BARKERYDS KYRKA

Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka, tillbyggd med korsarm
och torn av trä på 1700-talet. 1837 tog biskop Esaias Tegnér
initiativ till beslut om nybyggnad emedan kyrkan var såväl otillräcklig
för folkmängden som förfallen. Uppförandet skedde 1845-
46. Byggmästare var Jonas Jonsson från Stockholm, bördig från
socknen. Hans ritning modifi erades av arkitekt Albert Törnqvist
vid Överintendentsämbetet. Det blev ändock ursprungsritningen
som följdes. Den nya predikstolen tillverkades av Spegel-Fabriquer
Kleverström i Norrköping. Det enda som överfl yttades från gamla
kyrkan var orgelverket, vilket skall ha byggts 1755 av Jonas Wistenius
i Linköping. 1872 försåldes fl era äldre inventarier till juvelerare
C Hammer i Stockholm, bl.a. delar av dopfunten. 1873 hade den
gamla orgeln tjänat ut och ersattes av en ny med 14-stämmigt verk
av Erik Nordström, Eksjö, och fasad ritad av arkitekt Otto August
Mankell, Överintendentsämbetet (efter äldre förlaga av arkitekt A
R Pettersson). 1880 skedde ospecifi cerade målningsarbeten, troligen
på lanterninen eftersom inskription fi nns på dennas insida.
1907 skedde en större förändring av interiören. Kyrkorummet som
tidigare var helt vitmålat, utom i koret, fi ck en helt ny färgsättning.
Väggarna målades i mörkare färg med rik dekorering i absidtaket
och språkband därstädes och i triumfbågen. Fönstersmygarna försågs
med sirlig dekor. Sannolikt rörde det sig om oljefärg. Marmorering
på korpilastrar och gesims tillkom senast vid detta tillfälle, men kan
också vara ursprungliga. Bänkar, dörrar och läktarkolonner ommålades
i varma kulörer i tidens smak. I absidfönstren insattes blyinfattat,
delvis färgat råglas. Det mellersta fönstret gavs en glasmålning
och altarets svepekors fl yttades till korets nordöstra hörn. Sannolikt
vid detta tillfälle ordnades uppvärmning genom järnkaminer. 1925
reparerades och ommålades fasaderna. Sannolikt ersattes då takens
spåntäckning av plåt. 1926 fl yttades svepekorset tillbaks till altaret.
1928 konserverades och upphängdes två huvudbaner från gamla
kyrkan. Konservator var Alfred Nilson, Stockholm.
1949 omtäcktes torntaket med kopparplåt och även lanterninen i
sin helhet kläddes in med detta. Arkitekt var Johannes Dahl, Tranås,
vilken även svarade för den inre restaureringen 1950-51. Kaminerna
byttes ut mot elektrisk uppvärmning och även belysningen elektrifi
erades. Väggarna försågs därvid med nuvarande mässingslampetter.
Nya golv inlades på de gamla. Bänkarna ombyggdes till större
bekvämlighet genom nya sitsar och ryggar samt ökat bänkavstånd.
Absidfönstren gjordes något mindre för att dämpa ljuset. Ursprungligen
fanns tankar på större omdaningar med bl.a. igenmurning.
Hela interiören ommålades, varvid man återgick till en ljusare, mer
ursprunglig färgskala, vilken i stort är den vi ser idag. Omfattande
marmoreringsarbeten utfördes på bl.a. bänkar, läktarbröst och altarring.
Dekoreringen av korpilastrar och gesims tycks ej ha förändrats.
I övrigt slopades dekormåleriet från 1907. Målaremästare var
Bruno och Rune Håkansson från socknen. Orgelverket utökades
av P L Åkerman & Lund, Stockholm, till 25 stämmor och gavs ett fristående spelbord. Den mekaniska trakturen byttes mot pneumatisk.
1952 återbördades de återfunna dopfuntsdelarna till kyrkan
efter att ha sammanfogats och kompletterats av Iwar Andersson,
Riksantikvarieämbetet.
