LEKERYDS KYRKA

Historik
Lekeryds kyrka är sannolikt uppförd under 1200-talets förra hälft.
För en sådan tolkning talar absidens lisener och rundbågsfris, vilket
setts som en infl uens från den östgötska kyrkoarkitekturen. Denna
är direkt påverkad av Linköpings domkyrka och dess senromanska
rundbågsfriser. En datering till 1200-talets förra hälft är också relevant
för dopfunten. Ett fynd av en kolonnbas av sandsten visar
att kyrkan haft en romansk portal. En sakristia tillkom senare under
medeltiden. I och med 1600-talet försågs kyrkorummet med
predikstol och slutna bänkkvarter, en följd av den lutherska lärans
tonvikt på predikan.
1737 förlängdes långhuset åt väster. Vid detta tillfälle bör triumfbågen
ha rivits och de nuvarande innertaken lagts in. 1758 införskaff ades
en åttastämmig orgel, tillverkad av Jonas Wistenius, Linköping.
En altaruppsats donerades 1764 av Carl Christopher Ribbing på
Ulfsnäs. Upphovsman var Johan Ullberg. 1768-69 uppfördes ett
torn under ledning av kommissarie Jacob Uhrberg i Poarp, Lekeryd.
Inspirationen till dess avslutning med balustrad, hörnobelisker och
barockhuv torde ha kommit från Säby kyrka, där det föreslagits att
Uhrberg varit involverad. Liknande tornöverbyggnader ritade han
för kyrkorna i Gränna och Öggestorp. Bara Säbys är bevarad, vid
sidan av den sedermera förändrade tornöverbyggnaden i Lekeryd.
1782 dekorerades taket av målaren Olof Rosenblad, Gränna.
1877-78 genomgick kyrkan en omfattande renovering i tidens
anda. Torntaket ombyggdes efter ritning av arkitekt Otto August
Mankell vid Överintendentsämbetet. Därvid ersattes plantaket med
balustrader och obelisker av en enkel huv, medan takkonstruktionen
där ovan i princip bibehölls. De nuvarande fönster- och portöppningarna
togs upp, bl.a. ett nu igenmurat fönster i absiden. Vid
detta tillfälle torde de gamla portarna åt söder igenmurats, liksom
de romanska fönsteröppningarna. På takens spåntäckning lades
nya läkt och enkupigt tegel. Absidtaket omtäcktes med svartplåt.
Sakristigaveln reveterades. Invändigt avlägsnades större delen av
inredningen. Den slutna bänkinredningen ersattes av en öppen
med ekådring. Predikstol, altarring och läktare nytillverkades och
målades i vitt och guld. Altaruppsatsen ersattes med ett enkelt förgyllt
träkors. Större delen av gamla inredningen lämpades upp på
tornvinden. Takmålningarna övermålades med vit färg. Troligen
infördes uppvärmning medelst kaminer vid denna tid. 1888 bygg-
des en ny orgel om tolv stämmor av Erik Nordström, Eksjö. Det är
oklart om denne återanvände stämmor från Wisteniusverket. 1914
renoverades verket av Johannes Magnusson, Göteborg, varvid två
stämmor utbyttes och crescendo tillfogades.
1922 renoverades kyrkan utan vederbörligt tillstånd. Arbetena
skulle egentligen endast omfattat lagning av fasadsprickor (orsakade
av en jordbävning 1905), kalkning och svartmålning av plåt samt
invändig ommålning i befi ntlig färgsättning. När målaremästare
Ström från Tenhult upptäckte takmålningarna erbjöds han att
restaurera dessa. Målningarna kom då att mer eller mindre nymålas
med blank oljefärg och en slingdekor applicerades på hålkälet
efter äldres hågkomster. Detta omöjliggjorde ett återställande av
taket till ursprungligt skick, vilket väckte kraftiga reprimander från
Byggnadsstyrelsen, liksom väggarnas fältdekor och absidens målade
dekorering med draperier och stjärnhimmel. Styrelsens inspektör,
sedermera Jönköpings stadsarkitekt, Göran Pauli summerade intrycket
efter ett besök med gräsligt, övermåttan gräsligt. Han
påpekade att kyrkan med ett återbördande av de gamla inventarier
som bevarats, kunnat med en förståndigt ledd restaurering bliva en
verkligt vacker helgedom. Triumfkrucifi xet hade vid detta tillfället
satts upp på altaret efter en uppmålning. 1924 gavs tillstånd för
insättning av innanfönster. 1947 omlades golvet i sakristian.
En genomgripande restaurering ägde slutligen rum 1951-52 efter
program av arkitekt Ärland Noréen, Byggnadsstyrelsen. Platskontrollant
var landsantikvarie Gunnar Svahnström. Man hade ambitionen
att med hjälp av bevarad inredning återföra kyrkorummet
till det skick det hade innan 1877. De sotande kaminerna ersattes av
elvärme. Även belysningen elektrifi erades. Större delen av 1800-talsinredningen
borttogs och nya golv lades in. Ribbingska gravhällen
påträff ades och fl yttades upp i nivå med nya golvet. Absidfönstret
igenmurades. Altaruppsats och renässanspredikstol återbördades
efter konservering utförd av Sven Wahlgren, Kalmar. Denne svarade
även för konserveringen av altarskåpet, som fi ck nya dörrar, liksom
för madonnan och triumfkrucifi xet. En ny sluten bänkinredning
tillverkades med bevarad bänkdörr och gavel som förebilder. En ny
altarring tillverkades anpassad till den gamla inredningen. Den troligen
ursprungliga sakristidörren återinsattes. Läktarbröstets dockor
ersattes av fyllningar. Väggarnas dekorering avlägsnades och de
kalkavfärgades ånyo. Snickerierna oljemålades i anslutning till färgen
på de gamla inventarierna med inslag av marmoreringar. Utvändigt
bibehölls 1800-talets spritputs men gamla öppningar markerades.
