VÄNERSNÄS KYRKA

Vänersnäs kyrka är en liten kyrka med fullbrett, tresidigt kor i öster och torn i nygotisk stil i väster med port och sakristia åt söder vid koret. Alla snickerier är täckmålade i mintgrönt.

FASAD - Fasaderna är spritputsade med småkornig natursingel, vilken kommit i dagen då den vita kalkfärgen nötts, främst på södra och västra sidan. Runt alla öppningar är fasaden slätputsad. Tornets hörn kragar ut likt pelare i hela tornets höjd. Tornfasaden har två ljudgluggar på var sida med brunmålade träluckor med prismatisk dekor. Mellan gluggarna är en lisen. Runt öppningarna är fasaden indragen och artikulerad med utstuckat valvsnitt ovanför, ett kraftigt listverk under och därunder ett kryssverk i relief. Sockeln runt långhus och kor är av småsten och där går fasaden utanför sockeln. Längs nordvästra hörnets sockel är en cirka 30 centimeter bred gjuten remsa i marknivån, vari naturstenar skjuter ut. Det är i höjd med den medeltida murresten. Tornets sockel av stora stenblock skjuter något utanför fasaden.

PORT - Porten är en pardörr från 1942 och av trä med prismaformade kassetter som brunbetsats. Smygen är slätputsad och skråkantad. Över porten sitter ett spröjsat lunettfönster och däröver en lykta. I sockeln sitter smidda dörrhakar. En tresidig huggen stentrappa med fyra steg leder upp och svartmålade ledstänger av järnrör står framför tornets väggar. Sakristian har en enkel, indragen port åt väster med runt fönster och stående träskivor, samt ett trappsteg.

FÖNSTER - Kyrkans fönster från 1942 är öppningsbara och har hakar utvändigt. Tre rundbågade fönster i djupa, raka smygar på var långsida är indelade i fem lufter med korspost och en tvärpost i bågen. Varje rak luft är blyspröjsad till 15 rutor av gultonat antikglas. Solbänkarna är av tjocka naturstensskivor med en målad plåtskoning som täcker den inre hälften. Koret har likadana fönster åt nordöst och sydöst. Tornet har ett smalt rundbågat fönster åt norr respektive söder i vapenhuset med tre blyspröjsade lufter. Sakristian har ett litet fyrkantigt enluftsfönster åt väster med sex rutor. Åt öster vetter ett tvåluftsfönster med mittpost och under det sitter ett liggande, ospröjsat, rektangulärt källarfönster i markhöjd. Tornets andra våning har ett runt fönster med korsspröjs och plåtskoning i den djupa smygens undre halva.

TAK - Sadeltaket över långhuset har valmad spets och sakristian har sadeltak, båda med täckning av rektangulära skifferplattor. Torntaket är belagt med ett något rundare skiffer och kröns av ett förgyllt kors på klot. Taket vidgas ut mot takfoten och i varje hörn finns små torn, fialer, på sockel med kopparklädsel och förgyllda kors på klot. Under långhustaket löper en lådliknande trägesims och under tornet finns en putsad gesims med rundad mittlist. Under sakristians takfot löper släta brädor. Hängrännor och stuprör är av kopparplåt.

