NÄVELSJÖ KYRKA

Nävelsjö kyrka tillhör den samling tidigmedeltida stenkyrkor som uppfördes i och kring
Njudungs folkland under 1100-talets senare hälft. En dendrokronologisk datering av takstolen i
långhuset anger i något fall att en tvärbjälke skulle ha avverkats vintern 1181-82. Huruvida detta
exakt daterar kyrkobyggnaden är emellertid inte säkert. Flertalet av dessa stenkyrkor omfattar
ett i ett sammanhang uppfört långhus, kor och absid. Det närmast unika med Nävelsjö kyrka är
att koret och absiden invändigt följer den gängse utformningen med rektangulärt kor och
halvrund absid, men att exteriören är helt rektangulär och inte markeras med en halvrund absid.
Genom att takstolarna har ornerade delar ovan det befintliga innertaket kan man anta att
innertaket är sekundärt och att takstolen ursprungligen varit synlig från kyrkorummet. Den
befintliga dopfunten har daterats till 1200-talet och tillskrivits mästaren Bestiarius.
Förändringar av Nävelsjö kyrka är i stor sett okända fram till omgestaltningen på 1760-
talet. Dock är predikstolen daterad till 1669. Genom den kraftiga folkökningen beslutades att
kyrkan skulle utvidgas med en länga mot norr. Denna nykyrka uppfördes 1760-61 av sten och
innebar att kyrkorummet orienterades i nord-sydlig riktning i stället. I samband med arbetena
beställdes också en ny påkostad altaruppsats av konstnären Johan Ullberg. Kort därefter och
som ytterligare en följd av det omgestaltade kyrkorummet donerades två nummertavlor till
kyrkan.
På 1840-talet förekom en översyn av kyrkan och klockstapeln. Klockstapelns rötskadade
delar byttes ut och den rödfärgades. Kort därefter byttes kyrkans ytterdörrar ut och
kyrkorummets golv lades om. I samband med dessa arbeten behövde bänkinredningen målas om
och detta skedde med s k pärlfärg, d v s linoljefärg i beigevit kulör. Vitaktig inredning eventuellt
med förgyllda detaljer var en för tiden vanlig färgsättning. År 1852 byggdes orgeln av
bygdeorgelbyggaren Johannes Magnusson i Lemnhult.
En större ombyggnad och restaurering genomfördes 1890. Kyrkorummet erhöll nytt
brädgolv och en tidstypisk pärlspontpanel i taket. Typiskt för det sena 1800-talet var också
utformningen av den nya bänkinredningen, som gjordes öppen med profilskurna gavlar. Även
innerväggarnas puts sågs över och en ny kalkavfärgning företogs.
År 1900 var det dags att reparera klockstapeln och man vände sig till byggmästaren
Anders Andersson i Eksjö, som upprättade ett program och ett förslag till omgestaltning.
Klockstapeln var ursprungligen troligen inte inklädd utan stödbenen var endast klädda med
spån. I början av 1840-talet hade den förändrats genom att hela nederdelen klätts in med brädor
som en kjol. Byggmästare Anderssons förslag var nu att endast klä in den mittre nederdelen
med liggande spontpanel, men att låta de snedställda stödbenen vara fristående. Detta
genomfördes också och klockstapeln målades med linoljefärg i ljusgul kulör. På toppen sattes
ett kors på en kula upp.
År 1925 utvidgades kyrkogården mot väster och på 1930-talet genomfördes smärre
reparationer på klockstapeln samt indrogs elektricitet i kyrkobyggnaden. Ungefär samtidigt
byggdes orgeln om, varvid orgelhuset bevarades.
Nävelsjö kyrka hade sedan ombyggnaden 1890 förfallit och initiativ togs i slutet av
1940-talet till en ny genomgripande ut- och invändig restaurering. Ansvarig arkitekt blev Bent
Jörgen Jörgensen från Växjö och arbetena genomfördes 1950-51. Intentionerna tycks ha varit att
återskapa kyrkorummets äldre karaktär och undanröja 1890 års tidstypiska tillskott. I ljuset av
detta borttogs takets pärlspontpanel och den öppna bänkinredningen ersattes med en
stilimiterande sluten bänkinredning. Flertalet dörrar i kyrkan byttes ut mot nya.
