KYRKEFALLA KYRKA (TIBRO KYRKA)

KYRKEFALLA KYRKA - Den nyklassicistiska salkyrkan består av ett rektangulärt långhus med fullbrett rakt kor i öster. Centralt på sydsidan finns ett utkragande vindfång. I väster finns ett torn. Från korets nordsida skjuter en sakristia ut. Exteriören präglas - med undantag av det sena 1800-talets historiserande torn och portaler - av nyklassicism.
FASAD - Sockeln är något utkragande och tjärstruken runt hela långhuset. Tornets sockel består av huggna granithällar med samma skråkant som långhusets. Den murade stommen är spritputsad och målad i gult. Hörnen har slätputsade och vitmålade omfattningar försedda med profilerade kapitäl på långhuset. Tornets tafot är försedd med tandsnitt. Över västportalen sitter en inmurad rektangulär kalkstensplatta med inskriptionen: "Denna kyrka byggdes år 1837. Tornet byggdes år 1886. - Jag vill gå in i ditt hus på den stora barmhärtighet. DAVID Ps 5.8." Tornets klockvåning har två svagt stickbågiga lucköppningar i vardera vädersträck. Dessa har rundbågiga slätputsade omfattningar med profilerade krön. Solbänkarna är av kalksten. Luckorna är av trä. Sakristian har vitmålad spritputs och en gjuten svartmålad sockel. Under sakristian är en källare med pannrum. Från sydvästra delen av taket reser sig en hög tegelskorsten. Vindfånget är försett med en vit slätputsad fronton krönt av ett gyllene kors, nygjort 2000. Genom långhusets västparti går en järnstång på utsidan förankrad med stjärnformade ankarslutar uppsatt 1959 för att åtgärda de skador som kyrkan fick vid en jordbävning 1906.
PORT - I tornets västvägg finns en portal med en rundbågad nisch. Bågen bärs upp av två pilastrar. Dessa i sin tur omges av två pilastrar som uppbär en fronton krönt av ett gyllene kors (korset nygjort 2000). Allt är slätputsat och vitmålat. I nischen sitter en rektangulär pardörr med rik fyllningsdekoration. Denna kröns av ett lunettfönster. Mittportalen har samma utformning som västportalen. Upp till sydportalen leder från väster en rullstolsramp som på sidorna är klädd med granithällar. Beläggningen är samma gjutna block som i gångarna. Två svarta järnräcken löper längs rampen. Denna är anlagd 1988. På sakristians östsida finns en korgbågad trädörr utförd i ålderdomlig utformning med en halv fiskbenspanel. Denna är beslagen med nitar och försedd med ett likaledes ålderdomligt utformat låsvred daterat 1966. Omfattningen är slätputsad. Upp till porten leder från söder en liten gjuten trappa med kalkstenshällar och ett svart järnräcke. På västsidan leder en cementtrappa ned till källaren under sakristian. Där sitter en trädörr i femtiotalsutformning med ett liggande rektangulärt fönster.
FÖNSTER - Långhusets och korets fönster är rundbågiga fönster i grunda smygar med vita slätputsade omfattningar. Fönstren har korspost och sex bruna trälufter. De nedre lufterna är indelade i 16 rutor av antikglas infattade i blyspröjs. Glasen sattes in 1927. De två lunettlufterna har tio rutor vardera, innefattade i blyspröjs. Antikglasen är dels ofärgade, dels färgade svagt i blått, rött och grönt. Solbänkarna är av kalksten. Sakristian har lägre rundbågiga fönster av samma slag med slätputsade omfattningar. I tornets bottenvåning är åt norr och söder två höga rundbågade fönster, likaså med vita slätputsade omfattningar och solbänkar av kalksten. De består av tre lufter från 1927 i brunt trä utan mittpost och försedda med blyspröjs. Rutorna är av samma antikglas som långhuset. Varje luft har 16 rutor, sex i lunetterna. I mellanvåningen finns åt norr och söder två kopplade rektangulära fönster. De har enkel träluft från 1927 med åtta blyspröjsade rutor med antikglas i olika kulörer. Lanterninen har ett rundbågigt fönster i varje vädersträck. Dessa är från 1900-tal med korspost och enkel luft. Varje fjärdedel av fönstret är uppdelad i sex rutor med träspröjs, likaså lunetten. I källarvåningen finns åt väster ett liggande tvådelat fönster med en ventil. I norr finns tre kvadratiska enluftsfönster och i öster är ett liggande tvådelat fönster.
