DAMMSVEDJANS KYRKA

Dammsvedjans kyrka är en vitkalkad, senfunktionalistisk byggnad uppförd i suterräng, som består av två kubiska byggnadsvolymer med plana tak. En lägre byggnadsdel famnar det högre kyrkorummet åt syd- och nordost. Sydsidan innehåller bland annat böne- och vigselrum och nordsidan den bakre delen av kyrkorummet. Där en slags modern karnap sitter på nordsidan var det ursprungliga dopaltaret. Under denna del finns en källare. Den dominerande byggnadsvolymen har små fönster i rader upptill och inrymmer kyrkorummet i hela sin höjd. Torn, gesims, sockel, hängrännor och stuprör saknas.

FASAD - Kyrkobyggnadens fasader består av betongelement med ballast, marmor eller kvarts, som är kalkade vita. Fasaderna ger ett spritputsat intryck. I den lägre byggnadsdelen åt nordost finns en modern karnap med rakt, kopparplåtstäckt tak, alltså en sluten utskjutande byggnadsvolym som hänger på fasaden. En liknande, fast smalare, finns i samma byggnadsdel på den sydöstra fasaden. Cirka en halv meter under taket finns på alla fasader en rad med små, runda hål för ventilation.

FÖNSTER - I byggnadsdelen som innesluter kyrksalen finns åt nordost en högt belägen rad med sju kvadratiska, fasta fönster och åt sydost en rad med åtta likadana fönster som ger ljus till långhuset. I den nordvästra fasaden finns två högt belägna, rektangulära fönsteröppningar. De sitter indragna i putsade nischer som vidgar sig åt alla håll. Den sydvästra fasaden är utan öppningar. I den sydöstra fasaden finns ett stort, rektangulärt fönster som ger dolt ljus in till koret. Något öster om detta finns ett mindre, rektangulärt fönster med glasmosaik. I den lägre delen åt sydost finns fem rektangulära treglasfönster som sitter något indragna i fasaden i putsade smygar. Fönsterbågarna är av trä och målade i en dalablå kulör. I den låga byggnadsdelens nordöstra fasad finns två rektangulära fönster samt ett liggande, rektangulärt glasmosaikfönster i karnapen.

PORT - Kyrkans huvudport är belägen i ett från fasaden utskjutande entréparti med täckta sidor av stående panel och plant tak klätt med kopparplåt. Det innefattar delvis ett vindfång innanför porten. Entréporten är något indragen och består av en utåtgående pardörr vars dörrblad är beklädda med bred, stående, spontad panel som är täckmålad i en dalablå kulör. Bägge dörrbladen har breda, liggande "dörrtryck" av trä samt sparkplåt av kopparplåt nedtill.
I den utskjutande delen åt sydöst finns en dörr, utan handtag, åt söder. Dörrbladet är beklätt med stående, bred och spontad panel som målats dalablå. Utanför finns ett trapplan gjutet i betong. I samma byggnadsdel, åt sydöst, finns en trappa ned till källaren med likadan dörr.

TAK - Kyrkan har plana tak med invändig avrinning som är belagda med kopparplåt som inte är ärgad.

