HAKARPS KYRKA

Hakarps kyrka är uppförd 1694. Kyrkan har en grekisk korsplan
med jämnstora armar åt norr, väster, söder och öster. Koret utgör
den östra korsarmen och har i vinkeln mot den norra en sakristia.
I väster står ett vapenhus från 1994. Ingångarna är genom vapenhuset
och södra korsarmen.
Egentlig sockel saknas, men murverkets nedre del av oregelbunden
marksten är blottat. Fasaderna bär en slätputs med svagt rosabruten
kalkfärg. Gavelröstena i väster och öster är klädda med kluven och
tjärad spån. På södra korsarmen sitter en inmurad kalksten med
byggnadsåret ovanför porten. I korsarmarnas hörn märks ankarslutar.
Vapenhuset vilar på en gråmålad betongsockel och har rödfärgad,
slät brädpanel. Huvudingången är placerad på vapenhusets
södra sida. Den har en pardörr från 1944 med svart fiskbenspanel
och överljus i form av lunettfönster. Framför porten är en vinklad
kalkstenstrappa och en handikappramp av betong med smidesräcke.
En sidoingång till källaren finns på norra sidan med rundbågig port
i likartat utförande. Korsarmsporten är en rundbågig pardörr från
1944 med samma fiskbenspanel och en äldre kalkstenstrappa. Varje
korsarm har två stora rundbågsfönster i djupa smygar med blyavtäckta
solbänkar av stenhällar. Fönstrens svartmålade gjutjärnsbågar
är från 1894 och har diagonal spröjsning samt till stor del handblåsta
glasrutor. De är tillverkade av Husqvarna AB. I korfönstren sitter
svagt färgat antikglas från 1944. Vapenhusets vitmålade fönsterbågar
ansluter i utförandet till kyrkans karaktär. Kyrkan bär ett korstak,
valmat över korsarmarna i norr och söder. Detta täcks av kluven,
tjärad spån. De svartmålade profilerade takfötterna är ursprungliga.
Över korsmitten reser sig ett fyrkantigt torn i två våningar. Nedre
delen är klädd med kluven och tjärad spån. Den övergår via en
karnisprofilerad huv till den övre delen. Denna är klädd med rödfärgad
brädpanel och har i varje sida två svartmålade luckor. Tornet avslutas
med en åttkantig spira som kröns av en förgylld tupp. Tornets takfall
är likaså täckta med kluven och tjärad spån. Sakristian har ett
pulpettak med samma täckning. Alla takfallen har hängrännor av
blyplåt och stuprör av vit plåt. Vapenhuset bär ett valmat sadeltak
med spåntäckning som kyrkan i övrigt och takfönster.

1694 revs en nedgången medeltida timmerkyrka till förmån för en
ny kyrka av sten. Denna fi nansierades dels genom rikskollekt, dels
genom frikostig donation av ägaren till Hakarps säteri, generaltullinspektören
Nils Arvidsson Hägerfl ycht. Det har föreslagits att
Erik Dahlberg gjort ritningarna, men för detta fi nns inga belägg.
Dock är byggnaden helt i linje med barockens ideal och skiljer sig
därmed från den vanliga landsortskyrkan i plan och uppbyggnad.
Hägerfl ycht inköpte 1699 för kyrkans räkning en altaruppsats
och predikstol från Eksjö stads kyrka. Även en femstämmig orgel
skänktes. I gengäld för sin stora insats för kyrkans tillkomst fi ck
släkten Hägerfl ycht gravplats under koret och patronatsrätt knuten
till säteriet, d.v.s. rätt att utse kyrkoherde. Sistnämnda förhål-
lande varade in i 1800-talet. 1729 dekorerades tak och läktarbröst
av konterfejaren Edvard Orm från Jönköping. Fram till 1747
var klockorna upphängda i tornet, men p.g.a. att det inte klarade
tyngden så fl yttades de detta år till en nyuppförd klockstapel. För
att stötta tornkonstruktionen tvingades man 1805 sätta in kolonner,
varvid några gravkammare fi ck fyllas igen. Samma år fi nns
uppgift om rödfärgning av spåntak. 1783 lät man orgelbyggaren
Per Schiörlin, Linköping, besiktiga orgelverket, vilket han fann irreparabelt.
