HÄLLSTADS KYRKA

Koret är riktat något åt söder men för enkelhetens skull anges väderstrecken som om koret låg rakt i öster.
Hällstads kyrka är nyklassicistisk med ett stort långhus med tresidigt avslutat kor i öster, sakristia åt norr vid koret och i väster ett smalare, mycket kraftigt torn med lanternin. Lanterninen är kopparklädd och liknar ett lusthus som lyfts upp. Portar finns åt väster i tornet respektive sakristian samt i söder på långhuset.

FASAD - Kalkcementputs spritad med liten och gles ballast, kalkcementfärgad vit. Omputsning skedde 1988 och putsrenovering 1997. Tornfasaderna har många raka ankarjärn på samtliga våningar och långhuset har plattjärn över hörnen på västsidan och X-formade ankarslut med böj upptill runt sydporten. Tornet har åt alla väderstreck smala, höga stickbågiga ljudgluggar med likadant formade fiskbenspanelade och rödfärgade parluckor. Solbänkarna är av sten. Sockeln varierar i höjd beroende på marknivån och är av olika stor murad natursten, med större block i norr som kragar utanför fasaden rejält samt är avtäckt med plåt. I sydöst har medeltida huggna sandstensblock återanvänts. Små öppna ventilhål finns in i grunden. Sakristian står på en hög stengrund. Tunna smidda handledare sitter på fasaden vid västporten. Över sydporten finns en stickbågig grund nisch med likadant formad kalkstensplatta med inhuggen text som bland annat anger byggåret 1819. Alldeles under plåtblecket till fönstret på tornets andra våning åt väster sitter en rektangulär stenskiva som anger årtalet för tornets färdigställande, 1835. Båda stentavlorna har undertill en tjock utskjutande sten. På sidorna om dörrarna sitter små lyktor av traditionell modell. Lanterninen är helt klädd med skivtäckt ärgad kopparplåt med raka hakfalsar, svartnad åt norr, med hörnpilastrar på postament och stora fönster på var sida. Takfoten av profilerat trä är indragen och rödmålad med långt utkragande tak däröver. Lanterninen renoverades 1997.

FÖNSTER - Stickbågade, stora fönsteröppningar och sannolikt originalfönster med avskurna hörn upptill i grund smyg; tre på långhusets nordsida, två på sydsidan, tre i koret och ett åt väster i tornets andra våning. Alla utom tornets är sexluftsfönster med mittpost och två tvärposter, varje luft smalt träspröjsad till fyra rutor med gamla klarglas. Vissa lufter är öppningsbara och har maskinslagna hörnbeslag. Ytterbågarna sitter på distans till innanfönstren. Tornfönstret har en ytterbåge med fyra lufter i korspost spröjsade till sex rutor. Sakristian har i stickbågad öppning ett rektangulärt tvåluftsfönster åt norr spröjsat till sex rutor per luft och mittpost. I det putsade utrymmet däröver sitter en asymmetriskt placerad ventil. Solbänkarna är av tjocka kalkstensblock, röda eller vita. Lanterninen har rektangulära tvåluftsfönster med mittpost träspröjsade till tio rutor och däröver en lunett vars spröjsar formar två spetsbågar samt tre lodräta spröjsar, enkla glas. Snickerierna är vitmålade.

PORT - Västporten är stickbågig liksom den grunda, raka nischen och är en pardörr med rödbrunt målad, profilerad fiskbenspanel. Dörren har ett plant järnvred av 1700-talskaraktär och stort nyckelhål med enkel nyckelskylt samt ett spensligt smitt handtag och nytt lås undertill. Porten är enligt uppgift bytt 1899, men i så fall är vred och handtag återanvänt. Trappan av kalksten i fem plan är ovanligt nog rundad och sannolikt ursprunglig, lades om 1997. Sydporten har en stickbågig öppning och i ytterliv en pardörr från 1988 där varje blad är indelat i fyra fält med rödmålad träpanel lagd diagonalt så att riktningarna i fyra rutor tillsammans bildar en kantställd ruta. Sakristians port är enkel med rak överkant, sentida och rödbrunt färgad. Trappan är av granitblock på gjuten sockel med spensligt smidesräcke.

