BYARUMS KYRKA

Kyrkan har en korsformad plan med östvästlig
orientering. Arkitekturen är blandad där korsformen
anknyter till barocken och i tornet är en tidig
nyklassicism läsbar. Invändigt vittnar det något slutna
långhuset om kyrkans medeltida grund. Den
övergripande interiöra utformningen är satt av
arkitekten Bent Jörgen Jörgensen som på 1950-talet
upprättade programmet till den restaurering som
genomfördes. Ambitionen synes varit att knyta
samman kyrkans varierande tidsskikt till en
sammanhållen enhet. Kyrkan har en del dekorativa
inslag i fasaderna såsom en medeltida portal vid ena
porten samt en äldre gravhäll som murats in i det norra
sidoskeppet.
I väster finns en tornbyggnad som kröns med en
plåtinklädd lanternin. Tornet har urtavlor åt alla fyra
väderstreck och kröns med kula och kors. I öster är
koret inrymt i det Sethska gravkoret, gravkammaren är
belägen i korets källare. Kyrkobyggnaden är till sina
äldsta delar medeltida och har sedan byggts till vid
flera tillfällen. Korsarmarna tillkom kring mitten av
1700-talet då församlingen blivit för stor för den
dåvarande kyrkobyggnaden. Stommen är av sten med
spritputsade väggytor, hörn och omfattningar är
slätputsade. Vid sockeln är putsen uppdragen och
murverket blottat. Det Sethska gravkoret är utfört i
sandsten med en utformning med bandade fasader och
tympanon mot öster. Gravkorets tak är belagt med
falsad plåt och kröns av en urna. Sakristian är belägen
i vinkeln mellan långhuset och det norra sidoskeppet.
Kyrkan har rundbågeformiga fönsteröppningar med
tätspröjsade glasytor. Fönstren har blyspröjs och svagt
färgade glas. Sakristians fönsteröppning är rektangulär
med tätspröjsning lika fönstren i kyrkorummet, även i
tornkroppen finns en rektangulär fönsteröppning.
Ljudluckorna har rundbågform och är panelklädda
samt målade i svart. Sidodörrarna är järnskodda och
till sakristian sitter en ståldörr utanför en modernare
trädörr. Vid tornentrén sitter en rundbågformad
pardörr, målad lika som övriga snickerier. Takytorna
på kyrkan är i sin helhet klädda med falsad kopparplåt.

Den första kyrkan på platsen sägs varit kopplad till det kloster som fanns här fram till 1236 då det
flyttades till Sko i Uppland. Av de kvarvarande medeltida byggnadselement som påträffats har den
ursprungliga kyrkan uppskattats blivit uppförd under 1150-talet. På 1300-talet bemålades kyrkan med
kalkmålningar men i övrigt finns få källor som berättar om den tidiga historian.
1642 finns en notering om att koret genomgått en
ommålning som till sin helhet eller delar bekostades av
översten David Dachsberg och dennes maka Regina
von Kanten. Några år in på 1650-talet införskaffades
en ny kyrkklocka och 1660 lät familjen Dachsberg
utföra ett gravkor åt sig inne i kyrkan. Gravkoret kom
sedan att glömmas bort och påträffades åter i samband
med en restaurering på 1900-talet. Under andra halvan
av 1600-talet utfördes en del underhållsarbeten på
kyrkan men mer märkbart är de inventarier och
inredning som tillkommer under denna tid. 1668
tillkommer det krucifix som numera är monterat på
långhusets södra sida. Predikstolen utfördes 1689 av
bildhuggaren Kyhlman och är en av kyrkans mer
dekorativa inslag.
1700-talets första halva innebar en del underhållsarbeten
och av källorna att dömma var kyrkans takytor
då klädda med takspån. 1758-59 byggdes det Sethska
gravkoret vilket utfördes huggen sandsten. I
gravkorets källare inrättades familjen sin
gravkammare. Tillbyggnaden medförde att koret
förlades i gravkorets övre del och en ny altaruppsats utfördes. Altaruppsatsen är den samma som i dag
men hade ursprungligen en rikare dekorering.
I mitten av 1700-talet var kyrkobyggnaden för liten för den dåvarande församlingen varför det år 1766
gjordes en omfattande utvidgning av kyrkan genom att sidoskeppen uppfördes. Tio år senare
installerades en orgel i kyrkan. Orgeln byggdes av orgelbyggare Lars Strömberg i Falköping. 1781
beslutades att ersätta kyrkans dåvarande klockstapel med ett torn. När tornbygget närmade sig sitt
slutförande raserades bygget och tvingades påbörjas på nytt. Det nya tornet stod klart 1786, ett tornur
donerades till kyrkan år 1800 och monterades i tornet.