Andra förändringar var föranledda av praktiska skäl. Predikstolens placering invid ett
fönster medförde att endast predikantens siluett kunde ses i motljuset. Därför flyttades
predikstolen till en mer central placering. Även sydväggens fönster längst mot väster bländade
och därför murades denna fönsteröppning igen. Det för efterkrigstiden så vanliga bytet av
värmesystem till bl a bänkvärmare genomfördes också. För övrigt vidtogs en rad
underhållsåtgärder både in- och utvändigt såsom putslagning och avfärgning utvändigt,
ommålning av falsplåttak och invändig ommålning.
Den restaurerade kyrkan erhöll under resten av 1900-talet endast smärre
underhållsåtgärder frånsett åren 1991-92 då interiören ånyo ändrades under ledning av arkitekt
Per Rudenstam, Huskvarna. Då skapades ett nytt altarbord och en läktare i väster borttogs.
Samtidigt fick delar av interiören en ny färgsättning. Även klockstapeln fick samtidigt ägnas
omfattande reparationer. Paneler och stödben var rötskadade och fick till stor del bytas ut. Även
plåttaket byttes mot ett nytt. Bland de förändringar som genomfördes märks främst att
klockhusvåningen försågs med spånbeklädnad och att en tupp fästes på klockstapelns topp.
Även åtgärderna på klockstapeln utfördes i enlighet med arkitekt Per Rudenstams förslag.
År 2001 genomfördes en omfattande utvändig restaurering enligt ett program upprättat
av Sivert Holmberg kyrkobyggnadsrådgivning. Plåttaket målades om och fasadens spritputs
ersattes med en ny likadan. Syftet med restaureringen var att inte förändra exteriörens utseende.
I samband med arbetena kunde iakttagelser i murverket göras, vilka tydliggjorde den medeltida
byggnadskroppens tidigare utseenden. Bl a kunde det exakta läget för den ursprungliga
sydingången fastställas liksom olika generationer av fönsteröppningar på sydfasaden.
I början av 1930-talet byttes den utvändiga beklädnaden ut mot en ny locklistpanel som
målades med falu rödfärg. Plåttaket målades i svartaktig kulör. På 1970-talet var det åter tid att
måla om klockstapeln.
Åren 1991-92 genomfördes en större reparation av stapeln under ledning av arkitekt Per
Rudenstam. Då ersattes huvens plåtavtäckning med spån som tjärades och en ny tupp sattes att
kröna spiran. Klockhusvåningen och dess ljudluckor kläddes också med spån som rödfärgades.
De snedställda stödbenens översidor kläddes med spån som rödtjärades. För övrigt kläddes
stödbenen med snedsågade brädor. Fyra, troligen sekundära, stödben som placerats vid stapelns
fyra hörn borttogs. Klockstapelns inbyggnad bekläddes med ny locklistpanel. Slutligen ersattes
betonggrundläggningen med stenar.
Kyrkobyggnaden
Nävelsjö kyrka har en sammansatt byggnadskropp. Dess äldsta delar från tidig medeltid är
långhuset, koret och absiden som är uppförda i öst-västlig orientering. Stommen består av
skalmurad sten. Norr om koret finns en sakristia av okänd ålder, vilken också är uppförd av
skalmurad sten. Omkring 1760 uppfördes tillbyggnaden mot norr som omfattade en s k nykyrka
och ett vapenhus. Även dessa delar uppfördes i samma teknik. Ett vapenhus mot väster
uppfördes möjligen samtidigt och det finns uppgifter om att detta vapenhus ursprungligen varit
uppfört av trä, men senare ersatts av ett vapenhus av sten. I den murade stommen ingår delar
som är murade av tegelstenar. Dessa partier av tegel finns framför allt i fönster- och dörrsmygar.