Vänersnäs kyrka återuppbyggdes efter en brand 1941 till samma utseende som innan. En liten kyrka av sandsten uppfördes här troligen under 1100-talet med lägre och smalare kor än långhuset. Dopfunten från denna tid finns bevarad. Kyrkan tillbyggdes åt öster under 1600-talet och fick då troligen även nytt kor samt vapenhus. En avbildning från 1600-talet visar en rektangulär, tornlös, vitputsad kyrka med spåntak, sakristia samt ett mindre vapenhus åt söder. Under 1690-talet uppges kyrkan ha varit i bristfälligt skick.
1702 genomgick kyrkan en stor förändring, då väggarna revs, utom dem i norr och delar av sydväggen, och nytt kor byggdes. Ingången förlades i väster. Arbetet sägs ha tagit endast sex veckor. 1734-36 utvidgades kyrkan åter och koret gjordes tidstypiskt tresidigt. Ett vapenhus byggdes till på norra sidan, vilket sedan användes som sakristia. Delar av den medeltida muren kvarstår i nordväst. Mot seklets slut byttes först halva taktäckningen av spån mot skiffer, men då takkonstruktionen var för klen, lades ekspån åter 1795. Två klockor från 1745 hängde i en klockstapel intill vägen väster om kyrkan.
Vid 1800-talets början reparerades och putsades kyrkan och 1843 belades taket med skiffer. Det sägs att danskarna tog stora klockan och förde bort den över sjön Dätterns is, där den dock sjönk. I samband med att ett kyrktorn skulle uppföras inköptes 1872 en klocka från Hyringa rivna kyrka. 1874 uppfördes tornet och kyrkan genomgick en viss ombyggnad efter en amerikansk ritning. Interiören var enligt utsagor sliten och det gamla bemålade trätaket togs ned och brändes. Bänkarna byggdes om eller byttes ut, liksom läktaren. Korskrank uppfördes för att kunna anlägga en sakristia bakom det i öster. På skranket sattes altaruppsats och nummertavlor. Altaruppsatsen var från 1600-talet, skulpterad och målad. Läktaren var rundbågig. Möjligen utfördes också önskemålen från 1858 att flytt fram predikstolen, som var från barocken, och att vidga fönstren. 1875 installerades en orgel av orgelbyggaren Molander i Göteborg, vilken restaurerades 1916 av hans lärjunge.
Flera gravstenar från 1600- och 1700-talen noterades vid en inventering 1918 inne i kyrkan på väggar eller golv. Koret var mycket trångt med endast 1,5 meter mellan altarring och bänkar, varför man 1920 ville förkorta bänkarna för att få bättre utrymme vid jordfästning och vigsel. Eftersom väggen bakom bänkarna inte var putsad var det dock inte lämpligt att avlägsna bänkarna. 1925 fick torntaket kopparplåt istället för spån. Vid en ommålning på 1930-talet målades en interiör dekorbård över och samma decennium bytte man ut den äldsta klockan. En natt i februari 1941 antändes kyrkan av en överhettad kamin och allt brännbart förstördes, även kyrkklockorna smälte. Murarna kvarstod. Gamla ljuskronor, en 1600-talsstol, predikstolsdörren från 1700-talets mitt och altarsilver och -skrud var vad som räddades.
Återuppbyggnaden kom igång i augusti 1941 och fortsatte under 1942 till återinvigningen 13 september. Arkitekt var Axel Forssén och även om kyrkan skulle likna den gamla så ville han passa på att göra kyrkan "mer öppen" och gjorde därför innertaket välvt av kryssfaner, i stället för tredelat med pärlspånt. Det målades med lintemperafärg, medan övriga snickerier målades med oljefärg. "Lämpliga delar" ytornerades. Läktarens rundbågade utformning ändrades. Riksantikvarieämbetet yrkade på slutna bänkkvarter och en rikare komponerad orgelfasad än den Forssén ritat, samt förordade att en ny sakristia tillbyggdes åt norr och ej åt söder som föreslagits. Inget hörsammades. De nya fönstren fick antikglas för ett mattare ljus. Delar av det gamla kalkstensgolvet kvarstod. Tornspiran rekonstruerades och tornets exteriör med listverk behölls. Tre av fialerna hade klarat branden och man återanvände övrig plåt och lister. Översta bjälklaget göts dock i betong. Den medeltida dopfunten hade blivit svårt skadad, men man fogade samman delarna. All övrig inredning nytillverkades. Ett nytt, mindre altare gjordes av sten, inte så utstyrt som det gamla, medan predikstolen skulle göras traditionell. Kyrkan fick elektricitet och centralvärme. Sakristian frigjorde plats i koret så nya korskrank uppfördes ej. Utvändigt grundförstärktes långhuset. 1958 installerades elektrisk bänkvärme. Därefter renoverades inte kyrkan förrän 1980, då den putsades om in- och utvändigt, tornspiran förgylldes samt dränering gjordes utmed långsidorna i söder och runt tornet. Tio år senare krävdes ny omputsning, då allt cementhaltigt bruk avlägsnades, även inne i vapenhuset, varpå hydraulisk kalkputs användes i stället.