TAK - Sadeltak med tvåkupiga betongtegelpannor av okänd ålder och plant taksprång med bred välvd trekvartslist av trä i vinkeln, kraftig profilerad trätaklist målad i en något mörkare nyans än fasaden. Valmat sadeltak över sakristian med kopparplåt i skivtäckning. Tornet har ett flackt pyramidtak upp till lanterninen som har en huv med karnisform, båda klädda med ärgad kopparplåt från 1997 i skivtäckning. Huven kröns av ett stort kors på kula från samma år. Taksprånget är vitmålat. Hängrännor och stuprör av kopparplåt, byttes 1997 på torn och sakristia.

1795 ansågs socknens gamla medeltida kyrka av sandsten vara för trång, liten och mörk. En ny stod klar 1819 och invigdes 30 september 1821. Byggmästare var Pehr Eriksson i Tå Sandhult, en socken känd för sina kunniga kyrkobyggare. Han byggde åtminstone ytterligare två nya kyrkor (Östra Frölunda, Södra Hestra), byggde till torn på andra kyrkor och utförde renoveringsarbeten. Det var en nyklassicistisk kyrka med rundbågade fönster, lanternin och sydport. Ritningarna utfördes troligen vid Kungl. Överintendentsämbetet och enligt dem skulle en smalare sakristia byggas i öster, men det blev ett tresidigt avslutat kor och separat sakristia tillbyggd åt norr istället. Att byggmästarna byggde efter eget huvud eller församlingens önskningar var inte ovanligt. Den gamla kyrkans kvaderhuggna murstenar återanvändes bland annat i sockeln. Tornet uppfördes också av huggen sten men på grund av pengabrist endast till kyrkans höjd och färdigbyggdes inte förrän 1835. Lillklockan från 1463 överfördes från den gamla till den nya kyrkan. Interiören var fortfarande inte målad när kyrkan inventerades 1829. Vid norra hörnet av kyrkans västra gavel upprättades gravvården för Schwartzenhoffska ätten på 1820-talet.
År 1899 genomfördes en reparation och ombyggnad som ännu präglar kyrkorummet. Takstolarna ombyggdes då med saxar för ett tredingstak av trä istället för det flackt välvda taket. Kyrkorummet fick nya bänkar, dörrar, predikstol, altarring och orgel. Kaminer placerades vid långsidorna. Arkitekt Axel Lindegren ritade 1897 en orgelfasad i nystilar till det mekaniska orgelverket av C. A. Herngren i Lidköping som installerades. Läktaren är inte markerad på originalritningen utan kan ha tillkommit i samband med orgeln. 1918 ersattes det ursprungliga nyklassicistiska svepkorset med en kopia av en målning från 1866 i Lovö kyrka utanför Stockholm av Carl Gustaf Plageman, utförd av kopisten G. W. Sparvenfeldt från Stockholm. Altartavlan är rundbågad med kannelerade sidor. När kyrkan 1920 mättes upp inför en ny renovering hade norra sidan 28 bänkrader, sydöstra 12 och sydvästra 14. Läktaren hade fem rader på vardera syd- och nordsidan.
En grundlig renovering fick göras 1923. Ett första förslag gjordes av byggmästare J. L Johansson som dock inte godkändes utan uppdraget gick till arkitekt Erik Friberger på Byggnadsstyrelsen i Göteborg. Fönstren fick innanfönster. Nytt trägolv lades över det gamla med träsockel längs väggarna. Bänkryggarnas lutning ökades och gavlarna breddades med bibehållen dörr åt mittgången. Sidogångar skapades, även i väster. Läktarbänkarna förblev oförändrade. En ny predikstol installerades med ny placering. Hela interiören målades om. Yttertrapporna skulle omläggas och fogstrykas med cement. De slätpanelade dörrarna med målade ramstycken på och under läktaren förses med riktiga träramstycken i lika stora fyllningar. Tvärgången från söder framdrogs till norra väggen. Byggnadsstyrelsen ville välva taket som före senaste renoveringen med det godtog inte församlingen. Djupt besviken skrev arkitekt Friberger till kollegan Anders Roland i Stockholm att "taket var för djävligt medan bänkarnas sidostycken kunnat göras hyggliga". Kyrkan återinvigdes i början av november. 1942 installerades ny värmeledning med lågtrycksånga från pannrum under sakristian i norr.
