KÖLABY KYRKA

1832 fattade kyrkostämman beslut om att bygga en ny kyrka. En ritning upprättades av lantmäteridirektör P G Friberger och insändes till Överintendentsämbetet. Där omarbetades ritningen av J Carlberg som ändrade koret så att dess avslutning blev rundad och mer modern än den avsedda tresidiga. Byggmästare Erik Persson, Sandhult, byggde ändå ett kor enligt den gamla ritningen när kyrkan uppfördes 1836. Lanterninens huv fick ävenså karnisprofil istället för den planerade pyramidformen. Som förebild skall den nu rivna kyrkan i Norra Åsarp ha tjänat.
1867 reparerades kyrkan utvändigt och man införskaffade en orgel, byggd av Erik Setterqvist, Örebro. 1874 målades kyrkan enligt en inskription av N Ljungström. En större renovering ägde rum 1892 under ledning av byggmästare J A Westling, Stenstorp. Tegeltäckningen på kyrkan byttes mot galvaniserad plåt. Nedre torntaket fick också plåttäckning medan lanternintakets koppartäckning lagades. Taklisten tillkom, liksom sockeln. Nytt altare tillkom, vilket liksom den nygotiska altaruppsatsen ritades av arkitekt Erik Josephson. Sistnämnda ersatte ett enkelt träkors som ställdes upp i tornet. Altaruppsatsen infattade en målning av A G Ljungström, Sandhem, med Kristi uppståndelse. Kring altaruppsatsen målades en drapering. En ny predikstol ersatte den gamla från 1670, vars skulpturer dock återanvändes. Murpassagen från sakristian igenmurades. Läktarbröstet försågs med lister. Nuvarande taklist tillkom. I sydost installerades en kamin. Interiören ommålades i sin helhet, bl.a. i ekådring. Väggarna försågs med målad fältindelning.
1929 försågs långhuset med nytt golv. 1933 möjliggjorde en donation installerandet av centralvärme med lågtrycksånga i pannrum under sakristian. Donerade medel finansierade också till stor del det följande årets renovering. Denna hade projekterats av arkitekt Axel Forssén, vilken bl.a. ville återbörda den ursprungliga altaruppsatsen eller få en ny altartavla (om medel funnes ty Ljungströms tavla var "fullständigt värdelös") samt restaurera 1670 års predikstol. Församlingen slopade dock många av Forsséns föreslagna åtgärder, förutom ovannämnda även ombyggnad av bänkarna. Detta ledde till att Forssén vägrade bli kontrollant, ett uppdrag som istället erbjöds konservatorn C O Svensson. Arbetena kom att omfatta reparation av innertak, putslagning och kalkning av väggarna och ommålning. För målningsprogrammet svarade målaremästare K J R Johansson, medan arbetet utfördes under ledning av Svensson. Kyrkorummet gavs en "varm och ljus" karaktär. Taket blev grågrönt och väggarna grågulvita. 1892 års fältdekor övermålades. Istället utförde Svensson dekorativa symboler i fönstersmygarna och en figurmålning i sakristians tak. På läktarbröstets fyllningar framtogs ursprunglig antikmarmorering, vilken bättrades och blev förebild för behandlingen av övriga ytor, exempelvis bänkdörrarna.
1941 installerades elektrisk belysning. Elcentralen inrymdes i vapenhuset. 1947 donerades en ny dopfunt av direktör Gilbert Falck, Göteborg. 1949 försågs korfönstret med glasmålningar av Yngve Lundström, även det en donation. 1952 grundförstärktes kyrkans södra långsida. 1953 genomfördes en renovering av arkitekt Bernhard Schill och konservator C O Svensson. Fasaderna omputsades och avfärgades i befintlig färg. Yttertakens plåttäckning ommålades med svart oljefärg. Interiören ommålades i ljusa färger enligt program av Svensson. Denne konserverade även altarväggens drapering. Bänkinredningen ombyggdes till större bekvämlighet. Gavlarna breddades och ökades liksom dörrarna i höjd. Ryggar och sitsar fick lutning och sistnämnda utökades även. Bänkkvarteren fick nya golv. Predikstolen försågs med ett ljudtak ritat av Schill sedan Svenssons förslag till rekonstruktion av 1600-talets ljudtak underkänts av Riksantikvarieämbetet. Detta ljudtaks bevarade skulpturer rengjordes dock av Svensson. De placerades över mittporten, en placering med "utpräglat museal karaktär" i ämbetets kritik. Den sjustämmiga orgeln om- och tillbyggdes så att den fick 13 stämmor fördelade på två manualer och en pedal. Det äldre pipmaterialet bibehölls till stor del. Verket försågs med pneumatiskt system. Fasaden utökades med ett pipfält på var sida. Arbetet utfördes av Nils Johansson, Liared, i enlighet med förslag från Kyrkosångens vänners orgelråd. Läktaren ombyggdes väsentligt. Mittpartiet fick en utkragning med figurdekor på bröstet av Svensson. Nya gradänger utfördes.
