BLIDSBERGS KYRKA

Vid biskopsvisitation 1842 fastslogs att alla tre kyrkor i Blidsbergs pastorat var otillräckliga och bristfälliga. Kyrkoherden menade att en reparation av Blidsbergs kyrka var meningslös. I stället ville han se en sammanbyggnad. Sockenmännen fruktade dock de kostnader detta skulle medföra. Meningarna om sammanbyggnad gick isär. Dalum och Humla var överlag skeptiska. 1863 beslutades på kyrkostämma i Blidsberg att man skulle bygga en ny egen kyrka. Vid det laget var förfallet så långt gånget i den gamla kyrkan att man inte längre vågade fira gudstjänst där. 1867 antogs en ritning av arkitekt Ludvig Hedin. Till byggmästare kontrakterades A Hallander, Varola. Byggarbetena ägde rum under år 1868. Allt material som gick att nyttja från den gamla kyrkan nyttjades. Den nya kyrkans södra mur kom att stå på den gamlas södra. Invigningen förrättades 1870 av biskop J A Butsch. Den invändiga målningen skedde först 1873 och utfördes av Otto Sätterberg, Kölingared. 1886 färdigställdes en åttastämmig orgel av J A Johansson, Mösseberg.
1915 genomfördes en större renovering. Helt nya golv inlades i långhuset och korgolvet utökades, varvid de två främre bänkraderna slopades. Bänkarna kortades så att sidogångar uppstod, mot vilka gjordes nya gavlar utan dörrar. Mot mittgången sparades dörrarna. Tvärgången utökades så att den nådde fram till norra sidogången. Kaminen flyttades till södra väggen och gavs en riktig skorsten istället för det brandfarliga järnrör den dittills haft. Två nya korfönster med glasmålningar insattes, tillverkade av Neumann & Vogel, Stockholm. Interiören var enligt fotografi från 1914 närmast helt vitmålad med några få mörkt kontrasterande lister samt röda draperingar bakom altare och predikstol. Den nya ommålningen inbegrep ny vitmålning av tak, kalkfärgning av väggarna i gul ton och målning av bänkarna i blågrå. I övrigt bibehölls färgsättningen.
Under tidigt 1930-tal började kyrkoherde Wilhelm Öhlin intressera sig för träskulpturen från den gamla kyrkan och dess inkorporerande i kyrkorummet. I ett brev till Kungliga Byggnadsstyrelsen beklagade han sig över befintlig altarprydnad, ett stort förgyllt klöverbladskors, "synnerligen banal och intetsägande. /.../ Den verkar 'neologisk'." Stjärnhimmeln i altarnischens hjälmvalv, vilken liknas vid dekor på en konfektpåse, torde ha tillkommit 1915. Öhlin ville ersätta altarkorset med ett sengotiskt triumfkrucifix som konserverades hos ämbetet i Stockholm. Detta visade sig dock bli alltför storskaligt för altarnischen och därtill för fragmentariskt. Istället uppdrogs åt arkitekt Knut Nordenskjöld att utföra en ny altaruppsats, vilket skedde 1934. Detta blev en arkitektonisk uppbyggnad med nischer för barockskulpturerna från gamla kyrkans predikstol, konserverade av C O Svensson. För snickeriet svarade verkmästare Fritiof Hulander, Blidsberg. Man hade ej inhämtat tillstånd från Kungliga Byggnadsstyrelsen, vilken dock med viss reservation godkände arbetet i efterhand.
1939 genomfördes en ny renovering, projekterad av arkitekt Ärland Noréen. De sotande kaminerna avlägsnades. Centralvärme med lågtrycksånga anordnades med pannrum under sakristian. Ytterportarna kläddes med kopparplåt. Interiörens färgsättning var nedsotad och kall. En total inre ommålning med ny färgsättning med tidstypiska marmoreringar på inredningen genomfördes under ledning av konservator C O Svensson. Vissa ombyggnadsarbeten företogs också. Ett vindfång anordnades mellan vapenhus och långhus. Mittporten togs ur bruk och ett sidoaltare med den gamla altarprydnaden placerades i smygen. Det ruttna vapenhusgolvet byttes mot ett nytt kalkstensgolv medan övriga golv laserades. Orgeln flyttades bakåt på läktaren. Predikstolens ljudtak sänktes. Glasfönstret ovanför predikstolens öppning mot sakristian igensattes och där placerades en barockskulptur av Kristus från den gamla predikstolens ljudtak. Altarringens räta partier kläddes in med masonit. Sakristian försågs med två nya skåp.
1941 rengjorde C O Svensson en madonnafigur och sanerade den från ett maskangrepp. 1949 gavs tillstånd till att omtäcka långhus-, kor- och sakristitaken med enkupigt rött lertegel istället för befintlig rödmålad plåt. Om denna åtgärd utfördes är ej klarlagt, eventuellt lade man ändå ny plåt. Samma år om- och tillbyggdes orgeln av H Lindegren i enlighet med ett förslag från Kyrkosångens vänners orgelråd. De gamla stämmorna utökades med tre nya och verket gjordes pneumatiskt. 1955 ersattes lågtrycksångan av elektrisk uppvärmning i enlighet med ett program upprättat av ingenjör Sigurd Lidén, Skara. 1959 konserverades en maskäten och möglig romansk madonnabild som legat uppe på vinden. Arbetet utfördes av Riksantikvarieämbetets konserveringsavdelning. Sedermera placerades madonnabilden i kyrkorummet. 1968 rengjordes altaruppsatsen av C O Svensson och sanerades från ett maskangrepp. Två år senare konserverade han predikstol och ljudtak. Sprickor ilagades samt flagningar togs bort och ibättrades. Ytan rengjordes.
