FRIDHEMS KYRKA

FRIDHEMS KYRKA - Den klassicerande salkyrkan uppfördes i sin helhet 1868 efter ritningar av Johan Adolf Hawerman. Den består av långhus med fullbrett kor i nordost. Detta avslutas med en femsidig absid. På södra långsidan är en svagt utkragande mittportal. I sydväst är ett torn.
FASAD - Sockeln består av skråkantad granit. Väggarna är spritputsade och bär en gul kalkfärg. Långhuset och absiden har lisenprydda hörn, medan tornets lisener enbart är målade. De riktiga lisenerna är överlag slätputsade, liksom långhusets avslutning mot taket och tornets markerade bjälklag. Alla hörn och slätputsade ytor är vitkalkade. Detta gäller även de spritputsade omfattningarna på tornets öppningar. Långhusgavlarna är utförda som tempelgavlar med bjälklag som markeras av fortlöpande takfötter. I den västra långhusgaveln är på var sin sida om tornet två rundbågade blinderingar. Bjälklaget till klockkammaren är förankrat med ankarjärn. I varje väderstreck är en rundbågad ljudglugg med nya rundbågade parluckor, klädda med brun liggande panel.
FÖNSTER - Alla fönster är ursprungliga och har grönmålade foder, bågar och spröjs av trä, samt sluttande solbänkar av kalksten. Långhusfönstren är rundbågade och har tre öppningsbara lufter. Lunetten har sex rutor och de övriga har tio. De rundbågade smygarna är slätputsade och vitkalkade. Överljusen till portarna utgörs av rundbågade fönster med enkel luft innehållande tio rutor. I tornets mellanvåning är i var sida ett rundbågat fönster med enkel öppningsbar luft och sex rutor. Lanterninens fönster är likaså nya och utgörs av fyra rosettfönster och åtta rundbågade fönster.
PORT - Västporten utgörs av en ursprunglig rak pardörr, klädd med kopparplåt. Denna sitter i en rundbågad smyg med överljus. Tympanon utgörs en liggande kalkstenshäll med byggnadsåret förgyllt. Trappan är av kalksten och i väggen sitter smidesräcken av sent datum. Mittportalen utgörs av en rak pardörr från 1992 av fernissad ek, vilken är en kopia av den ursprungliga. Fyllningarna är helfranska. Porten sitter i en rundbågad smyg med överljus. Tympanon är en liggande kalkstenshäll med texten "GUD TILL ÄRA" i förgyllning. Den profilerade omfattningen är slätputsad och vitkalkad.
TAK - Långhuset täcks av ett flackt sadeltak med skiffer. Över mittportalens lilla utkragning är en låg tempelgavel som kröns av ett kors i koppar. Röstet inramas nedtill av takfoten och är klätt med kopparplåt. Absidens tak är valmat över alla sidor och täckt med skiffer. Takfötterna är av trä med profil som innefattar såväl rundstav som hålkäl. Dessa är målade i en mörkbrun färg. Torntaket utgörs av en fyrsidig flack huv med lanternin i två våningar. Den nedre delen är fyrsidig med avfasade hörn och rosettfönster. Den övre delen är åttasidig med rundbågade fönster. Denna kröns av en spetsig åttasidig spira med ett kopparkors på en förgylld kula. Torntaket täcks av kopparplåt med förskjutna hakfals. Hängrännor och stuprör är likaså av koppar.

År 1852 beslutade Längnum, Malma och Hyringa socknar att bygga en ny gemensam kyrka istället för sina nedgångna medeltidskyrkor. Det dröjde dock flera år innan man kunde enas om platsen för bygget. För ritningen svarade arkitekt Johan Adolf Hawerman vid Överintendentsämbetet. Byggmästare var den välkände kyrkobyggaren Anders Pettersson från Värsås. Exteriören uppfördes 1868 och interiören färdigställdes under det följande året. 1885 kompletterades kyrkan med en orgel från Samuel Molander i Göteborg.
År 1928 genomfördes en renovering under ledning av arkitekt Axel Forssén. Den främsta orsaken var den nedsotning som kamineldningen orsakat. Interiören genomgick en fullständig ommålning där väggarnas bårder och kvaderimitationer övermålades. Altarskrankets kors ersattes av en altartavla målad av G E Ström. Golv och yttertak reparerades och sakristian fick ett nytt innertak. De ursprungliga något mörka färgtonerna ersattes med ljusa. Fem barockskulpturer från de äldre kyrkorna konserverades och uppsattes. 1933 lades ny plåt på torntaket.
Men i och med att kaminen bibehölls så var interiören snart nedsotad igen. Förutom att detta behövde lösas så fanns en rad andra behov. Folkmängden hade minskat sedan bygget och interiören upplevdes som ödslig. Vidare var bänkarna obekväma och man saknade utrymme för konfirmandundervisningen. År 1952 genomfördes en närmast total omdaning av interiören efter ritningar av arkitekt Ärland Noréen i Stockholm. Rummet gjordes intimare genom dess förvandling till en treskeppig kyrka. Det ursprungliga tredingtaket ersattes av ett lägre som var välvt över mittskeppet. Predikstolen flyttades till en mer lämpad plats. Kaminen togs bort och ersattes av elvärme. Utrymmet under läktaren igenbyggdes, liksom utrymmet på densamma i sidoskeppen. Här inrymdes nu sakristia, samlingssal, elcentral, toalett och förråd. Altarskranket togs ned och altaret flyttades in i den gamla sakristian. 1928 års altartavla ersattes av en ny. De bländande absidfönstren igenmurades, liksom läktarfönstren. Bänkar och dörrar nygjordes. Interiören ommålades och den målade listen kring korbågen borttogs, samt dekoren i den gamla sakristian. Utvändigt fick kyrkan en ny kalkning.
År 1966 tillkom ett nytt orgelverk från Smedmans i Lidköping. 1968 lagades fasadens puts och fick en ny kalkning. 1976 lagades taket. På grund av felaktiga färger vid föregående renovering hade stora putsskador uppstått på torn och västgavel, varför dessa år 1985 måste omputsas och kalkas ånyo. Året därpå utbyttes rötskadat virke i det nedre torntaket. 1992 gjordes en del invändiga arbeten. Puts lagades, väggar och bänkar ommålades. Emedan altaret var för litet så utvidgades detta. Mittportens ytterdörrar ersattes med kopior av de gamla som var för nedgångna. Tre år senare krävdes omfattande ingrepp mot rötskador i torntaket och långhusets södra takfot. Rötskadat virke byttes, tornet fick ny plåttäckning och långhusets skiffertak lagades. På grund av nya putsskador så fick återigen torn och västgavel omputsas, samt denna gång även södra långsidan. Arbetet var avslutat 1996.