VÄRNAMO KYRKA

Värnamo har haft en kyrka på nuvarande plats sedan medeltid. Den nuvarande kyrkan har
föregåtts av minst tre tidigare kyrkor som gick skilda öden till mötes, men som alla stått på
samma plats som den nuvarande. Den äldst kända kyrkobyggnaden uppfördes troligen under
1300-talet och bestod av ett långhus med kor och rund absid, uppfört av sten. Kyrkan raserades
1683 av danskarna men byggdes upp igen tre år senare, 1686. Kyrkan som uppfördes måste ha
byggts med små medel och stod inte mer än 90 år. På grund av ökad befolkning under 1700-talet
blev den snabbt för liten och 1776 ersattes den av en ny, mer än dubbelt så stor kyrka. Kyrkan
byggdes upp kring en del av den gamla kyrkans väggar och med stenmaterial från den äldre
byggnaden. Trots att den kraftigt om- och tillbyggda kyrkan var nästan dubbelt så stor som den
medeltida föregångaren, ansågs den för liten och ersattes 1872 av den nuvarande kyrkobyggnaden.
Även vid detta bygge återanvändes material från den föregående kyrkans murar. Vid
grävning under norra korsarmen 1963 fann man murrester som tros härröra från den medeltida
kyrkan.
Värnamo kyrka uppfördes 1872-75, efter ritningar av Albert Törnqvist, Överintendentsämbetet,
i en tid när de historiserande nystilarna börjat prägla samtidens byggande. Ritningarna gjordes
färdiga 1868 och utgör en omarbetning och
förenkling av ritningarna till en kyrka som
Törnqvist gjorde 1862 för Västra Eds
församling norr om Västervik. Kyrkan i
Västra Ed har en tydlig nygotisk karaktär
men i Värnamo har förenklingen varit så
genomgående att fasaden nästan fått en
nyklassisk enkelhet. Ett grafiskt blad från
tiden kring kyrkans uppförande visar ett
alternativt torn som aldrig kom till utförande,
och troligen har konstnären tecknat
sin folklivsbild på distans, efter ritningar av
kyrkan som under byggets gång ändrades.
Kyrkan har varit föremål för ett antal
renoveringsprogram som satt sin respektive
tids prägel på kyrkan. Vid den första från
1904 målades kyrkan i huvudsak helt om,
vid den andra 1936 kläddes fackverkstaket
in och interiören fick en helt ny färgssättning.
Vid den senaste renoveringen 1963
som leddes av arkitekturprofessorn Peter
Celsing, återgick kyrkan både till ett mer
ursprungligt skick, samtidigt som den fick
en modern prägel. År 2000 genomfördes ett
större ommålningsprogram invändigt av underhållskaraktär och utrymmet under södra läktaren
byggdes in. 2004 putsades samtliga fasader om.

Kyrkan är uppförd som treskeppig korskyrka med rakt avslutat kor i öster och torn med vapenhus
och huvudentré i väster. I norr och söder finns sidoentréer i gavlarna till tvärskeppen.
Kyrkan är uppförd av gråsten, putsad och vitkalkad. Fasaderna är enkla och närmast klassiserande
i sin osmyckade enkelhet. De högsmala och rundbågiga fönsteröppningarna i muren är
gjorda utan annan inramning eller dekor än en enkelt avfasad kant mot muren. Rundbågsmotivet
går igen i portalerna, som också de är återhållsamt artikulerade. Huvudentréns portal är mer
framträdande med ett mer formaliserat gavelparti med korskrönt gavelspets. Även detta motiv
den korskrönta gaveln, återkommer på flera ställen i kyrkans exteriör; korsarmarna, huvudentrén
och tornmurens avslutning mot tornspiran. Övriga dekorelement inskränker sig en grund fris
som av löper under taklisten på gavelröstena samt en del mindre blinderingar. De invändiga
spiraltrapporna till orgelläktaren har markerats med egna runda utbyggnader i hörnet mellan
tornet och långhuset. Takytor, utsprång, lister och fönsterbänkar etc är täckta med kopparplåt.