VÄNE-RYRS KYRKA

Hela exteriören restaurerades 1992. Kyrkans exteriör präglas av sitt ursprungliga utseende och tilläggen från 1902. Den har tresidigt kor med ett lika brett, kraftigt torn vidbyggt i öster och med ett lägre och smalare vapenhus i väster. Tornet är lågt och avslutas, strax över långhusets taknock, med en smalare del upptill med ljudluckor. Entréer finns på båda gavlarna.

FASAD - Fasadpanelen är troligen från 1904. Vitmålad locklistpanel med välvd läkt och en slät bräda runtom nedtill över sockeln. Knutlådor finns i långhusets hörn och två på var långsida.

FÖNSTER - Alla fönster är målade i rödbrunt har plåtbleck upptill. Omfattningarna är klassiserande med en "slutsten" och vertikala markeringar upptill likt pilastrar. Tornet har runda fönster på andra våningen, alla övriga är rundbågade och likadana med fyra träspröjsade lufter i korspost. Södra sidan har tre fönster på långhusväggen, ett i koret samt två i tornet, norra sidan har två fönster i långhuset och ett i koret, västra sidan har ett fönster på andra våning. De raka lufterna är tunt spröjsade till åtta rutor och de böjda till fyra. Glasen tycks ha hög ålder, men bågarna är sentida. Tornet har ett runt fönster på andra våningen på var sida i slät omfattning med fyra lufter i korspost och spröjsar. Ljudgluggar finns åt alla väderstreck och är lika höga som fasaden, rundbågade med träluckor med fiskbenspanel och omfattning likt fönstrens. Portarnas överljus har två lufter med mittpost och är spröjsade.

PORT - Båda portarna är rödmålade och har likadana omfattningar som fönstren. Västporten har två dörrblad med fiskbenspanel från 1968 med sparkplåtar och överljus. Två huggna trappsteg med tresidig uppgång ligger framför dörren med en smidd handledare från 1996. Östporten till sakristian är likadan men smalare och saknar ledstång.

TAK - Långhus och vapenhus har sadeltak täckta av svart plåt i skivtäckning med ståndrännor. De båda västnockarna har var sitt kraftigt förgyllt kors med kulor i ändarna. Tornet har dels ett flackt fyrsidigt takfall nedtill och på toppen ett pyramidtak med skivtäckt plåt med spira, krönt av en gyllene sol med löv på en förgylld kula. Taken skjuter alla ut något och i taksprånget löper profilerade listverk. Stuprören är vita sedan 1992.

