ÅS KYRKA

ÅS KYRKA - Salkyrkan består av ett medeltida långhus uppfört i skalmursteknik av gråsten. Detta har breddats åt söder 1745, samtidigt som höjden ökades och ett fullbrett kor med tresidig avslutning tillkom i öster. Vid samma tillfälle uppfördes vapenhuset i väster. Sakristian i norr tillkom 1916.
FASAD - Sockeln består av stora avlånga gråstensblock i varierande storlekar. Höjden skiftar starkt och flera block skjuter ut avsevärt. Med jämna mellanrum är gallerförsedda katthål. Sakristians sockel är mer regelbunden. Denna och delvis vapenhussockeln vilar på en betongplatta. De ojämna murytorna har en kvastad puts som vitkalkats. Långhusets västra gavelröste är av liggtimmer med utvändig beklädnad av kluvna och tjärade spån. I vapenhusets nordvägg har tydligen en upphuggning gjorts för fönstret, emedan väggpartiet kring detta är helt jämnt och har en skarp kant mot den fortsatta väggen i väster. I korets nordöstra sida är en runsten från 1000-talets förra hälft inmurad under fönstret. Denna är långsmal och av granit. Dess form påminner starkt om flera av sockelstenarna, varför man kan förmoda att flera monument kan finnas bland dessa.
FÖNSTER - Alla foder, bågar och spröjs är av trä med brun bemålning. Långhusets och korets rundbågade fönster är från 1984. De har T-post och tre öppningsbara lufter. Lunetten har tolv rutor medan de övriga lufterna har åtta. De rundbågade smygarna har sentida sluttande solbänkar av slipad kalksten. I gavelröstets södra del är ett fönster med två rutor i blyspröjs. Vapenhuset har ett rektangulärt fönster med mittpost. De två lufterna har blåsta glas. Sannolikt härrör fönstret från 1881. Smygen är rektangulär. I vapenhusets västra takfall är ett fönster med två rutor och blyspröjs. Sakristian har ett ursprungligt rektangulärt fönster med mittpost och två öppningsbara lufter. Dessa har åtta glas var. Bågarna är försedda med beslag i hörnen. Fönsterblecket är av plåt.
PORT - Vapenhusporten och korporten består av raka pardörrar från 1984 med fiskbenspanel i fernissad ek. Handtagen är rokokoinspirerade. Framför vapenhusporten ligger en kalkstenshäll. Korporten sitter i en stickbågad smyg med ett vitmålat överstycke av trä. Här finns en kalkstenstrappa. Sakristian har en ursprunglig rak dörr med mörkbrunt målad rombisk panel. En kalkstenstrappa leder upp till porten.
TAK - Över långhuset reser sig ett brant sadeltak som är valmat över koravslutningen. Även vapenhuset har ett påfallande brant valmat sadeltak. Sakristians valmade sadeltak är flackare. Alla takfall är täckta med skiffer, en takbeklädnad, som med undantag för sakristian, tillkom år 1801. Hammarbanden är synliga och vitmålade. Vindskivor, hängrännor och stuprör är av kopparplåt.

Kyrkan uppfördes sannolikt under 1100-talets förra hälft av gråsten, vilket en dendrokronologisk datering indikerat. Den restes på en storhög från järnålder. Vid Johan Hadorphs besök omkring 1670 hade den ett smalare rakt kor som var välvt. Framför sydporten fanns ett timrat vapenhus och norr om koret en sakristia. År 1745 genomfördes en omfattande ombyggnad, varvid ett fullbrett femsidigt kor tillkom. Murarna höjdes något och yttertaket fick en högre resning. En ny ingång upptogs i väster där ett vapenhus murades. Sydporten sattes igen och det byggdes även ett vapenhus framför korporten. Det nya innertaket och läktarbröstet dekorerades av målarmästaren Lars Hasselbom från Lidköping. 1801 ersattes yttertakets spån med skiffer och 1808 revs vapenhuset framför korporten. På grund av de dåliga ljusförhållandena tog man 1853 upp två nya fönster och byggde om de befintliga.
År 1881 undergick kyrkan en större renovering under ledning av byggmästare P Thorsén från Värsås. En sakristia saknades och därför balkades koret av med en skärmvägg för att rymma detta. Altaruppsatsen från 1688 plockades ned. Läktaren byggdes om helt och hållet, varvid Hasselboms apostlabilder hamnade på vinden. Ny öppen bänkinredning infördes, liksom nytt altare och altarring. Två nya fönster togs upp i koret. Men bara 30 år senare höjdes röster på att återställa kyrkan i dess forna skick. Detta arbete kom att utföras i tre etapper efter ritningar av arkitekt Anders Roland. 1914 konserverade artisten C. Wilh. Pettersson på ett förtjänstfullt sätt de nedsotade takmålningarna. 1916 togs skärmväggen bort och den gamla altaruppsatsen återuppsattes. Först hade dock denna och predikstolen konserverats. I norr uppfördes en ny sakristia. Sista arbetena utfördes 1930 då läktarbröstet konserverades och monterades. En orgel tillverkad av John Grönvall i Lilla Edet uppsattes även. Fasaden var ritad av Bernhard Schill. 1938 byggdes ett pannrum för centralvärme. Denna bestod av lågtrycksånga och byttes 1954 mot elvärme. 1966 målades interiören med plastfärg. 1974 genomfördes en ny konservering av takmålningarna.
År 1984 utfördes en omfattande reparation av exteriören. Till följd av målning med silikatfärg och cementlagningar så var fasaden i dåligt skick. Denna fick helt omputsas och vitkalkas. De spruckna solbänkarna i söder byttes mot nya. Nya ytterportar till vapenhus och kor tillverkades, liksom nya fönster. Året dessförinnan hade en arkeologisk undersökning av storhögen företagits, vilken visade på en datering till yngre järnålder. 1988 konserverades predikstol, altaruppsats, nummertavlor och läktarbröst. 1990 uppsattes strålkastare. 1992 byggdes ett nytt orgelverk.