HJÄRTLANDA KYRKA

Hjärtlanda kyrka ingår i den homogena grupp av romanska stenkyrkor
som fi nns och funnits i Njudungs folkland. Deras datering
är något osäker. Eftersom de taklag som bevarats övervägande är
av gran så har dendrokronologiska serier som regel saknats. Skepperstads
äldsta takstolar har dock kunnat dateras till omkring 1160
och i Nävelsjö har absidens takstol kunnat dateras till tidigt 1180-
tal. Föregångaren till Vrigstads nuvarande kyrka anses ha uppförts
i tidigt 1100-tal av en lokal storman och tjänat som något av en
förebild för övriga Njudungskyrkor. Murmästare från arbetena med
den vid 1100-talets mitt fullbordade domen i Lund eller den samtidigt
uppstartade byggnadshyttan vid Nydala kloster har sannolikt
spelat en roll i deras uppförande. De romanska absidkyrkorna i sten
tolkas som manifestationer av lokal aristokrati. Den storman som
bekostade bygget av sockenkyrka blev dess patronus och hade rätt
att utse präst, en företeelse som i adelspräglade bygder levde kvar
till 1900-talet. Hjärtlanda är närmast identisk i plan och form med
kyrkorna i Bringetofta, Hjälmseryd, Hylletofta, Lannaskede, Myresjö
och Vallsjö. Den skulpturala dekoren i exteriören är dock en av
de enklaste i gruppen, inskränkt till profi lerade anfangslister i sydportalen.
Något interiört romanskt måleri har inte kunnat påvisas,
men bör ha funnits eller är dolda under befi ntligt måleri. De första
stilistiska dateringarna av Njudungskyrkorna baserade sig på jäm-
förelser med dopfuntsmaterialet och hänförde dem till 1100-talets
förra hälft. Ragnar Blomqvist föreställde sig en Njudungsmästare
som verkade både som dopfuntshuggare och byggmästare. Som de
få dendrodateringarna indikerar sträcker sig byggandet dock över
större delen av 1100-talet, sannolikt uppfördes Hjärtlanda relativt
sent med tanke på sin modesta storlek och enkla utsmyckning.
Under 1600-talets förra hälft genomgick kyrkorummet i Hjärtlanda
en omfattande modernisering i kölvattnet på reformationens förändrade
liturgi. Långhuset fylldes av bänkar längs långsidorna och
nuvarande predikstol uppsattes, allt snidat i tidens renässansstil.
Om det fanns något medeltida muralmåleri så putsades detta nu
över och en heltäckande målningssvit med bibelscener i två våningar
utfördes på väggarna i hela kyrkan. Den förenklade renässansstilen
känns igen från motsvarande måleri i Bringetofta, Hagshult, Hylletofta
och Lannaskede, sannolikt rör det sig om samme till namnet
ännu okände mästare. Troligen inlades nuvarande plana brädtak
under 1600-talet. Utvändigt dekorerades kyrkan med bård längs
takfoten av samma slag som i Lannaskede, Norra Ljunga och Norra
Sandsjö. Även fönstersmygarna och sydportalen bemålades, fast
med ett slingmotiv. Från 1600-talet är Hjärtlanda kyrka känd som
off erkyrka, d.v.s. en ofta liten och resurssvag kyrka som förlänades
gåvor från när och fj ärran som tack för överstånden nöd eller för att
bli givaren skulle bli bönhörd i en svår situation. Denna sedvänja
är belagd ännu vid 1800-talets ingång.
1748 renoverades den gamla predikstolen och målades 1768 av
korpralen Gerhard Boldt från Bäckaby. Vid något av dessa tillfällen
fi ck kyrkan nya och större fönster för att ge ljus åt läsning. De
romanska fönstren kom därvid att muras igen och i korets sydvägg
upptogs en port. Troligen förstorades då även absidfönstret. Renässansmåleriet
överkalkades. Kring fönster och port målade Boldt
invändigt draperier i barock. Det är sannolikt även Boldt som ligger
bakom de samtida takmålningarna.
På 1820-talet revs det timrade vapenhuset framför sydportalen,
som igenmurades till förmån för en ny ingång i västgaveln. På detta
vis fi ck kyrkan en mer symmetrisk form enligt tidens smak. Ett
nytt vapenhus byggdes och samtidigt får det antas att nuvarande
timrade sakristia uppfördes. Det var i samband med vapenhusbygget
som befi ntlig läktare i väster tillkom. Golv, altare och altarring
förnyades och väggdekorationerna kalkades över. Under 1800-talet
förekom fl era påtryckningar från stiftsledningen om rivning av den
trånga medeltidskyrkan som rimmade illa med tidens nyklassicism
och neologi. Vid biskopsvisitationen 1847 yttrade sig biskop C
P Bergenstråhle sålunda: gammal, liten och wanprydlig genom
missförhållandet mellan dess längd och bredd, samt genom ett
wid Choret anbragt hwalf, hwilket gör, att Presten från altaret ej
kan ses af en del bland församlingen, så att någon utwidgning eller
tillbyggnad af denna kyrka swårligen kan tillstyrkas få företagas,
hwarjämte den är låg och i allo oansenlig. Hjärtlandaborna emotsatte
sig dock att göra gemensam sak med Hultsjö i bygge av ny
kyrka för båda socknarna 1862, likaså emotsatte de sig bygge av
en ny egen kyrka. Istället företogs smärre moderniseringar av den
befi ntliga. Triumfbågen breddades till att liva med korväggarna.
