HÄRJA KYRKA

HÄRJA KYRKA - Salkyrkan består av ett långhus från 1767 med fullbrett tresidigt avslutat kor i öster och norr om detta en sakristia. I västgaveln finns den romanska 1100-talskyrkans murverk och på detta rider ett smäckert västtorn.
FASAD - I långhusets västgavel syns tydligt gaveln hos det smalare romanska långhuset. Tornets murverk stöter stumt mot detta, varför tornet får tillskrivas en något senare fas i den romanska kyrkans byggnadshistorik. Båda har skråkantade sandstenssocklar. Det oputsade murverket består av precisionsfullt huggna sandstenskvadrar i höga och jämna skift. Tornväggarna har fyra rader av små bomhål. Klockvåningen har i varje sida en glugg med två kopplade rundbågar och mittkolonn. Kolonnerna vilar på attiska baser och bär tärningskapitäl. De i väster och söder avslutas nedtill med en repstavsvulst. Den västra är helt reliefdekorerad med ett nätmönster som växer upp ur kronblad. Övre hälften på den södra upptages av kubdekor medan den norra utåt pryds av en enkel bladdekor. Vid kyrkans utvidgning 1767 återanvändes den skråkantade sockeln och sandstenskvadrarna från de rivna murarna till den södra långsidan och koret. Även en del stenmaterial från den rivna romanska kvaderstenskyrkan i Ettak användes. Mellan kvaderstensskiften är tre insprängda skift av grovt tuktad kalksten. Kring fönsterbågarna är kantställda kalkstensflis. I det västra gavelröstet finns på var sida om tornet ett med kvadrar igenmurat kvadratiskt fönster från detta tillfälle. Omfattningen till korporten tilldrar sig stor uppmärksamhet på södra långsidan. Här har en ansenlig mängd sandstensskulptur återanvänts från den romanska kyrkan. Två kolonner, ett tympanon, två ansikten och ytterligare en relief har här komponerats samman. Kolonnerna vilar på fyrsidiga baser med vulst. Den vänstras skaft avslutas upptill med ett kvastpalmettband i relief. På den högras finns en säregen relief som löper runt hela skaftet. Den föreställer två nakna män som håller sig hängande i en repstav. Svanberg har tolkat dem som lindansare, vilket skulle ge ett påtagligt profant inslag i denna portal. Kolonnerna kröns av tärningskapitäl. Tympanon omges av en repstav och skildrar i platt relief en biskop sittande på en stol och välsignande en knäböjande man i kjortel till vänster och mottagande en annan bedjande man i kjortel till höger. Ovan den vänstra mannen är ett säreget slingornament. På ömse sidor om tympanon har två kvaderstenar med mansansikten i halvskulptur murats in. Dessa är med sina vackert utmejslade skägg och hår fina exempel på romansk stenskulptur. Ovan tympanon är en skråkantad sten som kan ha utgjort impost till det gamla korets triumfbåge. På denna vilar en kvadersten med relief, vilken visar en man som brottas med en björn. I korets östvägg finns en centralt inmurad kalkstenshäll med det inhuggna årtalet 1767. På ömse sidor om denna sitter två sandstenskvadrar med romanska reliefer. Den södra visar inom en repstavsrundel en ung man med svärd, kort frisyr, kjortel och vida ärmar, vilken håller upp ena handen. Den norra visar en man som brottas med en djävul, på vars rygg sitter en ödla. Han undsätts av en man med fladdrande kjortel medan en biskop står bredvid och tittar rakt fram. Relieferna kännetecknas av platta kroppar med stora huvuden och ett i jämförelse med korportalens mansansikten enkelt utförande. All denna romanska stenskulptur kan till viss del även härröra från Ettaks ovannämnda kyrka. En väsentlig del av korportens omfattning torde ha varit en del av Härjas sydportal. I nämnda korvägg sitter överst en inmurad liljesten. Vid stammens nedre del är på vänstersidan en pilbåge och på högersidan ett lejon. Överdelen saknas och det faktum att hällen är avsmalnande uppåt har föranlett Högberg att ej tolka den som en gravhäll. Långhusets nordfasad består liksom sakristian (med undantag av östväggen) av gråsten med skolning medelst kalkstensflis. Sandstenskvadrar har dock använts till hörnkedjor. Sockeln av gråsten är enkel och något utkragande. Ovan sakristifönstret är en inmurad skråkantad sandsten, eventuellt en impost från gamla korets triumfbåge. Mot korets östvägg står fem 1600-talsgravstenar lutade, och i den norra vinkeln mellan torn och långhus tre 1600-talshällar och en avslagen liljesten.
FÖNSTER - Långhus- och korfönstren är stickbågade med mittpost och två ytterlufter från omkring 1900. I långhuslufterna sitter tio glasrutor och i korlufterna fem, alla handblåsta. Karmar, bågar och spröjs är av gråmålat trä. Smygarna följer fönstrens form och har gråa bleck. Sakristian har ett rektangulärt litet fönster med enkel luft och två handblåsta glasrutor i bågar och spröjs som ovan. Västportens överljus utgörs av en lunett med enkel luft från 1962 och fem rutor. Båge och spröjs är av fernissad ek. Tornets nedre trapplopp har i sydväggen två små rundbågsfönster med inmurade glasrutor. Smygarna har fasade hörn. I mellanvåningens västvägg är en kvadratisk glugg något förskjuten åt norr. Direkt under hammarbandet är i varje sida två kvadratiska gluggar.