1968 gjordes en misslyckad omputsning av kyrkan, vilken fick åtgärdas med ny omputsning 1977. Detta år uppsattes ett nytt tornkors och fönstren renoverades. I samband med kyrkans 150-årsjubileum 1986 ommålades den in- och utvändigt. Kyrkorummets något kalla, men rena gråskala byttes mot varmare toner med inslag av rosa och blått. Korgolvets rutmönstring slopades. Ny ljudanläggning installerades. 1996 utfördes en handikappramp till västporten. 1997 inflyttades från kyrkogården en vittrande runsten i vapenhuset efter konservering. Samma år reparerades och målades taktäckningen av ConAd AB.

KÖLABY KYRKA - Salkyrkan från 1836 består av ett långhus med fullbrett tresidigt avslutat kor i nordost. Nordväst om koret finns en sakristia och sydväst om långhuset ett torn med sluten lanternin. I vinkeln mellan långhus och sakristia är en inbyggd källartrappa från 1933. Väderstrecken anges nedan som om koret låg rakt i öster.
FASAD - Kyrkan vilar på en utkragande slätputsad grå sockel. Fasaden bär en finkornig vitkalkad spritputs. Portar och fönster har slätputsade omfattningar. Ovanför västporten sitter en sexkantig inmurad kalkstensplatta med förgylld inskription till minne av kyrkans uppförande. Klockvåningen har i varje sida en stickbågad ljudglugg med ursprungliga parluckor, klädda med brun fiskbenspanel. I dessa sitter sentida träjalusier. Tornets fyrkantiga lanternin är klädd med vit träpanel och har i varje sida en rundbåge med brun locklistpanel, vilken flankeras av pilastrar.
FÖNSTER - Alla ytterfönster är ursprungliga och har bågar av brunt trä samt övervägande handblåsta glasrutor. Smygarna följer fönstrens form och har sluttande solbänkar av kalksten, avtäckta med vit plåt. Långhus och kor har rundbågade fönster med korspost och fem lufter. Dessa har blyspröjs och stormjärn. Antalet rutor är tolv med undantag för lunettens 20. Ovanför mittporten finns även en sådan lunett. I tornets bottenvåning sitter två fönster av samma slag som långhusets, fast med träspröjs. Ovanför västporten finns i den andra våningen en lunett med enkel luft, i vilken sitter tolv rutor med träspröjs. Sakristian har i gaveln ett stickbågat fönster med mittpost och två lufter, vilka har tio rutor var med träspröjs. I sakristians sockel finns ett liggande fönster med enkel luft från 1933, vilken har fem rutor i träspröjs.
PORT - Västport och mittport är stickbågade pardörrar, klädda med liggande brun pärlspont. Västporten är ursprunglig och har oval låsplatta samt handtag i smide. Framför porten finns en granittrappa och en handikappramp med stenplattor, vilken löper runt tornets nordvästra hörn. I väggen sitter ledstänger av järn. Mittporten härrör sannolikt från sent 1800-tal. Framför denna är en trappa i form av två nötta gravhällar från 1600-talet. Sakristiporten från 1900-talets mitt vetter åt öster och är rak samt klädd med liggande brun fasspont. Framför denna är en granittrappa med järnräcke. Källartrappan har en rak port från 1933, klädd med liggande brun fasspont.
TAK - Långhuset bär ett sadeltak som är valmat över koravslutningen. Även sakristian bär ett valmat sadeltak. Det fyrkantiga torntaket har två takfall som skiljs åt av en lanternin. Det nedre är flackt och det övre med något rundad profil. Detta kröns av ett kors på kula, klätt med kopparplåt. Källartrappan bär ett flackt pulpettak. Alla takfall täcks av falsad plåt i storplåtsformat. Takfötterna är av profilerat brunt trä. Under tornets nedre takfall är takfoten i form av bruna träkonsoler och under det övre i form av vita träkonsoler. Alla takfall har hängrännor och stuprör av kopparplåt.