NYDALA KYRKA (KLOSTERKYRKAN)

Kyrkan är uppförd som klosterkyrka
och hade ursprungligen
en korsplan med kor i
öster och konventsbyggnader i
söder. Av den ursprungliga
kyrkobyggnaden återstår
koret, korsarmarna och den
östligaste travéen av långhusets
mittskepp. Den södra
korsarmen byggdes i stort sett
upp från början vid 1600-
talets slut då ruinerna iståndsattes
och skiljer sig med sina
putsade gråstensmurar gentemot
de bevarade delarna av
kvaderhuggen granit. Enda
motsvarande byggnad som
uppförts med fint kvaderhuggen
granit är Rydaholms
kyrkas torn som är samtida med Nydala. Delar av korsarmarna liksom övre delen av korgaveln
är putsad och vitkalkad. Dessa delar är de som kompletterades när kyrkan byggdes upp igen
1688. Ett brant sadeltak reser sig över mittskepp och korsarmar och är klätt med kyrkspån av ek.
Av bevarade rester från en ursprunglig taktäckning som återfinns i murlivet på norra korväggen
har åtminstone korsarmarnas tak varit klädda med ett skiffer-, eller stenmaterial. Östra korväggen
visar upp ett typiskt cisterciensiskt arkitekturmotiv med tre högsmala fönster och rundfönster
ovanför. Den nuvarande fönstergrupperingen ovanför de tre högsmala fönstren med två
rundfönster och ett större rosettfönster överst härrör troligen från 1688 års iordningställande,
den ursprungliga gaveln var troligen bara smyckad med ett centralt rundfönster ovanför de tre
högställda. Den typiskt cisterciensiskt tredelade fönstergruppen i östra korgaveln tjänade även
som förebild till den nya fönsteröppning som gjordes 1892 i norra korsarmens gavel. Tornbyggnaden
i väster byggdes i sin helhet 1704 och är närmast uppförd som en tornstapel, sammanbyggd
med kyrkan och klädd med spån av spjälkad furu. Tornbyggnaden har med sina svängda
och uppdelade takfall en tydlig barockprägel som troligen sammansmälte väl med den dåvarande
huvudbyggnaden vid Nydala herrgård.

Nydala kyrka grundades 1143 av cisterciensermunkar från Clairvaux och uppfördes jämte
systerklostret Alvastra som det första cistercienserklostret i Sverige. Klosterbygget drog ut på
tiden och först 1266 stod klostret färdigt enligt cisterciensisk mönstermodell och kunde invigas.
Kyrkan började uppföras i de östra delarna med kvaderhuggen granit och slutfördes i den östra
delen med grovt kluven natursten som putsades över. I söder anslöt konventsbyggnaderna med
avdelning för lekbröder i öster och för munkarna i öster dessa uppfördes av tegel på en granitgrund.
Därtill hörde portkapell, klosterträdgård, samt ekonomibyggnader både innanför och
utanför klostermurarna. Under reformationen övergick klostret och dess ägor i kunglig förläning
och 1568 skövlades och lades byggnaderna i ruiner av danske kungen Fredrik II. Koret och
korsarmarna iståndsattes 1688 av friherren och ägaren till Nydala herrgård, Hans Isaak Ridderhjelm
och kyrkan togs därefter åter i bruk som sockenkyrka. 1704 uppfördes tornbyggnaden i
väster och i samband med detta tillkom även barockinredningen, bekostat av den dåvarande
ägaren till Nydala gods, Alexander Stromberg. 1892 genomgick kyrkan en stilrestaurering under
ledning av arkitekt Fredrik Sundbärg som bland annat innebär att kyrkan fick öppen takstol,
medeltidsinspirerat dekormåleri på väggar och kring muröppningar, samt att en tredelad fönstergrupp
togs upp i norra tranceptgaveln. Spåren från denna restaurering togs bort under en genomgripande
restaurering under 1960-talet och kyrkans nuvarande utseende är huvudsakligen ett
resultat av denna. Den öppna takstolen kläddes in bakom ett välvt tak, den nygotiska bänkinred
ningen byggdes om till slutna bänkkvarter med raka överkanter, golvet stenlades och dekormåleriet
togs bort. Största delen av det nuvarande kunskapsunderlaget härstammar från arkeologiska
utgrävningar som genomfördes 1943 samt under 1960-talet. Dessa omfattade undersökningar
i kyrkan och vid resterna av konventsbyggnaderna. 2004 inleddes trädgårdsarkeologiska
undersökningar i delar av klosteranläggningen där man hittills inte hittat några
byggnadsrester.