Absiden befriades dock från spritputs och rundbågsarkaderna slammades
tunt. Alla fasader kalkavfärgades. 1952 om- och tillbyggdes
orgelverket av Nils Hammarberg, Göteborg. Stämantalet utökades
till 16, varvid en andra manual tillkom.
1973 byttes den rostskadade järnplåten på tornhuven mot kopparplåt,
i likhet med spirans täckning. 1981 byttes den läckande
svartplåten på absidtaket mot ny kallvalsad svartplåt. Arkitekt var
Lars Löfstedt, Jönköping. Samme arkitekt stod 1982 för lagning
av fasadpusten och dess omkalkning, varvid även de exteriöra
snickerierna ommålades. 1986 installerades en kororgel, byggd av
Johannes Künkel, Lund, med fasad ritad av arkitekt Per Rudenstam,
Huskvarna. 1987 konserverades en stor del av den bemålade inredningen
och inventarierna av Ola Westerudd från Jönköpings läns
museum. Det till följd av uppvärmningen tidvis allt för torra klimatet
i kyrkorummet hade orsakat uttorkningsskador och färgsläpp.
Altaruppsats, altarskåp, predikstol och madonna genomgick fästning
av färg och rengöring. En ny evangelistbild målades i tomt fält på
predikstolen. 1990 reparerades orgeln av Mårtensson, Lund. 1995
gavs tillstånd att ta bort den främre bänkraden för att skapa plats för
kör och dopsällskap. 1996 stod arkitekt Bo Wiksfors, Huskvarna,
för en renovering av vapenhuset. Handikapptoalett och städskrubb
byggdes in. Nytt golv inlades. Nya dörrar tillverkades till långhus
och läktare i likhet med befintliga. Framför entrén ordnades en ny
trappa med handikappramp. 2001 omlades yttertaken med nytt
enkupigt tegel i enlighet med förslag av Sivert Holmberg, KBR,
Lekeryd. Rötskador åtgärdades. 2004 delades altarringen i tre delar
för att bli flyttbar och fick ny klädsel. 2005 reparerades orgeln av
Ålems orgelverkstad varvid man delvis återställde den ursprungliga
romantiska klangen. Läckor tätades, crescendoskåpet avlägsnades,
nya registerandrag tillverkades i likhet med de ursprungliga och
intonationen justerades och inriktades mot Nordströms ideal och
praxis. Orgelfasaden som gråmålades 1951 återfick den ursprungliga
färgsättningen i vitt och guld.

Lekeryds kyrka består av ett till stor del tidigmedeltida långhus med
samtida smalare kor och absid i öster. Till korets nordsida ansluter
en sakristia, sannolikt senmedeltida. Vid västgaveln reser sig ett torn
från 1769. Murarna utgörs i den tidigmedeltida delen av tuktad
sandsten i närmast kvaderformat. I de yngre delarna är det gråsten,
vilket gett mer oregelbundna murar.
Sockel saknas utom på västra tredjedelen av långhuset, vilken tillkom
1737. Denna bär liksom kyrkans fasader spritputs, avfärgad med
gulbruten vit kalkfärg. Putsen går ända ned till marken runt hela
kyrkan. Hörn och muröppningar har slätputsade omfattningar. På
södra långsidan syns under takfoten även blinderingar som markerar
tre igenmurade, romanska fönsteröppningar. Även en igenmurad
korport och en sydligt placerad tornport är markerade på detta sätt.
Absiden är artikulerad med lisener som bär en rundbågsarkad, allt
i tuktad sandsten, vilken enbart slammats. Fälten är slätputsade.
Kyrkan har ingång i väster, via tornet och i söder via en mittport.
Båda portarna har pardörrar från 1877 med rödbrun fj ällpanel och
överljus. Framför tornporten är en sentida granittrappa med ramp i
samma material och smidesräcken. Sakristian har en ingång på sin
östra sida med en plankdörr klädd med rödbrun panel, av gångjärnsbanden
att döma sannolikt från 1700-talet. Framför porten är
en kalkstenstrappa av samma ålder. Kyrkan har symmetriskt placerade
rundbågsfönster: tre på norra långsidan och två på södra, samt
ett i korets sydvägg. De rödbrunt målade gjutjärnsbågarna är från
1877. Glasrutorna är till stor del de ursprungliga handblåsta. De
djupa smygarna har fönsterbleck av vit plåt. Tornets klockvåning
har små, rundbågiga, troligen ursprungliga parluckor med grön
fi skbenspanel. Torntaket består av en fl ack huv med åttkantig sluten
lanternin från vilken en karnisprofi lerad huv med spira reser sig,
krönt av ett förgyllt kors på kula. Taktäckning och inklädsel utgörs
av kopparplåt. Övriga byggnadskroppar utom absiden bär sadeltak
med täckning av enkupiga lertegel. Absidtaket täcks av svartplåt.
Alla takfötter är av rödfärgat trä, liksom vindskivorna. Alla takfall
har hängrännor och stuprör av kopparplåt.