Takfallen täcktes med skiff er. 1880 förstorades långhusfönstren
nedåt och ett femstämmigt orgelverk inköptes från C A Johansson
i Broaryd. Sannolikt upptogs nu de båda rundfönstren i västgaveln,
nya fönsterbågar insattes. Predikstolen bemålades i kraftiga färger
och bänkarna fernissades. I koret installerades en gjutjärnskamin,
kyrkans första värmekälla.
Vid 1900-talets början var kyrkan åter i behov av en större översyn
och väggarna var nedsotade efter eldningen med kaminen. Detta
resulterade i en restaurering 1927 efter ett förslag av Kungliga byggnadsstyrelsens
arkitekt Göran Pauli. Hela kyrkan försågs med nya
golv av breda brädor, i kyrkorummet ovanpå det gamla brädgolvet.
Sakristian fi ck tak av slätspont som tätades med papp och trossning.
Bänkarna byggdes om genom breddning av gavlarna så att de blev
mindre trånga. Ryggarna gavs viss lutning och sitsarna breddades.
En ny krönlist tillverkades med befi ntlig som förlaga. För att ge
dessa samma patina som bänkarna i övrigt så avslipades de med
sandpapper. Nytt trä fernissades för att likna det äldre. Bänkarna i
koret demonterades för att skapa bättre utrymme. Överblivna gavelstycken
användes som räcke till ny predikstolstrappa. Kaminen i
koret togs bort till förmån för en ny, placerad innanför en avskrankning
i långhusets nordöstra hörn med murstock. Sakristian fi ck en
ny port i samma utförande som den gamla. Takfallen försågs med
nya hängrännor och stuprör av plåt.
En mer långtgående restaurering med målsättning att framhäva
kyrkans äldre historia kom att ske 195354 under ledning av arkitekt
Karl Martin Westerberg, Stockholm. Projekteringen skedde i
samråd med landsantikvarie Gunnar Svahnström. Kyrkan moderniserades
med elektrisk uppvärmning genom bänkkonvektorer och
belysning. Fasadernas putsskador lagades och putsen avfärgades med
kalkfärg i benvit ton. Därvid upptäcktes och frilades den romanska
sydportalen i sandsten som varit dold sedan 1820-talet. Likaså
upptäcktes två romanska fönsteröppningar med omfattningar av
huggen sandsten, ett i långhusets och ett i korets södra vägg. Ett
återställande av dem visade sig opraktiskt så de markerades enbart
med ritsning i den nya putsen. Däremot blev korfönstret förebild
för rekonstruktionen av det ursprungliga absidfönstret. De två stora
långhusfönstren återfi ck sin 1700-talsstorlek och försågs med nya
solbänkar av sågad skiff er. Alla fönster i långhus och kor fi ck nya
kopplade träbågar med blyinfattat antikglas. Rötskadade panelbrädor
på vapenhus och sakristia byttes, likaså fotbrädan. All panel,
vindskivor och takfötter målades med oljefärg i benvit ton. Golven
i kyrkan slipades och fernissades. I vapenhuset lagades väggputsen,
vattrevs och kalkades i benvit ton, takets oljefärg avlägsnades och
dess brädor laserades istället samt mattfernissades. Innanfönster
insattes. Ett befi ntligt skåp ombyggdes invändigt till elcentral. I
kyrkorummet genomfördes konserveringsarbeten av Sven Wahlgren,
Jönköpings läns museum. De nedsotade takmålningarna
rengjordes, partiella spjälkningar fästes. Fuktskadade brädkanter
kompletterades med nytt material som tonades in. Väggarnas draperimålningar
och renässansmotiv togs fram och konserverades.
Detta ledde till att församlingen valde att inte återuppsätta predikstolens
ljudtak, eftersom detta skulle skymma det framtagna
måleriet. Övriga delar av väggarna vattrevs och kalkfärgades i
benvit ton. Bänkarnas mörknade 1800-talsfernissa avlägsnades.
Invändigt behandlades de med tempera och mattfernissa. Platsen
för kaminen omdanades till dopplats med en nyhuggen dopfunt.
De oroliga, lekande sniderierna i läktarens bröstningsfyllningar
borttogs för att få en lugnare arkitektur. Läktarbänkarna i norr
togs bort för att ge plats åt kör. Resterande läktarbänkar och orgeln
ommålades. Orgelverket ombyggdes i enlighet med ett förslag av
domkyrkoorganist Henry Weman, Uppsala. Salicional 8 ersattes
med en Oktava 4, en Waldfl öjt 2 tillfördes liksom en självständig
pedal med Subbas 16 på pneumatisk låda. Taken över långhus och
kor isolerades med papp och kalkblandad sågspån. Ett nytt altare
murades i koret med utgångspunkt från medeltida spår. En ny altarring
tillverkades med löstagbar mittsektion. Sakristian försågs med
en helt ny fast inredning med textil- och förvaringsskåp, målad i
tempera med smidesbeslag. Golvet lades om med ny blindbotten,
papp och kalkblandad sågspån. Väggarna kläddes med treetex som
vitmålades med aqvalin eller liknande. Taket renlutades, laserades
och mattfernissades. Porten fi ck ny innerdörr.
198687 gjordes en utvändig renovering under ledning av samme
byggmästare som 1954, Lennart Flink, Sävsjö. Sprickor och partier
med bom i putsen längs takfötterna åtgärdades med hydrauliskt
kalkbruk. Dekormåleri i renässans påträff ades och konserverades.
Putsen avfärgades med kalkfärg. Panelfasader målades med vit oljefärg.
Vindskivor utbyttes och skiff ertaken sågs över. Takens spånisolering
ersattes med mineralull. Vapenhuset ommålades även
invändigt. 1989 sanerade Anticimex mot envis trägnagare genom
pensling av takstolar med Permex E.