1818 och 1822 utfördes en yttre och inre restaurering av kyrkan. Vid den yttre restaureringen omputsades
kyrkan och vitkalkades. Torntaket plåtskoddes och spåntäckningen på de övriga takytorna gjordes delvis
ny. Den inre restaureringen innebar inga större förändringar än den att Karl XIV Johans namnchiffer
målades på läktarfasadens framsida. 1876 ersattes den då 100 åriga orgeln med en ny som tillverkades av
orgelbyggaren E A Zetterquist i Örebro.
1887 genomfördes en genomgripande restaurering av kyrkan där både exteriöra och interiöra
förändringar gjordes. Utvändigt revs hela den gamla taktäckningen av spån och ersattes med
plåttäckning. Fasaderna omputsades och avfärgades. Nya fönster monterades, fönsterbågarna av gjutjärn
införskaffades från Norrahammars bruk. Inne i kyrkan revs den gamla bänkinredningen och golvet ut och
nytt trägolv lades och en ny öppen bänkinredning tillkom. 1906 ersattes tornuret med ett nytt ur som
även denna gång var en gåva från en enskild församlingsmedlem. Annars skedde fram till 1925 inga
större arbeten i kyrkan. 1925-26 gjordes en invändig restaurering där kyrkorummet ommålades i en ljus
färgskala. Vid arbetena påträffades spår efter det medeltida måleriet som dock ansågs vara så
fragmentariskt att de kalkades över. Vid en yttre restaurering i början av 1930-talet omputsades fasaderna
och kalkades, några år efter skänktes den nuvarande dopfunten av kolmårdsmarmor till kyrkan.
En restaurering som inverkat stort på kyrkans invändiga prägel genomfördes under perioden 1952-53
efter ett program av arkitekten Bent Jörgen Jörgensen i Växjö. Utvändigt gjordes mindre arbeten och
fönstren från 1887 ersattes med nytillverkade fönster. Inne i kyrkan lades ett nytt kalkstensgolv i
vapenhuset och trägolvet inne i kyrkorummet omlades med ett nytt trägolv. Mellan långhuset och
sidoskeppen togs nya breda valv upp för att förbättra kopplingen och kontakten mellan dessa delar.
Murytorna putslagades och avfärgades, i långhuset
plockades fragmenten efter det medeltida kalkmåleriet
fram. Taket blästrades och behandlades med järnvitriol
innan det lackades. Den öppna inredningen som sattes in
1887 kasserades och en ny halvöppen bänkinredning
tillverkades och målades i kraftiga färger som
kontrasterade sig väl mot de ljusa murytorna. Elektrisk
belysning och uppvärmning tillkom även vid denna
restaurering.
I slutet av 1960-talet ersattes taktäckningen av järnplåt
med en ny täckning med kopparplåt. Därefter dröjer det
fram till 1980-talet innan en ny restaurering genomfördes.
Restaureringen föregicks av att kyrkvinden
tilläggsisolerades och i samband med detta gjordes vissa
förstärkningsarbeten av takkonstruktionen. 1981 gjordes
restaureringen vilken innefattade både yttre och inre
åtgärder. Utvändigt ångtvättades fasaderna innan de
kalkades, garantiarbeten kom att krävas då den nya
kalkfärgen inte riktigt fäste vid underlaget. Sockeln
rengjordes och beströks med asfaltslösning. Fasaderna på
Sethska gravkoret och den medeltida portalen rengjordes.
Invändigt rengjordes sidoskeppens tak och läktarfasaden
från löst sittande färg och takytorna bättringsmålades med
matt alkydfärg, läktarfasaden omförgylldes och målades
efter konservatorsanvisningar.
Den senaste stora restaureringen gjordes i mitten av 1990-talet efter ett program av arkitekt Per
Rudenstam. Vid restaureringen blästrades fasaderna och putslagades med hydrauliskt putsbruk. Till
sockeln användes Serponit kalkfog. Fasaderna ommålades sedan med våtkalk. Koppartaket omlades
delvis och övriga plåtavtäckningar sågs över, samtidigt reparerades skador i underlagstaket och takbotten
i tornets kupol/huv. Alla fönster- och dörrsnickerier rengjordes och ommålades med oljefärg, tornkorset
och urtavlorna i till tornuret omförgylldes. År 2002 bilades sockelputsen ned och murverket lämnades
blottlagt, övriga fasader putslagades. Tornkroppen omfärgades.