PORT - Både väst- och korporten är raka och klädda med stående fernissad ekspont. De pryds av korsformade järnbeslag, varav det ena fungerar som handtag. De härrör från 1962. Den västra sitter i en romansk rundbågad smyg med något utkragande skråkantad omfattning och överljus. Korporten sitter i en djup rak smyg, vars omfattning beskrivs under fasad.
TAK - Långhuset bär ett sadeltak valmat över koravslutningen och sakristian bär ännu ett valmat sadeltak. Båda täcks av enkupigt lertegel. Tornet bär ett fyrsidigt torntak av romansk form. Delar av takstolen kan vara ursprunglig. Det täcks av tjärad kluven spån som är sågtandad i takskäggets avslutning. I toppen är en smidd tupp. Alla hammarband är synliga och tjärade. Kyrkan saknar hängrännor.

Under 1100-talet uppfördes ett långhus med smalare, sannolikt absidförsett kor. Materialet utgjordes av sandstenskvadrar. Inslag av reliefer fanns åtminstone i anslutning till sydporten. Något senare, sannolikt omkring 1200 tillkom ett torn i samma romanska stil. Förekomsten av vad som kan ses som en stormannaläktare (västverk) stärker den vedertagna tesen om stormannapatronat.
Med tiden kom kyrkan att bli för trång för församlingen. 1767 genomfördes en stor utvidgning av byggmästare Sven Westman från Skärv. Långhuset breddades både åt norr och söder. I öster restes ett nytt fullbrett kor med tresidig avslutning och norr om detta en sakristia. Kvaderstensmaterialet från de gamla murarna återanvändes så långt det räckte. Norra långsidan och sakristian kom mestadels att bestå av markbruten gråsten. Sydportalen flyttades till koret och fick en något annorlunda ihopsättning. Ovannämnda reliefer murades in i anslutning till denna och i östväggen. Sannolikt användes även sten från Ettaks romanska stenkyrka, vilken då hade rivits. Det medeltida altaret sparades. Av den nya inredningen återstår idag endast läktaren. Omkring 1800 försågs takets hålkäl med gustaviansk målad dekor.
På 1860-talet renoverades interiören varvid plankgolv inlades och ommålning ägde rum. Troligen vid detta tillfälle inköptes en predikstol från Nykyrka kapell. 1863 färdigställdes en altartavla av Anders Gustaf Ljungström, vilken sannolikt även målade de två flankerande kolonnerna på väggen. En ny altarring tillkom troligen i samband med detta. Taktäckningen av spån byttes vid denna tid mot enkupigt lertegel. 1875 installerades en orgel av Svante Johansson, Liared. För att denna skulle rymmas på läktaren fick sistnämnda utvidgas och taket ovanför höjas.
1924-25 genomfördes en restaurering som projekterades av arkitekt Anders Roland vid Kungliga byggnadsstyrelsen. Tornets tegeltäckning byttes mot kluvna spån. Bänkkvarterens rötskadade golv byttes ut. Väggarna vitkalkades och taket målades gråvitt samt fick en marmorering på listen. Inredningen målades i strukturmåleri respektive vitt och guld. För färgsättningen svarade K J R Johansson, vilken även fick reparera de skador som en lokal målarmästare åsamkade predikstolen i restaureringens tidiga skede. Exteriörens murverk fogströks. Redan 1928 hade man åter problem med svampangrepp. Ventiler anordnades och golvet försågs med luckor. 1938 färdigställdes ett nytt orgelverk av Levin Johansson, Liared. 1946 installerades elektricitet för uppvärmning, belysning och klockringning. För programmet svarade ingenjör Sigurd Lidén, Skara. 1956 lades dränering runt hela kyrkan för att få bukt med fuktproblemen.
1961-62 genomfördes en genomgripande renovering under ledning av arkitekt Gunnar Hoving. Bänkinredningen nytillverkades och nytt golv lades i långhus, kor och på läktare. Sistnämndas bänkar slopades helt. Altarringen byttes ut mot en ny med stramare formspråk i stil med bänkarna. När altaret befriades från sin brädbeklädnad blottades det medeltida stenaltaret som iståndsattes. Fönstren försågs med innanlufter och läktarfönstren i västgaveln igensattes. Vapenhusets läktartrappa revs och en ny byggdes inne i långhuset, tillsammans med en mindre skrubb som pendang. Läktarens öppning mot vapenhuset igensattes. Skorstenen slopades och sakristian försågs med ny skåpsinredning. Interiörens puts lagades och ommålades liksom allt snickeri. Taket målades blått. Altartavlan rengjordes. Ytterportar nytillverkades av ek.
1992 återbördades och kompletterades den föregående altarringen. En hängränna uppsattes över sydportalen. Två år senare förstärktes takstolarna p.g.a. dragning i murarna. 2001 konserverades sydportalen och övriga reliefer. Arbetet som utfördes av konservator Cecilia Strömer omfattade rengöring, limning av lösa delar och lagning av sprickor.