ÖSTRA GERUMS KYRKA

ÖSTRA GERUMS KYRKA - Kyrkan består av ett långhus med smalare kor och absid i öster från 1100-talets mitt. Norr om koret är sakristia från 1892 och söder om långhuset vapenhus från 1734.
FASAD - Långhus och kor vilar på en låg något utkragande sockel av grovt tuktad kalksten, övriga byggnadskroppar saknar sockel. Långhusets västgavel vilar på en sockel av skråkantad sandsten, vilken avbryts över mitten av förtagningarna till ett 1722 rivet torn. Kyrkan är uppförd av kalksten och dess något ojämna murytor är försedda med en borstad och vitkalkad puts. Långhus och kor har oputsade hörnomfattningar av sandstenskvadrar, vilka på den förra inte når riktigt ända upp till takfoten. På norra långsidan är under det västra fönstret en igenmurad nordportal med delvis bevarad omfattning av sandstenskvadrar. Det södra korfönstret har minskats två gånger, vilket visas av ritsningar, varav den större kantas i väster av två sandstenskvadrar, troligen omfattning till ett ursprungligt romanskt fönster. Det östra absidfönstret omges av en ursprunglig huggen sandstensomfattning med lansettform. I västgaveln är inom ytan för det rivna tornet en stor rundbågsöppning markerad med en ritsning. Det västra gavelröstet är timrat och klätt med en rödfärgad locklistpanel i vars södra del är en lucka.
FÖNSTER - Alla fönster har karmar, bågar samt spröjs av gråmålat trä och bleck av koppar om inget annat anges. Smygarna följer fönstrens form. Det rundbågade södra långhusfönstret har korspost och sex öppningsbara lufter från 1952 utan spröjsning. Samma gäller det södra korfönstret som dock är mindre i storlek. Ovan vapenhuset är ett rektangulärt fönster med enkel luft i vilken sitter 15 handblåsta glasrutor med blyspröjs och stormjärn. Sannolikt härrör detta fönster från 1700-talet. De rundbågade norra långhusfönstren har korspost och fyra öppningsbara lufter från 1892. De nedre har tio rutor var av handblåst glas och de övre fyra. Från 1952 härrör de enkla lansettformade lufterna i de båda absidfönstren. Dessa har fyra rutor var. Sakristians rundbågade fönster har en enkel luft från 1892 med 15 rutor. I sakristians gavelröste är ett litet rundfönster med enkel luft från samma år med fyra rutor.
PORT - Vapenhusporten är en rak pardörr från 1952 med grå fiskbenspanel, vilken sitter i en stickbågad smyg med kalkstenshäll framför. Sakristiporten från 1892 är rak och klädd med liggande grå pärlspont. Framför porten är en kalkstenstrappa.
TAK - Långhuset bär ett sadeltak med valmad spets i väster. Kor, vapenhus och sakristia bär alla sadeltak, medan absidens är valmat runt om. Långhus, vapenhus och sakristia täcks av flacktegel, medan sistnämndas är av sent datum. Koret täcks av enkupigt lertegel och absiden av kluven tjärad spån. Alla tak utom sakristians och absidens har vindskivor av svart trä. Sakristians vindskivor är sentida av gråmålat trä. Takfötterna är av gråmålat trä. Alla takfall utom absiden har hängrännor och stuprör av kopparplåt.

Enligt traditionen och Västgötalagens bihang skall Östra Gerum vara en av de kyrkplatser som Sigfrid invigde omkring 1020. I närheten finns ruinen av en annan av dessa, Agnestad. Fynd av en tidig 1100-talsgrav vid södra muren har tolkats som ett tecken på att nuvarande kyrka hade en föregångare, rimligen en stavkyrka. Nuvarande kyrka uppfördes med en typiskt romansk planform , d.v.s. smalare kor och absid. Tuktad kalksten användes till murarna. Hörn, portar och fönster fick omfattningar av sandstenskvadrar. I norr fanns en rundbågig nordport. I väster skall ha stått ett torn, vilket även indikeras av utkragningar i långhusgaveln. Detta skulle kunna tolkas som närvaro av en storman som bekostat byggnationen. Enligt en uppgift i ATA skall årtalet 1166 finnas på en takstolsdetalj. En dendrokronologisk undersökning av äldre konstruktionsdetaljer i takstolen har gett vid handen att timret ej kan ha fällts tidigare än 1127. Senast omkring 1150 skall långhus och kor ha rests enligt den tolkning som gjordes. Sannolikt under 1200-talet försågs absiden med två unggotiska små fönster. Under senmedeltid slogs kryssvalv över kyrkorummet och triumfbågen vidgades. På 1480-talet försågs valv och väggar med målningar av mäster Amund.