Kyrkan renoverades på nytt 1956 efter ett förslag av konservator C. O. Svensson från Göteborg och återinvigdes i början av september. Efter total inre ommålning var kyrkan ljus och färgrik med nya konstnärligt utformade textilier. Dittillsvarande målning ansågs dystert grå med grågula väggar. Svensson ville ta upp ursprungliga pärlgråa toner med mer kulörta inslag så att den fick något mera färg. Bänkarnas och dörrarnas handhyvling spacklades ej bort och handsmidda spikhuvuden fick inte döljas. Elektrifiering skedde av klockringning och belysning. Äldre färger framtogs och konserverades på äldre inredning. En återplacering av det ursprungliga altarkorset diskuterades men uteblev.
Ett nytt ljudtak till predikstolen gjordes 1959 av arkitekt Anders Ekman. Byggnadsstyrelsen fann förslaget ha en något tung karaktär i förhållande till korgen. 1965 elektrifierades även uppvärmningen. Tornet fick snart efter renoveringen frostproblem och färgflagningar. 1976 fick all puts tas ned och ny sprutades på i omgångar. Orgeln renoverades hårt 1981-82 men redan sommaren 1987 började Tostareds kyrkorgelfabrik återställa ingreppen i spelbordet då plåtluckorna togs bort och de renoverade originalspegeldörrarna sattes tillbaks. Skadade och försvunna trädetaljer rekonstruerades. Orgeln återinvigdes våren 1988 med den gamla fasaden bevarad. Arbetet ingick i en mer omfattande renovering som fortsatte under 1988 utan att Riksantikvarieämbetet var inkopplat. Kyrkorådet i Hällstad ansåg sig ha dåliga erfarenheter av tidigare kontakter med ämbetet och försvarade sig med att "entreprenören är väl förtrogen med den här typen av arbeten ". Man var upprörd över att orgelrenoveringen bromsats av ämbetet som man menade ville göra museiföremål av orgeln och återställa den precis som den var från början. Byggnadens puts bilades bort in till stenen, omputsades och färgades. Sydporten fick nya dörrar med handikappanpassning. Kyrkan stod klar i november.
Södra tornfasaden fortsatte att dras med stora putsproblem. En ny genomgripande renovering måste utföras maj-november 1997 projekterad redan 1995 av Byggkonsult Sölve Johansson AB. Exteriörens olika delar reparerades och målades. Tornets mellanbjälklag under klockbocken visade sig vara i mycket dåligt skick och fick förstärkas liksom våningen under denna. Reparation och komplettering gjordes av takstolarna på sakristian och tornets nedre del. Ljudluckorna automatiserades. Undertaket byttes och takbeläggningen av stålplåt ersattes med kopparplåt. Ett nytt förgyllt kors uppsattes på ny rostfri fot. Lanterninens trägesims åt sydväst reparerades, skadad plåt byttes. Tornluckan i söder och tornfönstret reparerades grundligt. Sakristian fick nytt golv av kalksten, omputsning och målning. Södra porten renoverades och några fyllningar byttes. Behov av ytterligare åtgärder kvarstod efter avslutat arbete, och i en relativt snar andra restaureringsetapp skulle ingå omläggning av långhustaket, montage av fotplåtar och redan inköpta nya hängrännor samt ommålning och renovering av långhusfönstren. En inre restaurering av kyrkan hörde även till önskemålen.