Väne-Ryrs kyrka uppfördes på 1730-talet. Tidigare låg en träkyrka vid Kyrkesjöns strand nära gränsen till Bohuslän. Vid 1700-talets början ansågs kyrkan vara i dåligt skick, för liten och illa belägen. Tillstånd gavs 1730 att "flytta" den till kronoallmänningen Ryren, mellan Hedetorpet och Risån. De flesta uppgifter tyder dock på att byggnaden nyuppfördes helt. Den gamla kyrkan revs, timret lär ha sålts i omgångar under 1730-talet, och på dess plats finns nu ett kors uppsatt. Den nya kyrkans timmerstomme med tidstypiskt tresidigt kor restes 1730-32 och kyrkan togs i bruk, men arbetet fortsatte under decenniet med tegeltäckning av taket och rödfärgning av fasaden. Under 1740-talet inköptes en klocka och predikstol med tak, altare och altaruppsats blev klara, tillverkade av Johan Petter Weber, målade av Olof Collander. Weber var även garnisonssoldat, verksam som bildhuggare i Uddevalla under 1740-50-talen. Han gjorde även altartavlorna till kyrkorna i Uddevalla och Västra Tunhem. Från den gamla kyrkan tog man med sig en medeltida så kallad primklocka, använd i det katolska mässfirandet. En klockstapel uppfördes vid koret i öster 1755 och ett vapenhus byggdes 1757 i väster. 1781 blev läktaren i väster klar och bröstningen försågs med oljemålningar om Jesu levnad, vilka förmodligen målats av mäster Dieden från Uddevalla med gesäll som utförde målningsarbeten i kyrkan 1782-84.
När G. Djurklou skildrade kyrkan i en reseberättelse 1868 var den brädslagen, rödfärgad och "torftigt" utstyrd. Klockstapeln var låg och tornliknande och förenad med koret genom en dubbel plankrad, varigenom en smal gång bildades däremellan. Predikstolen tycktes honom vara hoplappad av gammalt och nytt. En teckning från 1890 visar kyrkan med tresidigt kor, tegeltak, sydport med en liten rundbågad överbyggnad, vapenhus i väster med port och den tornliknande klockstapeln i öster med en bredare, dörrförsedd nederdel och en smal överbyggnad med ljudluckor och plåttak.
Inga större åtgärder tycks sedan ha vidtagits förrän 1902, då kyrkan var i ett uselt skick med rötskador, dåliga dörrar och utan sakristia. Förslaget till renovering lades redan 1892. Ombyggnader vidtogs utan tillstånd av Kungl. Maj:t, vilket ledde till problem med att erhålla medel senare. Flera byggmästare projekterade arbetet under ledning av E. A. Hansson. Ett torn byggdes i anslutning till koret med sakristia och port i botten, istället för klockstapeln och dess provisoriska gång. Kyrktaket förlängdes fram till tornet och grunden stärktes. Under 1904 fortsatte renoveringen. Sydentrén ansågs störa symmetrin och vara onödig så dess lilla yttre vindfång revs och dörren gjordes om till ett fönster. Fönstren fick nuvarande utformning. Västra vapenhuset höjdes och ett sentida fönster ersattes med ett "i stil med kyrkan". Fasadfärgen byttes från röd till gråvit. Invändigt sattes nya bänkar och en spiraltrappa till läktaren in. Hela interiören renoverades och målades om. En ny dopfunt anskaffades, då den gamla ansågs ha ett tråkigt snickeri. Fönstren fick innanfönster.
1938 gjordes nästa stora renovering under ledning av arkitekt S. Branzell, då interiören åter var i "ett bedrövligt skick". Förslaget lades 10 år tidigare. Hela interiören renoverades och målades om. Korbänkarna avlägsnades, då de ansågs vara synnerligen främmande och störande. Bänkryggar och dörrar kläddes med kryssfaner, liksom ytterdörrarna. Läktarens inredning byggdes om helt och en ny trappa gjordes. Äldre färgtoner togs fram och målades upp på väggar och tak, vilka ursprungligen målats med limfärg. De äldre inventariernas originalfärg framskrapades och konserverades. Då befanns att varken altartavlans klot eller predikstolens blomknoppar var ursprungliga. Taklistens mörka marmorering på gulvit botten var i så dåligt skick i hålkälen att den målades enfärgad. Pelarna nybehandlades efter ett framtaget prov på äldre färgsättning. Eluppvärmning ersatte kaminerna.
Tornspiran fick bytas 1965 liksom ytterdörrarna 1969. Sakristian renoverades 1974. 1980 köptes kyrkans första helt mekaniska orgel från en församling i Uppsala, så läktaren fick byggas om något. Helst ville man förminska den eftersom akustiken var dålig under den, men den åtgärden godkändes inte. Några år under 1980-talet firade S:t Petri katolska församling sina gudstjänster i Väne-Ryrs kyrka, som då hade 250-års jubileum. 1992 var det åter dags för en genomgripande renovering. Länsmuseet bedömde året innan kyrkans kulturhistoriska värde som högt, särskilt inredningen som ansågs hålla hög klass. Vid något tillfälle hade plastfärg använts både ut- och invändigt, vilken man ville avlägsna för att åter använda mer traditionella färgtyper på alla ytor och inredning. Önskemålet under 1980-talet att åter rödfärga kyrkan utvändigt hindrades av att slamfärg inte kunde anbringas efter att plastfärg påmålats. Fönstren restaurerades och målades i en ny rödbrun kulör. Pärlsponten på väggar och tak invändigt befriades från träfiberskivorna. Läktarbarriären återfick sina knoppar. Några bänkrader fick avlägsnas i väster för att ge plats åt läktarunderbyggnader och sakristian fick ny inredning. Ett fönster från den rivna 1700-talskyrkan, som tidigare försålts, erhölls som gåva.