VASSÄNDA-NAGLUMS KYRKA

1793 godkändes de första ritningarna av Kungl. Överintendentsämbetets arkitekt Thure G. Wennberg till denna kyrka. Arkitekten hade cirka tio år tidigare även ritat Vänersborgs kyrka. Den nya kyrkan kallades då Båbergs kyrka efter platsens namn. Den var cirka 46 x 17,5 meter i plan och skulle rymma 1254 personer. Utformningen hade en nyklassicistisk symmetri i fönstersättningen och sydporten och sakristian mitt emot varandra mitt på långsidorna. Mellan dem löpte invändigt en bred gång mellan dem, korsad av en smalare gång mellan altare och ingången under läktaren i väster. Predikstolen var tänkt att nås inifrån sakristian och placeras över dess dörr. Arkitekturen uttryckte därmed tydligt att det förkunnade var huvudsaken. Församlingen tyckte att kyrkan skulle bli för stor och dyr, varpå nya ritningar utfördes påföljande år med mått omkring 36 x 12 meter och med något tunnare murar. Planen var likadan, men det är ovisst om predikstolen kom att placeras enligt ovan. Pengabrist sköt upp arbetet en tid, men i juni 1798 kom det igång och tornet var uppfört samma år. I september 1800 stod kyrkan klar och togs i bruk till jul.
Kyrkan hette först Gustav Adolf efter den regerande kungen, men kom i folkmun att kallas Gustava. Yttertaket täcktes med skiffer och trävalvet försågs med gips. Från Vassända gamla kyrka medflyttades kyrkklockorna och en tavla. Den stora klockan är från 1757 och den lilla kyrkklockan förmodas vara medeltida. Lennart Torstensson skänkte den lilla klockan och den sägs vara ett polskt krigsbyte från 1600-talet. Som golv i vapenhuset lades gravhällar, främst 1600-tal, från Naglums gamla kyrka och en från Brätte kyrka, samt en medeltida liljesten som satt vid portalen i Vassända gamla kyrka. En ritning till orgel gjordes 1817 av Kungl. Överintendentsämbetet och sedan orgelbyggaren Johan Eberhardt d.y. fått verket färdigt kunde orgeln skeppas med båt till orten 1823. Under påföljande år placerades orgeln på en läktare som byggts 1822. Orgelverket genomgick senare ett par reparationer. När kyrkan inventerades 1829 noterades att predikstolen saknade prydnader. 1837 reparerades kyrkan och till dess smyckande skänktes av en hattmakare ett träkors som omramning till korsfönstret över altaret. När G. Djurklou beskrev kyrkan i sin reseberättelse 1868 häpnade han över kyrkans originella korsfönster, vilket enligt hans uppfattning saknade motstycke. Nästa kända reparation skedde 1857, då korset reparerades och en ny predikstol sattes in, ritad och tillverkad av två fabrikörer. Att sakristians dörr var låg (fram till 1930) kan indikera att originalpredikstolen satt där, men den nya placerades i nordöst.
Vid sekelskiftet 1900 gjordes en renovering då koret fick en utsmyckning på östväggen med en rundbågad arkad av pilastrar över altare och fönster, ritat av arkitekt Thorburn. Både nytt altare och ny dopfunt installerades och 1913 införskaffades ett nytt orgelverk bakom den gamla fasaden, med vissa pipor bibehållna. På 1920-talet fick kyrkan elektrisk belysning och man började projektera den första större ombyggnaden, vilken kom att utföras 1930 under ledning av arkitekt Axel Forssén. Uppmätningsritningar visar att det fanns en öppen trappa i tornet och två raka läktartrappor från långhuset. Fyra bänkrader fanns på läktaren, samt korbänkar. Predikstolen stod i framme vid koret.
Utvändigt togs skorstenarna ned, då lågtrycksångvärme installerades. Ett pannrum anordnades under sakristian. Nya portar och yttertrappor tillverkades. Gravhällarna som utgjort trapporna flyttades in. Hela exteriören sågs över, reparerades och målades, solbänkarna byttes. Invändigt byggdes läktaren om, korgolvet förlängdes, nummertavlorna ändrades, pärlspåntspaneler byttes mot slätpanel och bänkskärmar samt läktarbarriär försågs med träljusstakar. Sakristian fick ny inredning, dörr och nytt fönster. Golven förnyades och målades rutigt i kor och sakristia. Altartrappan ändrades och altarringen avkortades för passage vid altaret. Bänkarna byggdes om och fick nya gavlar och listverk, sidogångar gjordes och bänkrader i väster avlägsnades. Läktaren fick nya bänkar och korbänkarna kompletterades med dörrar. Hela interiören luttvättades och ommålades efter undersökning av äldre färgsättning. Fönstersmygarna fick en fältindelning. Trampringmaskin installerades i tornet och orgeln elektrifierades.
Under 1970-talet installerades eluppvärmning med bänkvärmare och en skadedjursbekämpning gjordes. Taket reparerades. Kyrkan var sliten och behövde en omfattande restaurering. Församlingen var redan liten när tillkomsten av nya kyrkolokaler i närheten ytterligare påverkade besökarantalet negativt. 1978 gjordes en utredning om kyrkans framtida funktion och man övervägde att sammanbygga ett krematorium med sakristian. 1988 invigdes i trakten även Skogshöjdens kyrka och för att möta konkurrensen om besökarna hade den önskade renoveringen till viss del genomförts 1987. Fönster och dörrar reparerades till viss del 1997 och taket lagades partiellt och skiffret byttes delvis ut. Ett reservlager av skiffer fanns. Plåtarbeten utfördes. Ett sprucket betongelement för vattenavledning hade orsakat vattenskador i pannrummet och på sakristians sockel, vilket åtgärdades. Invändigt restaurerades bänkar och tak liksom dess bemålning och interiören målades. Bänkraderna utglesades och i väster avlägsnades fyra rader. Trots åtgärderna fortsatte takläckaget och kyrkan har nu stått stängd i cirka fem år. 2003 erhölls medel så att södra takfallet kan repareras.