1972 slopades gradänger och bänkrader på läktarens norra del för att ge plats åt kör. 1979 beställdes en ny orgel av engelska firman Harrison & Harrison. Dessa använde större delen av befintligt pipmaterial och utökade antalet stämmor till 30. 1985 omputsades fasaderna p.g.a. dålig vidhäftning hos den gamla putsen. Byggmästare var Kenneth Johansson. 1996 renoverades tornet under ledning av arkitekt Hans Jorméus. Rötat virke utbyttes, tre nya fönster till lanterninen tillverkades och övriga renoverades (alla sentida). Ny taktäckning av kopparplåt utfördes. 2001 svarade samme arkitekt för borttagning av två bänkrader under läktarens norra del för en underbyggnad med toalett som utfördes där.

BLIDSBERGS KYRKA - Ludvig Hedins kyrka från 1868 består av ett långhus med smalare polygonalt kor i öster och sakristia i norr. Väster om långhuset är ett torn med lanternin.
FASAD - Kyrkan vilar på en svagt utkragande sockel av huggen granit med kattgluggar. I den västra vinkeln mellan långhus och sakristia leder en betongtrappa från 1939 ned till pannrum med täckande järnlucka. Kyrkans fasad bär spritputs med ljusgul kalkfärg. Gesimser och omfattningar till hörn och öppningar är slätputsade och vitkalkade. Västporten har en profilerad rundbågad omfattning med markerad slutsten. Längs takfoten löper runt hela kyrkan en gesims som även fortsätter i samma höjd över gavlarna och runt tornet. Således är alla rösten utformade som tempelgavlar. På tornet markerar detta bjälklaget mellan första och andra våningen. Dessa gesimser är avtäckta med plåt målad med blymönja. Ovanför gesimsen sitter på tornet en inmurad kvadratisk kalkstensplatta med förgylld inskription om byggnadsår och regent. Klockvåningens bjälklag indikeras av ankarslutar. I varje sida av denna finns en rundbågad ljudöppning med utkragande krönomfattning. I öppningarna sitter sentida rundbågade parluckor med liggande brun panel och infattade träjalusier. Torntaket har en åttakantig kopparklädd lanternin med små klotprydda tempelgavlar.
FÖNSTER - Fönstren är ursprungliga och med karmar, bågar och spröjs av grått trä om inget annat anges. Glasrutorna är handblåsta. Smygarna följer fönstrens form och har sluttande solbänkar av kalksten. Långhus och kor har rundbågsfönster med korspost och fem öppningsbara lufter. Varje luft har sex rutor utom lunetten som har sjutton. I dessa bildar spröjsningen två spetsbågar (med i sin tur två spetsbågar) med en rundel i svickeln. I denna är en stjärnformad spröjsning som infattar röda och blåa glas. Mittportens överljus är en lunett av detta slag. Sakristians två stickbågsfönster har mittpost med tre öppningsbara lufter om sex rutor var. Krönluften upptar i förenklad form långhuslunetternas spröjsning. I sakristians sockel finns ett liggande senare fönster med enkel luft och sex rutor. I tornets bottenvåning sitter två smala rundbågsfönster med tre lufter om sex rutor var och tre i lunettens spetsbågsspröjsning. Västportalens överljus utgörs av en lunett med bladformad spröjsning av gjutjärn. I tornets tredje våning finns tre rosettfönster med enkla öppningsbara gjutjärnslufter. Lanterninens åtta rundbågsfönster har sentida enkla lufter om 13 rutor med spetsbågsspröjsning i krönet.
PORT - Västporten är en ursprunglig rak pardörr med kopparklädsel och dörringar från 1939. Porten sitter i en rundbågad smyg med överljus. Framför denna finns en sentida kalkstenstrappa. Även mittporten är en ursprunglig rak pardörr med kopparklädsel från 1939 och rundbågad smyg med överljus samt kalkstenstrappa. Den stickbågade sakristiporten vetter åt väster och bär kopparklädsel från 1939. Framför porten är en kalkstenstrappa.
TAK - Långhuset bär ett sadeltak med centralt placerad och korsformad skorsten av plåt, kortaket är valmat över alla sidor och sakristian bär ett flackt sadeltak. Alla täcks de av falsad plåt med förskjutna hakfals, sannolikt målat med järnoxid. Torntakets nedre fall är fyrkantigt och bär en åttasidig lanternin med spetsigt övre fall i vars topp är ett kors på kula, klätt med koppar. Båda takfallen täcks av kopparplåt. De kraftigt profilerade takfötterna är av vitt trä. Alla takfall har hängrännor och stuprör av kopparplåt.