Dammsvedjans kyrka invigdes 1969. Redan 1956 gjordes en ekonomisk långtidsplan där man önskade uppföra Dammsvedjans kyrka i kvarteret Skäran att tas i bruk 1964. Utöver de befintliga stadsdelarna som avsågs betjänas skulle dessutom ett bostadsområde för 5000 personer byggas i närheten (osäkert om det blev av, eventuellt åsyftades Kristinebergs omdaning). En lågstadieskola skulle därför uppföras intill kyrkan. Bengt Börtins Arkitektkontor i Göteborg fick uppdragen att rita både kyrkan och skolan, Svedjeskolan. Det första förslaget till kyrkoanläggningen kom 1962. Hans tankar var att bebyggelsen skulle "inordnas ödmjukt" på tomten med den karaktärsdanande markanta kullen, på vilken all gran skulle rensas ut. Allt skulle bygga upp sig med "kubiska former till organisk enhet, med ett klart understrykande av kyrkan som innehållsmässigt dominant del. Det kubiska formspråket ger byggnaderna en trygg förankring i landskapet och får dem att framstå i stadsbilden som något helt väsensskilt från angränsande villabyggnader med branta sadeltak." Vegetationen skulle gå inpå byggnaderna och församlingshemmet skulle vara mer öppet och utåtriktat än kyrkan, som skulle ha en sluten karaktär. Ett stort korfönster avsåg att ge altaret en dominans i ett dunkelt kyrkorum.
I det första förslaget var församlingshem och kyrka förbundna med varandra. Kyrkan var tänkt att placeras i traditionell öst-västlig riktning. Klockstapeln var placerad i norr, att möta besökaren. Kyrkorådet påtalade att kyrkan "innehåller ingen lyx" och var "arkitektoniskt enkel med saklig uppbyggnad". Göteborgs Posten ansåg i en artikel om nybyggnationen att den var "extremt modern i linjerna". Kyrkans inriktning på ungdomsverksamhet manifesterades i församlingshemmet med rum för bordtennis, scouting, musik, hobbyrum med fotolab och slöjd. Konfirmandsalen tänktes ligga i kyrkobyggnaden (vilket inte blev fallet). Byggnadsstyrelsen motsade sig bebyggelsens placering och kallade den för "torftig i formspråket" och var kritisk även till souterrainvåning, tillfarten, samt att "uppfattbara ingångar måste krävas". Domkapitlet och Pastorsämbetet påpekade att de ville förstärka den sakrala prägeln med någon utvändig kristen symbol. 1965 beslöt fastighetsnämnden att ge tomten för kyrkobyggnaden till Borås och Brämhults kyrkliga samfällighet, sedan staden fått komministerbostaden Ramnås. Börtin utarbetade ett nytt förslag med modell, som antogs och byggandet påbörjades hösten 1968 och stod klar 25 november 1969. Invigningen skedde Andra söndagen i Advent samma år.
Församlingshemmet ligger slutligen helt separat och klockstapeln placerades alldeles framför kyrkans norra entré med bifunktion som stiglucka. Kyrkan ligger nu i nordöst-sydvästlig riktning. Sakristian är ersatt av en skrudkammare/expedition samt ett böne-/vigselrum. Dessa, samt väntrum och toaletter, ligger i rad med egen entré i en lägre byggnadsdel längs kyrkans sydöstra sida. Kyrkorummet anspelar på den urgamla kyrkoformen, basilikan, med fönstren högt placerade i ett övrigt slutet och stilla rum. I kyrkorummet ansåg arkitekten att det var viktigt att betona prästens roll som "tjänsteman" bland folket genom en låg predikstol, vilket gav en närhet i liturgin och han ville inte ha någon "änglakör" från ovan utan en väl synlig, "mänsklig" kör och orgel vid koret. Nuvarande läktare syns inte på ritningarna. Att altaret är ett fristående bord skall symbolisera gemenskap. Dopfuntens vatten skulle rinna för att vara ett levande, inte dött vatten.
Modet hann ändras under ärendets gång, såväl gällande färger som material. 1969 betonades att som kontrast till det "vita strama yttre" så skulle interiören "hållas i varm, inbjudande ton med jämförelsevis rik färgsättning." Invändigt övergavs den ursprungliga idén med dopfunt och altare i natursten och betong. Dopfunten gjordes av kalksten från Gotland. Altaret gjordes slutligen av furu. Golvet i kyrkan skulle först vara av kalksten, men fick mörkbrun klinker och koret, liksom bönerummet, förärades moderniteten heltäckningsmatta. Det planerade träinnertaket blev i stället synlig betong och röd stänkputs ansågs bättre än den ursprungliga tanken med ofärgad puts eller betong. Klockorna göts av M. & E. Ohlsson.
Ursprungligen anordnades i kyrkans bakre del en yta för dop vid ett glasmosaikfönster i en nisch, som skjuter ut ur fasaden likt en karnap, med stolar och dopfunten med rinnande vatten. Placeringen går tillbaks på äldre tradition att vägen in i kyrkan går genom dopet. Dopfunten avlägsnades från denna position år 2000 och en ny dopfunt togs i bruk och ställdes framme vid predikstolen. Värmen är luftburen men konvektorerna har rostat sönder och bytts ut. Färgsättningen är från 1988. Oljepannan byttes 1997. Vattnet leds av yttertaket invändigt i fyra hörn genom pelare. Vid ett tillfälle brast en anslutning bakom orgeln och läcka uppstod, men kunde åtgärdas snabbt utan att orgeln tog skada. Byggnaderna fasadtvättades 1999 men är nu åter svårt biologiskt angripna med grön smutsning som följd.