Vassända-Naglums kyrka är en imposant, gustaviansk kyrka med stora, rundbågade öppningar, en centrerad sydport, ett kraftfullt, slutet tre våningar högt torn i väster, en rakt avslutad korfasad i öster och en tillbyggd sakristia mitt på norrfasaden. Den är stängd tills vidare.

FASAD - Fasaderna har ofärgad spritputs, som bär spår av färg. Alla öppningar har slätputsade omfattningar som är ljusare än fasaden. Åt väster är en stor stentavla inmurad på andra våning, där texten förkunnar att socknarnas gemensamma kyrka uppfördes åren 1797-99 då kungen hette Gustaf Adolph. Sockeln är spritputsad med skråkant upptill och har ventilgaller av metall i olika former. Längs östsockeln och sakristians norra sida finns gjutna vattenrännor med konststenplattor över, förbundna med brunnar. Tornet har raka ankarjärn i öglor i bjälklagen. På norra västfasaden finns ett utskjutande parti.

FÖNSTER - Fönstersättningen är symmetrisk med fyra likadana rundbågade, brunmålade fönster i vidgade, djupa smygar på var långsida och två fönster i östfasaden. Fönstren har åtta lufter i mittpost och tre tvärposter. De kan vara original, då glaset förefaller vara munblåst. Lufterna är spröjsade till sex rutor var, sju överst i bågarna. Solbänkarna av kopparplåt är från 1930. Östväggens fönster har blyspröjsade, färgade råglas på insidan. Mellan dem sitter en unik korsformig, mycket djup, vidgad smyg med ett fönsterkors i järnbågar och två solbänkar av kopparplåt. Längs kanterna på insidan löper ljusslingor, som tänds på kvällen. Sakristian har ett kvadratiskt tvåluftsfönster åt norr från 1930, blyspröjsat på insidan, och ett enlufts källarfönster därunder med tre spröjsade rutor. Ljudgluggarna i tornet är stora och vetter åt alla de fyra väderstrecken. De har klassiserande omfattning med kapitäl under bågen med guttae och slätputsad omfattning. Luckorna är av liggande, brunbetsad träpanel. Portarnas halvmåneformade överljus i en djup nisch har två lufter med mittpost, tunt spröjsade glas och solbänkar av kopparplåt.

PORT - Portarna och deras trappor är från 1930. Västporten har en brunbetsad pardörr med tre fyllningar i en djup smyg och dels ett småspröjsat, rektangulärt, liggande överljus direkt över porten, med lykta inbyggd i mitten, dels däröver ett lunettfönster. Dörrbladen har utanpåliggande fyllningar med låg relief, en cirkel på den smala fyllningen i mitten och rektanglar med inskurna hörn på de övriga. Vredet är av hamrad metall. I smygens kalkstenshäll sitter nyare dörrhakar och nedanför den ligger ytterligare en stenhäll med skrapgaller.
Till södra porten leder två nyare släthuggna trappsteg med nedsänkt skrapgaller och en häll i smygen. Omfattningen är här mycket bred och utbyggd till en rundbågad portal med ett lunettfönster i rundbågen. På sidorna når pilastrar upp till fönstrets nederkant, utmed vilken en profilerad list löper mellan kapitälen. Ett brett slätputsat parti sträcker sig ned till en djup dörrsmyg. Dörren är likadan som den i väster, men har ingen lykta i fönstret. Till sakristians källare finns en nyare, enkel dörr med profilerad fiskbenspanel och ett runt fönster.

TAK - Långhuset har mansardtak och sakristian valmat sadeltak. Tornet har en fyrsidig, låg huv med utvikt kant nedtill. Samtliga tak är belagda med skiffer och lagades partiellt senast 1997. Tornet kröns av ett kors på klot av koppar. Längs kyrkans hela takfot, utom den på tornet, löper en bred, kraftig, grönfärgad hålkäl löper med hängränna och stuprör av kopparplåt. Sakristians tak har en hög tegelskorsten med stege på södra takfallet.