hängrännor, de båda östra hörnen är försedda med stuprör utlopp på långhusets tak.
Kyrkklockan hänger i tornets klockvåning, Vattendäcket under klockan består av ett trädäck, klätt med asfaltpapp svagt lutat. Vattnet har fritt utlopp genom ljudgluggarna. Uppgångshålet täcks av ett brädskjul med en enkel dörr.
Yttertaken över långhus, kor och sakristia täcks av rödbrunt lertegel på tätt undertak av panel klädd med papp. Tätningar mellan sakristians tak och mot omgivande murverk av plåt. Nockräcken monterade på korets och långhusets södra takfall. Långhuset har i öster en skorsten. Takfallen är försedda med hängrännor (svarta) och stuprör (vita) med fritt utlopp. Sakristians pulpettak är försett med en inspektionslucka av röd plåt. Takstolarna över kor och långhus består av bilade virken, lagningar och förstärkningar är delvis av sågat virke. Takstolarna är av svensk modell med snedsträvor vilka vilar på en bjälke i mitten. Sakristians konstruktion har ej besiktigats.
Fasader
Fasaderna är putsade med kalkbruk och avfärgade. Hörnkedjor, socklar, omfattningar och portaler är undantagna från puts. Långhus, kor och sakristian har attisk sockel, tornet har en enkel skråkantad.
Långhusets södra murverk stöds upp med en strävpelare. Den är uppmurad av tuktad kalksten och murbruk och står oputsad. Ovansidan täcks med kalkstensflis. Nedtill har den en öppning genom vilken kyrkogårdsgången leder.
Fönster
Långhuset har två fönster åt söder och koret har ett åt söder och tre åt öster, samtliga är spetsbågiga, de blyspröjsade fönstren monterade direkt i stenkarmarna. Långhusets västra öppning är försett med masverk, korets tre östra öppningar är kopplade. Masverk, poster, omfattningar och solbänkar är av fint huggen kalksten. Sakristian har åt öster en rundbågig öppning, utvändigt med järngaller. Glaset är monterat direkt i stenkarmen.
Tornet har två ljudgluggar åt varje håll, vilka mest påminner om kreneleringar. De är försedda med fågelnät på träramar, en av de östra upptas av en trälucka. Solbänkarna täcks av asfaltpapp.
Tornet har i södra fasaden fyra ljusgluggar, i den västra en och i den norra två en av de senare är försedd med tjärsmord port, de övriga är försedda med fågelnät. Korets gavelröste har en rund glugg och långhuset tre rektangulära, de är alla försedda med glasrutor.
Portaler
Portalerna (4 st.) består av kalksten. Södra långhusportalen kyrkans huvudportal i har tre språng i vilka kolonnetter är placerade, de motsvaras i arkivolten av rundstav. Kapitälbanden med växtornament. Portalen är spetsbågig, vimpergen täcks med kalkstenskivor. Tympanon med mantel, de båda översta hjässdropparna är i form av odjur, manteln med figurband Kristi uppståndelse och två helgon. Dörrbladet består av stående bräder, utvändigt tjärade, smidda beslag.
Korportalen är spetsbågig, tvåsprångig med kolonnetter vilka i arkivolten motsvaras av rundstavar. Kapitälbanden med rikt huggen dekor. Konturerad tympanon. Dörrblad av två stående bräder, utvändigt tjärade, smidda gångjärnsbeslag och nyckelskylt. Norra långhusportalen är rundbågig, har ett språng med kolonnetter vilka bär upp en arkitrav. Dörrbladet består av stående bräder med två smidda gångjärnsbeslag. Tornets portal är spetsbågig, den har två språng. Dörrbladet består av stående bräder, utvändigt tjärade. Upptill ett kvadratsikt fönster, spröjsat. Smidda beslag, handtag och nyckelskylt.

Fast inredning
Högaltare i öster med altaruppsats av sandsten, nordväst därom ett sakramentsskåp. Altarrundeln markeras genom altarskranket. Längs med norra väggen står korbänken. På sydöstra sidoaltaret står predikstolen. Bänkkvarteren står längs med långhusets ytterväggar. Orgelpodiet är uppbyggt längs med den västra väggen.

Kyrkans byggnadshistoria
Kyrkans äldsta byggnadsdel tornet uppfördes i början av 1200-talet i anslutning till en romansk kyrka som sannolikt är från 1100-talet. Grundmurar till denna byggnad påträffades vid två restaureringar på 1900-talet. Tornet hade förmodligen också som uppgift att skydda bygdens folk. Om behovet att skydda sig vittnar även kyrkogårdsmuren med sina skyttegluggar och nischer. Från tidigt 1200-tal är korportalen och från mitten av århundradet ändrades tornets västportal.
I början av 1300-talet uppfördes ett nytt större gotiskt kor och långhus under ledning av anonymmästaren Neo Iconicus. Från den gamla byggnaden återanvändes nordportalen och sakristiportalen. Möjligen uppfördes även sakristian vid detta skede. Både glas- och muralmålningarna utfördes på 1300-talet.
I mitten av 1800-talet gjordes en restaurering då yttertaken sänktes till nuvarande nivå. En omfattande restaurering utfördes 1916-18 då bl.a. muralmålningarna togs fram och konserverades av C. W. Pettersson. Ursprungsfärgen på togs fram på delar av inredningen. Golvet bröts upp och murarna till en äldre kyrka hittades.
En omfattande restaurering genomfördes 1971 under ledning av arkitekt Leif Olsson då bl.a. taken lades om, fasaderna rengjordes och avfärgades. Portalerna konserverades, rengjordes och tätades. Väggar och valv rengjordes och muralmålningarna konserverades. Inredningen rengjordes och originalfärg togs fram. I samband med att golvet skulle läggas om gjorde man en total utgrävning och man fann grundmurarna till den gamla kyrkan intakta.
De senaste restaureringarna
Kyrkans yttre renoverades 1987 med Riksantikvarieämbetet som projektansvarig. Taken reparerades, tornhuven byggdes om. Åskskyddet kompletterades. Fasaderna putslagades och avfärgades. Glasmålningen konserverades. Stödpelaren omfogades och försågs med flistak.
1993-94 genomfördes en inre restaurering som bl.a. innebar att vägg- och valvmålningarna konserverades av konstnär Harald Norrby. Putsen lagades och värmesystemet kompletterades.