Ala kyrka

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av torn, kor med sakristia och långhus.
Ytterväggar
Väggarna är uppmurade av kalksten.
Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av rokokotyp, klädd med s.k. tornpanel och tjärad utvändigt. Spiran kröns av en vindflöjel med blad av koppar. Konstruktionen består av sågade virken. I huven finns två trädäck. I höjd med det övre däcket finns fyra öppningar, de är försedda med två luckor vardera och hålls stängda med en bom. Höjden till flöjeln är ca 39 m. Kyrkklockan hänger i tornets klockvåning.
Vattendäcket under klockan består av råspånt klätt med asfaltpapp och med fall mot en ränna med kort utkastare av trä mot öster. Klockbocken vilar på murverket.
Yttertaken över långhus och kor, vilka är sammanbyggda till ett enda sadeltak, är täckta med falar (bräder) på täta undertak av trä och papp. Utvändigt är falarna tjärade. Sakristian har ett yttertak av tjärade spån. Anslutningarna mot angränsande murverk är utförda med inputsade bleck av galvaniserad plåt. Koret har på södra takfallet en taklucka. Takstolarna över långhuset och koret är av typen svensk takstol, med en omgång hanbjälkar. Takstolarna är tillverkade av sågat virke, sammanfogade med spikförband, de står på dubbla remstycken på murarna. Sakristian har ett sadeltak vars konstruktion inte har kunnat besiktigas då vindsutrymmet inte är tillgängligt.
Samtliga takfall utom korets norra och sakristians östra saknar avvattningsanordningar. De nämnda takfallen på koret har hängrännor av trä med fritt utlopp åt öster respektive norr.
Fasader
Fasaderna är slätputsade med kalkbruk (ev. med en mindre cementillsats) och vitkalkade med hörnkedjor av huggen kalksten. Putsens anslutning mot hörnkedjor, fönster och portaler följer hörn- och omfattningsstenarnas konturer. Tornet har en putsad kröngesims. Under gesimsen finns en rad genomgående hål efter träbjälkar i murarna. Hela kyrkan har skråkantsockel av huggen kalksten.
Fönster
Fönstren i korets och långhusets södra fasader är rundbågiga med putsade omfattningar och smygar. Gråmålade fönstersnickerier där ytterglasen är blyinfattade. Korets östfönster är spetsbågigt och försett med poster och bågar av kalksten, vari glasen monterats i gråmålade träbågar. I samtliga fönster är solbänkarna av kalksten. Solbänkarna saknar droppnäsor med undantag av det östra korfönstret som har en droppnäsa av plåt.
Sakristian har åt öster ett fyrpassformigt fönster med fint huggen kalkstensomfattning.
Tornets ljudgluggar har bågar och kolonnetter av kalksten och kalkstensklädda solbänkar. I korets gavelspets finns en rundbågig ljusglugg med huggen kalkstensomfattningar. Tornet har tre ljusgluggar. Samtliga gluggar är försedda med fågelnät, ljudgluggarnas nät är monterat på träramar.
Portaler
Portalerna (3 st.) är huggna av kalksten. Tornets båda portaler varav den norra är kyrkans huvudingång är rundbågiga medan korportalen är spetsbågig. Tornets södra portal är enkelsprångig, de övriga är tvåsprångiga. De två portalerna i söder har figurprydda kolonnettkapitäl medan nordportalen saknar utsmyckning. Trappor av kalksten framför samtliga portaler. Norra långhusportalen har ett enkelt järnräcke

Kyrkans byggnadshistoria
Ala kyrka är i sin helhet uppförd under medel¬tiden. Den nuvarande kyrkans äldsta del är långhuset, vilket uppfördes redan vid slutet av 1100-talet. Till denna äldsta kyrka hörde ett romanskt kor. Tornet uppfördes under 1200-talets andra fjärdedel. Vid mitten av samma århundrade revs det romanska koret och det nuvarande koret och sakristian tillkom. Koret gavs ovanligt nog samma bredd och höjd som långhuset, och dess fönster i östra gaveln anses ha satts in först omkring 1350.
Sedan byggnadstiden har endast mindre förändringar gjorts på kyrkans exteriör. 1780 tillkom tornhuven i sin nuvarande utformning, och under 1800-talets första hälft togs nya, större fönster upp i långhusets södra mur. Samtidigt murades det romanska fönstret därstädes igen (det återupptogs 1939), och det södra korfönstret utvidgades.
1938 drabbades kyrkan av en brandkatastrof i samband med reparationsarbeten på tornhuven. Samtliga tak och det mesta av kyrkans inredning, bl.a. ett triumfkrucifix från 1200-talet och en predikstol från 1600-talet, förstördes.
Åren 1939-41 återuppbyggdes kyrkan med nya faltak och en tornhuv av samma modell som den gamla. Kyrkorummet genomgick en omfattande restaurering varvid bl.a. ny inredning anskaffades, värmeledning installerades och muralmålningarna på väggarna togs fram och konserverades.
De senaste restaureringarna
Väggar och valv rengjordes 1976 av konstnären Harald Norrby, Klintehamn.
En yttre restaurering genomfördes 2002 då taken lades om, tornpanelen byttes och rötskadat virke i konstruktionen byttes. Socklarna rengjordes och lagades. Fasadputsen lagades och avfärgades. Åskskyddsanläggningen samt belysning i torn och på vindar kompletterades. Fönster och portaler sågs över.
Inventarier
Kyrkans mest värdefulla inventarier är dopfunten från 1200-talet och retablet från omkr. 1350 (deponerat i Gotlands fornsal).