1964 skedde en yttre renovering, projekterad av ingenjör Erik
Persson vid J Dahls arkitektfi rma, Tranås. Under den avfl agnande
svagt gulvita fasadfärgen hade en äldre gulröd färg framkommit
med vita omfattningar. Man tänkte sig då en återgång till denna
som man ansåg ursprungliga kulör. Skador i putsen lagades med
kalkbruk, men avfärgningen kom sedermera att ske i rosa med silikatfärg
(KEIM). Länsantikvarien ansåg att den nya färgsättningen
kom allt för långt ifrån den avsedda. 1966 togs bänkarna bort på
läktarens södra sida för att ge plats åt kör. 1970 installerades högtalaranläggning
och en toalett ordnades under ena vapenhustrappan.
1973 restaurerades orgeln av J Künkels orgelverkstad, Lund.
En återgång skedde till mekanisk traktur och spelbordet gjordes
inbyggt. 1980 borttogs de två främre bänkraderna för att ge mer
plats vid begravning och kör samt för nyinförskaff ad kororgel (för
vilken tillstånd aldrig tycks ha sökts). 1987 borttogs de två bakre
bänkraderna för att ge ner fri yta.
1996 skedde den senaste inre renoveringen. Arkitekt var Per Rudenstam,
Huskvarna. Två smärre inbyggnader gjordes under läktaren
för kapprum, handikapptoalett, städskrubb och väntrum. En ny
läktartrappa fi ck göras i anslutning till detta. Två bänkrader togs
bort. En manöverpulpet byggdes in i nordvästra bänkkvarteret.
Kolonnerna och mittportens överliggare marmorerades liksom
bänkarnas fyllningar. Målningsarbetet utfördes av Rune Håkansson.
Glasmålningen restaurerades av Winfried Baier, Tranås. Troligen vid
detta tillfälle fl yttades altarkorset åter undan till nordöstra hörnet
av koret. 1999 ordnades ett nytt elektriskt värmesystem. Interiören
rengjordes och bättringsmålades. Golven slipades och fernissades.
Rune Håkansson stod för målningsarbetena även denna gång.

sakristian har hörnomfattningar med vit kvaderrustik. Tornkroppen
uppdelas av två gesimser. Den övre hälften är spritputsad och har åt
väster en inskriptionsplatta av kalksten över byggnadsår och regent.
Tornets hörnomfattningar är helt släta. Klockvåningen genombryts
av rundbågiga ljudöppningar med ursprungliga svartmålade ljudluckor
av trä. Ljudöppningarna har en karakteristisk omfattning i
form av två par kopplade pilastrar som bär en rundbåge, ett klassiskt
palladianskt motiv som upptogs av empirestilen. Ingångarna
i väster genom tornet och i söder har likartat utförande. Det rör sig
om ursprungliga pardörrar som klätts med kopparplåt. Smygarna
har utkragande, slätputsade och vitkalkade omfattningar i form av
pilastrar som bär ett bjälklag. Ovan detta har de överljus i form av
lunettfönster. Sandstenstrapporna är från byggnadstiden. Den södra
porten är särdeles framhävd genom sin risalit, ett svagt utskjutande
fasadparti, vilken kröns av en tempelgavel. Hela fasadpartiet är
kvaderritsat och vitkalkat. Motsvarande fasadparti på nordsidan
har överensstämmande utformning. Sakristian har en enkel kopparklädd
port från 1950 på västsidan, utförd i likhet med ovannämnda.
Kyrkans murar genombryts av stora rundbågsfönster, fyra axlar
på själva kyrkorummet. Fönsterbågarna av brunt trä är från byggnadstiden
och infattar till stor del handblåsta glasrutor i blyspröjs.
Fönstersmygarna har profi lerade, vita omfattningar. Sakristigavelns
fönsteromfattning upprepar ljudöppningarnas pilastermotiv. I tornets
mellersta del är åt norr och söder rundfönster av gjutjärn. Mot
takfoten är runt hela kyrkan en väl tilltagen gesims, slätputsad och
vit. Själva kyrkorummet bär ett sadeltak och absiden ett valmat tak.
Sakristian bär ett fl ackt sadeltak. Nämnda takfall täcks av svartmålad
plåt i stor format. Kyrka och sakristia har ståndrännor och stuprör
i samma material. Torntaket är mycket fl ackt och bär en numera sluten, fyrkantig lanternin med fl ackt takfall krönt av ett förgyllt
kors på kula. Takfallen och lanterninen är helt klädda med kopparplåt.
Lanterninens väggar artikuleras medelst rundbågsarkader
och hörnpilastrar. Kring lanterninen är ett smäckert kopparräcke
med krysstag och rundlar.