KORSBERGA KYRKA

En stenkyrka uppfördes strax söder om den nuvarande under 1300-talet, kyrkan hade sakristia av sten
samt två vapenhus av trä. Litet är känt om kyrkans tidiga historia men år 1598 brandhärjades den och
stora delar av dess inredning gick förlorad. Återuppbyggnaden av kyrkan påbörjade direkt efter branden.
En ny kyrkklocka skänktes till kyrkan 1631 och under 1700-talet bemålades den invändigt. År 1703
införskaffades en ny predikstol vilken tillverkades av bildhuggaren Röding från Växjö. En orgel tillkom
1742 och placerade på en läktare i kyrkan.
År 1837 dömdes kyrkan ut av bisko Tegnér och länsbyggmästaren
Carl Robert Palmér uppdrogs att upprätta förslagsritningar till en
ny kyrkobyggnad vilka 1839 insändes till Överintendentsämbetet
i Stockholm för påseende. Där bearbetades de av arkitekt Johan
Fredrik Åbom vars första förslag ratades av församlingen och det
var inte förrän Åbom gjorde ett nytt förslag som låg närmare
Palmérs förslag som det vann församlingens gillande. Bygget av
den nya kyrkan leddes av murmästaren Jonas Malmberg från
Växjö och den byggdes under perioden 1855-57. 1862 invigdes
kyrkan av den dåvarande biskopen Henrik Gustav Hultman.
År 1865 installerades kyrkans orgel. Orgeln byggdes av J
Magnusson; Nässja, Lemnhult, och placerades på läktaren i söder.
Relativt kort efter det att kyrkan stod klar installerades
järnkaminer för kyrkans uppvärmning. Den ursprungliga
taktäckningen av spån låg fram till 1920, redan år 1919 ansökte
församlingen om att få ersätta omlägga taket med eternit vilket
motsattes av myndigheterna vilka istället förordade användningen
av takplåt. Takomläggningen genomfördes under 1920. Den
första större restaureringen genomfördes 1925 efter program av
målarmästare W Isaksson och arkitekt Anders Roland vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Vid
restaureringen putslagades taket invändigt och målades med kalkfärg, väggarna ommålades med kalkfärg
och en ny oljemålad, marmorerad, bröstning urfördes. Alla snickerier ommålades, marmoreringsmåleri
utfördes bl.a. på bänkinredningen. I sakristian målades taket med oljefärg medan vapenhusets tak
målades med limfärg. Det ursprungliga altarkorset med svepeduk ställdes undan och ersattes med en
Kristusskulptur. Sannolikt var det vid denna restaurering som stuckdekor monterads på korabsidens
pelare och rundlar med kors sattes upp ovanför sakristidörrarna.
Under perioden fram till 1942 skedde inga omfattande arbeten i kyrkan. År 1942 införskaffades en ny
dopfunt vilken tillverkades av öländsk kalksten av AB Bröderna Styrenius, Västervik. Kyrkan
genomgick en yttre och inre restaurering under åren 1950-52. För program stod arkitekt Paul Boberg,
Växjö, och senare arkitekt Bent Jörgen Jörgensen. Utvändigt putslagades fasaderna och kalkavfärgades,
en ny spåntäckning utfördes eventuellt vid detta tillfälle. Invändigt kom restaureringen att innebära en
radikal omgestaltning av kyrkorummet. Korabsiden som ursprungligen varit öppen intill sakristian med
endast ett lågt skrank byggdes nu igen med en vägg bakom kolonnerna. De främre och bakre bänkarna
plockades bort, stuckdekoren som tillkommit ovanför dörrarna till sakristan togs ned, predikstolen erhöll
ett ljudtak och interiören ommålades helt med ljusblått tak och gulgrå väggar, bänkinredningen
ommålades med grå utsida och tegelröd insida. Vidare installerades elektrisk värme och belysning och
konservator Sven Wahlgren åtgärdade kyrkans skulpturer.
År 1963 finns uppgifter om att kyrkan erhöll en ny spåntäckning. Detta talar för att de planer på
spåntäckning som omnämns vid restaureringen 1950-52 stannade vid ritbordet, alternativt gjordes
reparationer vid detta tillfälle. Oavsett så har kyrkan efter denna tidpunkt spåntäckta takytor. Under
1970-talets första år upptäcktes rörelseskador i kyrkan och förstärkningar gjordes av takkonstruktionen
för att förhindra ytterligare rörelser, samtidigt inmurades mätfixar i murverket för att eventuella framtida
rörelser i taket skulle kunna kontrolleras. Förstärkningsarbetena leddes av Johannes Dahls Arkitektbyrå,
Tranås.
En ny invändig restaurering gjordes 1982 efter
program av arkitekt Lars Löfstedt, Jönköping. Det är i
samband med denna restaurering som kyrkorummet
erhöll sin nuvarande färgskala. Väggarna omputsades
med kalkbruk och kalkavfärgades i en gulrosa kulör,
skulpterade partier målades med en oljehaltig färg. En
färgundersökning utfördes på predikstolen av
konservator Ola Westerudd, Jönköping, innan den
genomgick en översyn. Kyrkan tillgänglighetsanpassades
med en ramp vid den östra ingången och i
vapenhuset tillskapades toalett- och städutrymmen. En
läktarunderbyggnad utfördes och i samband med den
plockade ytterligare några av de nedersta bänkarna
bort. År 1992 införskaffades en ny kororgel till
kyrkan, den tillverkades av Mårtenssons orgelbyggeri
i Lund och placerades i korets nordvästra del.
Från mitten av 1990-talet har omfattande exteriöra
arbeten utförts vid kyrkan. Med början 1995 då
långhustakets västra takfall lades om med ny
spåntäckning, denna omläggning följdes 1997-98 av
en mer omfattande exteriör restaurering där det östra
takfallet spånlagades och tjärades två gånger, Tornputsen knackades ner i sin helhet och omputsades,
även långhusgaveln omputsades innan kyrkan avfärgades i sin helhet. Plåtklädda ytor lagades och
målades samt de utvändiga snickerierna. Invändigt installerades samma år ett nytt kombinerat brand- och
stöldlarm. År 2000 genomfördes en renovering och ombyggnad av kyrkans värmesystem under ledning
av arkitekt Georg Andersson, Vetlanda, han upprättade även programmet för den utvändiga restaurering
som gjordes samma år. Vid restaureringen reparerades tornlanterninens golv och räcke, vidare lagades
och tjärades spåntäckningen. De senaste åtgärderna på kyrkan skedde under 2003 då lanterninräcket
ersattes med ett nytt och golvet plåtavtäcktes, takplåten på lanterninen sågs över och tornkorset
omförgylldes. Det gjordes även mindre putslagningar på tornet och långhuset.