Föga hände innan 1700-talet, då kyrkan skall ha varit i rätt så dåligt skick. En altaruppsats färdigställdes 1715 av Jonas Ullberg för kyrkans egna medel. 1722 skall det fallfärdiga tornet ha rivits och västgaveln fått sin nuvarande utformning med valmad spets på taket. Sannolikt vid detta tillfälle ombyggdes takstolen med nyttjande av befintligt material. En predikstol tillhörig Ettaks kyrka inköptes 1729. Ett vapenhus uppfördes 1734. 1773 målades kor och triumfbåge, varvid de medeltida målningarna i kyrkorummet överkalkades. Av bevarade fotografier att döma var målningarna utförda av den självlärde målaren och klockaren Anders Wetterlind från Acklinga. Målningarna bestod av draperingar kring triumf- och korbåge samt figurscener: Syndafallet i korvalvet, Korsfästelsen i triumfbågen och Yttersta domen på norra korväggen. Sannolikt igensattes nordporten under 1700-talet och försågs med ett litet fönster. Tre fönster på långhusets och korets södra sida tillkom. Oklart är om det rör sig om förstoringar av gamla öppningar. Det ena är placerat ovan vapenhuset och av anspråkslös storlek. Dess funktion var att ge ljus åt den läktare som byggdes vid denna tid, vilken även sträckte sig längs norra långsidan. Enligt P E Lindskogs stiftsbeskrivning från 1812 skall Östra Gerum ha varit en offerkyrka där folk skänkte pengar för att få hjälp eller välgång. Vid 1800-talets mitt vidgades långhusets stora fönster och gjordes rundbågigt. Absidens södra unggotiska fönster bröts upp och gjordes rektangulärt. Ett stort fönster uppbröts i västgaveln.
När kyrkan genomgick en genomgripande renovering 1892 så var den i dåligt skick. Puts och taktäckning hade sett sina bästa dagar. Vid detta tillfälle uppfördes en sakristia som ersättning för dess plats i absiden, avskiljt med en brädvägg. Korfönstret förstorades och gjordes rundbågigt. Två rundbågsfönster bröts upp i norra långsidan, varvid den igenmurade nordportens lilla fönster försvann. Absidens förändrade södra fönster igenmurades. Fasaderna försågs med spritputs och taken lagades. I interiören revs läktarna och ersattes av en ny västläktare. Altare, altarring och dörrar nygjordes. Den slutna bänkinredningen ersattes av en öppen med rikt profilerade gavlar. 1700-talets dekor knackades bort varvid de senmedeltida målningarna dokumenterades. Därefter överputsades allting och försågs med språkband, skyar och scahblonmåleri av A G Ljungström. Altaruppsats och predikstol nymålades. Uppvärmning med kamin infördes och golven nygjordes. 1903 inköptes en orgel av Levin Johansson, Liared.
1952-53 genomgick den nedgångna kyrkan en stor restaurering under ledning av arkitekt Axel Forssén och konservator David Sundbaum. Målet var att återge kyrkorummet något av dess medeltida karaktär. Fasadernas puts lagades och tegeltaken reparerades. Absiden fick ny spåntäckning. Absidens grund förstärktes även, varvid en tidigmedeltida gravläggning påträffades. Fönsteröppningen i västgaveln igenmurades och absidens södra fönster rekonstruerades. De södra rundbågsfönstren fick nya ytterlufter. Uppvärmningen med kamin slopades, varvid skorstenen revs. Elektricitet drogs in för uppvärmning och belysning. Läktaren och absidens brädvägg revs. Altarring och dörrar nygjordes. Bänkarna fick nya, raka gavlar, krönlister och fotstöd. Nytt golv lades i bänkkvarteren, under vilket elledningarna drogs. Fönstren fick innanlufter med antikglas och blyspröjs. Altaruppsats och predikstol befriades från 1892 års övermålning. När 1892 års puts tagits bort befanns den medeltida vara i mycket dåligt skick. Väggarna fick helt omputsas i långhuset, med undantag för den östra där rester av figurmåleri kunde fästas. De gamla putsytorna i korvalvet genomgick enbart fästning medan långhusvalvens dekor rekonstruerades efter de spår som kunde skönjas. Vid triumfbågen målades draperingar som bröstning. Den romanska sydportalen befriades från puts och vapenhuset fick ett nytt innertak för att den skulle synas i sin helhet. Sakristian försågs med ny skåpsinredning.
1976 lagades fasadernas puts med KC-bruk och målades med silikatfärg. Nya hängrännor och stuprör uppsattes. För projekteringen svarade Raimund Saariste, Skövde. 1979 renoverades orgeln av Smedmans orgelbyggeri, Lidköping. Materialvalet vid 1976 års arbeten kom i kombination med dålig vattenavledning att medföra omfattande putsskador. 1989 lagades de uppkomna skadorna med hydrauliskt kalkbruk och avfärgades med kalkfärg. Vid detta tillfälle blottades fasadens sandstensdetaljer. Nya vindskivor uppsattes. 1992 borttogs cementputsen inne i sakristian och ersattes med kalkputs varvid visst målningsarbete företogs.