TAK - Långhuset täcks av ett sadeltak med valmad spets och sakristian av ett valmat. Vindfånget har likaså sadeltak. Taktäckningen är svartglaserat tvåkupigt lertegel, lagt 1927. Stuprännorna är av plåt och svartmålade. Tornet har en stupränna av kopparplåt, uppsatt 2000. Tornet täcks av ett torntak med en åttakantig lanternin med vimperger över fönstren. Dessa kröns av gyllene spetsförsedda kulor. Överst i torntakets spets ett gyllene kors på kula. Torntaket är beklätt med falsad kopparplåt i storformat och ståndfals lagd vid en renovering av tornet år 2000.

Under 1700-talet började befolkningen i församlingen att expandera, säkerligen till följd av den framväxande bruksindustrin. En utvidgning av kyrkan kom på dagordningen under seklets slut, men resulterade bara i byggandet av en läktare. Slutligen beslöt socknen 1823 att söka tillstånd till en rikskollekt för uppförandet av en ny kyrka. Likaså skedde en insamling av gåvor inom församlingen. 1834 kontrakterades kyrkobyggmästare Erik Persson från Seglora att uppföra den nya kyrkan efter tidstypiskt strama nyklassicistiska ritningar av Överintendentsämbetets arkitekt G F Blom från 1822, vilka godkänts av K. Majt. Ritningen inbegrep förutom torn i väster och ett rektangulärt långhus även ett lika brett tvärskepp, men detta slopades av sockenstämman. Sakristian skulle bibehållas och iordningställas. Byggmästaren uppmanades att begagna så mycket som han ville av kyrkans norra mur och gavlarna som han ville. Biskopsvisitationen 1861 nämner att kyrkan vilar dels på gammal, dels på ny grund. Således kan man anta att delar av medeltidskyrkans grundmurar finns kvar i sockeln till nuvarande nordvägg. Vid denna tid var Persson sysselsatt med förfärdigandet av en annan nyklassicistisk kyrka, den i Jung.
Byggandet började våren 1837 och i oktober var alla murningsarbeten avslutade. 1838 genomfördes alla träarbeten såsom det flacka torntaket med sin fyrsidiga lanternin och urtavlor i alla väderstreck (se avbildning av Ernst Wennerblad från ca 1880), läktare, bänkar och övrig inredning. 1839 inmonterades ett orgelverk som invigdes tillsammans med kyrkan den 3 november 1839. Den gamla kyrkans utsmyckning hamnade på kyrkvinden med undantag av den praktfulla predikstolen i senbarock. Altaruppsatsen från 1600-talet ersattes av ett enkelt förgyllt träkors.
