TROGAREDS KAPELL

Trogareds kapell har ett långhus med ett litet klocktorn på västra nocken i form av en takryttare, entré på västgaveln med skärmtak, ett lägre och smalare rakt avslutat kor i öster med en farstu åt norr i liv med långhusfasaden och i söder en större utbyggnad med sakristian som har dörr åt väster. Farstun har dörren åt öster. Av kapellets nationalromantiska karaktär återstår fortfarande västportens utformning, fönstrens smårutor, granitsockeln och spåntäckningen på torntaket och långsidornas "knutlådor", vilka ska ge byggnaden ett timrat utseende. Allt för att ge intryck av traditionella byggmetoder och gedigna material.
FASAD - Lockpanel från 1987 med vattbräda under mot sockeln av murade röda granitblock. Långsidorna har tre och nordsidan fyra spånklädda, vitmålade "knutlådor" med lutande ovansida och utsvängd bas varunder stensockeln kragar ut. Tornet har små jalusiluckor på alla sidor. Sockeln har ett liggande rektangulärt järngaller mitt på östväggen under vattbrädan.
FÖNSTER - Samtliga fönster är träspröjsade och har maskinslagna klarglas. Sex stående rektangulära fasta enluftsfönster per långsida från 1987 likadana som de gamla. De sitter i raka, grunda smygar spröjsade till tolv rutor nedtill, två rundbågar däröver samt två liggande rektangulära rutor överst. Västra gaveln har en stickbågad öppning och likadant format enluftsfönster spröjsat till sex rutor. Sakristian har ett rektangulärt enluftsfönster åt öster spröjsat till tolv rutor.
PORT - Västporten har en ursprunglig pärlspåntad pardörr med rak överkant, målad med organisk vit färg och två par stora, smidda och tidstypiskt snirkliga gångjärnsbeslag samt ett rejält, svängt metallvred med stort beslag. Det har formen av ett spader nedtill och ett ruter upptill. Vart dörrblad har upptill ett litet kvadratiskt fönster med gammalt glas i profilerade breda ramar. Skärmtaket är ett brant sadeltak med tvåkupigt betongtegel, svart åt norr och rött åt söder, och vita vindskivor med plåtskoning. Fronten är spritputsad med ett kölbågigt slätputsat stort parti med årtalet 1918 inristat och däröver en klotarmatur av 1960-talstyp. Taket stöttas av enkla svängda konsolgavlar. Trappan består av tre tresidiga cementtrappsteg. Sakristians dörr är en sentida, enkel och bred dörr med yta lik stående spåntad panel och sparkplåt samt rakt metallvred. Spikarna är krysshövdade. Cementtrappan har fem steg. Nordfarstun har en enkel ursprunglig dörr lik västporten men utan gångjärnsbeslagen. Sex cementsteg på grund av natursten.
TAK - Sadeltak med rött tvåkupigt betongtegel åt söder och svart åt norr, troligen från 1940-talet eller senare. Farstun i nordöst har pulpettak med svarta takpannor. Under syns bräder och spån. Tornet har en låg karnissvängd huv med högt smalt torntak (spira) täckt med ofärgade spån från 1948 krönt av ett liksidigt kors på kula med småklot i ändarna (ett klot saknas). Vita hängrännor och stuprör.

Trogareds kapell är ett av många kapell som uppfördes vid 1900-talets början på bruksorter eller av kapellföreningar som bildades i socknar där det var långt till moderkyrkan, vilket här var fallet. Fram till 1500-talet var nuvarande Södra Vings socken två socknar med var sin kyrka, Ving i öster och Töve i väster. Töve uppgick i Ving på 1500-talet och av dess kyrka syns idag endast lämningar av grunden och bogårdsmuren. Vägen blev lång till Vings kyrka för folket i den sydvästra delen. Planer uppstod på 1800-talet att låta uppföra en ny kyrka i Ekeslunda by vid sjön Tolkens norra strand, men planerna skrinlades. 1912 fick pastoratet en präst, Adolf Kloo, som i den samtida ungkyrkorörelsens anda ivrade för att förnya kyrkolivet och skaffa lokaler för kyrkligt arbete utöver gudstjänsterna. Komministern blev en drivande kraft vid tillkomsten av kapellet som också skulle innefatta bostad för en församlingssyster, diakonissa, vilket emellertid fick slopas på grund av dyrtiderna kring första världskriget. Frivilliga bidrag och arbeten samt en donerad tomt av ägaren till Trogareds gård, Gustav Landrén, möjliggjorde på 1910-talet ändå ett kapellbygge vid gården med utsikt över Tolken ovanför Trogareds ek. Trogareds kapellförening började på frivillig väg att uppföra kapellet 1918 med drygt 200 sittplatser. Bröderna och byggmästarna Albin och Carl W. Gustafsson från Sandhult var såväl arkitekter som byggmästare. De hade då uppfört åtminstone ytterligare åtta kyrkobyggnader sedan 1912, bland annat närbelägna Målsryds kyrka. Trogareds kapell blev såvitt känt deras sista verk i en då 170 år lång tradition med kyrkobyggare från Sandhult.