Kvaliteten på det nya bygget var diskutabel. Vid ovannämnda visitation 1861 uppvisade kyrkan på flera ställen rämnor. Vid läggandet av tornets grund sades man ha struntat i att ta bort stubben efter en nedsågad lönn. När denna ruttnat satte sig grunden och tornet började luta. Kyrkorådet gav den välbekante kyrkobyggmästaren Peter Anders Pettersson från Värsås i uppdrag att utreda en större reparation. Denne inkom med ritningar till en komplett ombyggnad av hela tornet och reparation av kyrkans tak. Först 1886 var ekonomin hållbar nog att sätta igång arbetet. 1887 stod arbetet färdigt. Långhuset hade då fått slätputsade hörn- och fönsteromfattningar i likhet med det nya tornet. Ett vindfång med fronton hade tillfogats framför sydportalen som fick samma tidstypiska historiserande utformning som västportalen i tornet. Ursprungligen var det för symmetrins skull tänkt att uppföra ett motsvarande vindfång på nordsidan. Av den nya inredning som tillkom vid denna ombyggnad finns bara kvar två undanställda nummertavlor i nyrenässans. Interiören verkar dock i stort ha förblivit nyklassicistiskt enkel, utan "anmärkningsvärda prydnader" som Hjo Tidning skrev 1913. Dock utfördes på väggarna målade fält med listverk och taket kläddes med pärlspont i fält, avdelade med lister. Vid en visitation beskrevs särskilt altarpartiet som ödsligt. Församlingen började diskutera en försköning av kyrkan. En fond bildades vilken 1921 användes till införskaffandet av en ny orgel. Den utrustades med tretton stämmor, varav en togs från den gamla orgeln. Arbetet utfördes av Herman Nordfors orgelbyggeri i Lidköping. Eventuellt behölls den gamla nyklassicistiska fasaden. 1922 införskaffades ny stor ljuskorna och de nuvarande vägglampetterna.
1927 genomförde kyrkoarkitekt K M Westerberg en omfattande renovering som syftade till att framhäva de kvarvarande resterna av den gamla kyrkans barockutsmyckning. Främst märks den murade altaruppsatsen i barockinspirerat kolossalformat med nischer för skulpturerna från den gamla altaruppsatsen. Centralt infogades en modern Kristusbild. Det nyklassicistiska träkorset förpassades till en tornkammare. Det flacka brädvalvet i taket fick en ny beklädnad med träfiberskivor i fälten. Bänkarna fick nya spegelförsedda ryggar och gavlar. Huvudbaneren i barock konserverades och sattes upp på sina nuvarande platser, liksom triumfkrucifixet från 1300-talet, likaså Kristusbilden från den gamla altaruppsatsen. Den nuvarande dopfunten i trä, tillverkad i Tibro, införskaffades. Den stod dock vid denna tid i norra delen av koret. Fönstren renoverades och fick antikglas, man ville dämpa det skarpa nyklassicistiska ljusflödet till förmån för ett mjukare, mer i harmoni med barockdetaljerna. Under sakristian inrymdes ett pannrum och radiatorer installerades under fönstren som fick nya bänkar av kalksten.
1963 skedde en större renovering med Anders Ekman i Falköping som arkitekt och Olle Hellström i Skara som konservator. Nu skedde en viss återgång till nyklassicismens ideal med en ny färgsättning som skulle understyrka kyrkans öppna och ljusa interiör. Predikstolen genomgick en ny restaurering och erhöll sin nuvarande färgsättning. Dagens altarring insattes liksom ny vapenhusdörr och ett antal armaturer av mässing i vapenhus, vindfång och under läktare. Det trånga vapenhusets båda trappor till läktaren borttogs och ersattes av en ny i långhusets sydvästra hörn. Ett nytt högre takbjälklag fick ersätta det gamla som skar av fönstren. Emedan kyrkans biutrymmen var för små tillbyggdes sakristian åt norr med en direkt ingång, toalett och textilförvaring. Under den nya läktartrappan inrymdes städskrubb.
Den sista stora renoveringen av interiören ägde rum 1973 efter ritningar av Tore Virke. Nu tillkom läktarunderbyggnader med kapprum i norr och söder. En ny orgel tillverkades av Smedmans i Lidköping, den gamla orgelfasaden sparades men fick nya moderna tillbyggnader på sidorna efter Virkes ritningar. Bland senare förändringar märks uppställandet av en kororgel 1976, samt renovering av torntaket år 2000 då ny kopparplåt lades.