Första gudstjänsten hölls 31 augusti 1919. Kapellet hade hembjudits 17 juni 1919 som gåva till Södra Vings församling, som emellertid inte mottog erbjudandet. Pastoratet ansåg sig inte ha råd med fler kyrkor och predikokrafter. De som hade byggt kapellet fick således fortsätta att underhålla byggnaden och själv hålla med präst. Händelsen väckte uppmärksamhet och omskrevs såväl i Stockholmstidningen som Aftonbladet med flera tidningar. Kapellet utgjorde en stiftelse som den 20 maj 1920 underställdes Svenska kyrkans diakonistyrelse och verksamheten där. Samma vår skänktes dopskålen av föräldrarna till det barn som blev det första att döpas i kapellet, Erik Andersson. Efter den formella invigningen 15 augusti 1921 (en uppgift hävdar 1920), skulle var fjärde predikodags gudstjänst hållas i kapellet istället för i Södra Vings, Fänneslunda-Grovare eller Härna kyrkor.
Kapellet gavs ett nationalromantiskt utförande med höga takfall, flera byggnadskroppar, spröjsade fönster och öppen takstol. Stommen är av trä som reveterades med kalkputs och taken täcktes med cementtaksten och fick ett litet klocktorn vars tak täcktes av spån. Invändigt gjordes ett tredelat trätunnvalv och pappspända väggar. Koret var lägre och smalare omgivet av små rum med separata trappförsedda ingångar. Predikstolens trappa förlades till sakristian. Inredningen var av enkelt oljemålat snickeri och högt upp i korets östvägg satt ett fönster. En kamin ställdes vid koret så därför fick södra takfallet en hög skorsten. Eftersom byggnaden uppfördes i privat regi underställde Kungl. byggnadsstyrelsen inte ritningarna Kung. Majt:s prövning, vilket man ångrade 1921. På anmodan av Byggnadsstyrelsens Knut Nordenskiöld besöktes kapellet av en inspektör detta år och då var bara takläggningen och inredningsmåleriet kvar. Färgtonerna diskuterades och justerades, exempelvis på de yttre kontreforerna för att stämma med väggfärgen. Proportioner befanns goda. Uppdelningen och detaljbehandlingen av interiören menades vara mindre lyckade, bättre kyrklig verkan hade varit önskvärd. "Det skulle hava krävts endast smärre förändringar och ett skickligare handhavande av detaljbehandlingen för att detta kapell skulle hava blivit ur arkitektonisk synpunkt väsentligt mera tillfredsställande", hävdade inspektören. Slutresultatet stämde heller inte helt med ritningarna. Sakristian och predikstolen placerades i söder istället för i norr och deras entréer fick annorlunda placering och utformning. Men ansökan att ta den i bruk avslogs ändå inte. Tänkta färger var tidstypiska; bruna bänkar, vitt tak, grågula väggar ovan panelen, brunaktiga pilastrar och fönster i brunt eller vitt. Färger på altare, predikstol och läktarbröst var inte bestämda vid besöket.
I samband med förestående renovering gjorde konstnären Erik Abrahamsson 1946 olika förslag till en altartavla, som dittills saknats. Vintern 1947-48 renoverades kyrkan invändigt med återinvigning i mars 1948. Arkitekt var Axel Forssén. Interiören blev ommålad i ljusa färgtoner och kaminen ersattes med elvärme. Belysningen elektrifierades och två nya ljuskronor tillkom. Korfönstret murades igen. Framför det hade en Kristusfigur stått som ersattes av den nya tavlan av Abrahamsson. En bänkrad togs bort längst fram i öster. Utvändigt fortsatte renoveringen av tak och fasader, nya takspån lades på tornet och långhusets ena takhalva fick nytt tegel (redan bytt på den andra sidan).
Genom kyrkofullmäktiges beslut 1970 övertog Södra Vings församling ansvaret för kapellet, varvid stiftelsen kunde upplösas. Vissa förändringar gjordes invändigt i samband med detta, såsom att en ställning till dopskålen anskaffades och nya innanfönster troligen tillkom. Rimligen härstammar också heltäckningsmattorna från denna tid. 1987 genomfördes en ny omfattande renovering. Bygglov gavs 1986 för ny fasadbeklädnad. Kapellet hade ett klart kulturhistoriskt värde ansåg Riksantikvarieämbetet, som ville behålla de putsade fasaderna vilka skadats av en felaktig färgbehandling. Istället för total omputsning blev det dock lockpanel. De gamla fönstren borde också bevarats och renoverats, men då nya fönster redan var tillverkade gavs tillstånd att sätta in dem förutsatt att de gamla sparades. Invändigt företogs viss ommålning.