Följande år färdigställde han en ny orgel om 12 stämmor.
För fasadens bildhuggeri svarade N Hammarstrand, Linköping. En
renovering av orgeln gjordes 1864 av Erik Nordström. 1837 togs
västra och östra gavelröstenas spånklädsel bort och ersattes med
revetering. 1857-58 renoverades kyrkan. Nya ekspån lades på taken
och inredningen vitmålades i sin helhet med detaljer i förgyllning.
Den Ehrenpreusiska familjeläktaren i södra korsarmen revs, liksom
en liten läktare ovanför orgelläktaren.
1894 gjordes en stor restaurering i anslutning till kyrkans 200-årsjubileum.
Arbetet leddes av ingenjör Algot Friberg, Länsmuseets
grundare. Fönstren fi ck nya bågar av gjutjärn, skänkta av Husqvarna
AB, vilka ersatte träbågar från 1795 med grönt glas. Fasaderna spritputsades
i vitt och ett litet vindfång av trä byggdes framför västporten.
De gamla dörrarna utbyttes. Den ursprungliga färgsättningen
på altaruppsats och predikstol togs fram av O Månsson, Jönköping.
Altarskåpet nymålades med ledning av ursprungliga färgrester. Bänkar
och kolonner dekorerades. 1904 byggdes ett nytt orgelverk av P
L Åkerman & Lund, Stockholm, omfattande 15 stämmor. Sedermera
ombyggdes detta 1948 av Olof Hammarberg, Göteborg, för
att slutligen omdisponeras av Johannes Künkel, Lund, 1964.
Åren 1913-14 skedde en ny restaurering efter program av arkitekt
Georg A Nilsson, Stockholm. Uppvärmning med en varmluftsanläggning
infördes, varvid ett pannrum grävdes in under kyrkans
västra del. Nytt golv lades in. Bänkarna gjordes bekvämare med
nya sitsar och ryggar, varvid avståndet mellan dem ökades genom
pålimning av gavlarna. Läktaren försågs med nya trappor och bänkar.
För den inre ommålning stod målaremästare C J Rolander,
Klevshult, vilken målade bänkinredningen i marmorering och på
kyrkostämmans uppdrag även uppdrogs att ommålad altaruppsats
och predikstol till mera öfverensstämmelse såväl med sannolikt
ursprungligt skick som med färgtoneringen i det hela. Det rörde
sig egentligen om en nymålning utan hänsyn till den redan framtagna
ursprungliga bemålningen, vilket Friberg sedan påpekade.
Takmålningarna klarade sig undan dylika ingrepp, med undantag
av viss bättring i västra korsarmen. 1925 ommålades bänkarna på
nytt under ledning av arkitekt Göran Pauli och takmålningarna
konserverades av konservator C L Lundin, Söderala. Det rörde
sig om en lätt rengöring och retuschering. 1935 återbördades ett
triumfkrucifi x från Statens Historiska Museum.
1944-45 skedde ny restaurering ledd av konservator Sven Wahlgren.
Direkta orsaken var den sotiga neddamning som varmluftssystemet
orsakade. Vid borttagning av innerväggarnas färg framkom muralmåleri,
dock för fragmentariskt för att rekonstruera. Väggarna
kalkades därför om i gulbrunt bruten ton. Sothinnan på takmålningarna
avlägsnades, släppande färg fästes och skador prickades i.
Läktarbröstmålningarna rengjordes från fernissa och retuscherades
något. Den från länsmuseet återbördade dopängeln konserverades
liksom huvudbaneren. Vidare insattes antikglas i korfönstren och
ytterportarna utbyttes. 1953-54 elektrifi erades belysningen. Den
dominerande altaruppsatsen sänktes något i samband med bygge
av nytt altare. Sakristian fi ck nytt golv. Varmluftsuppvärmningen
ersattes med direktverkande el. 1967-68 omspånades tornet. 1969
anskaff ades utan tillstånd en kororgel, byggd av Johannes Künkel,
Lund.
1970-71 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Per Rudenstam,
Huskvarna. Eluppvärmningen ersattes av ett nytt varmluftssystem
av dansk modell, aldrig tidigare prövad i en svensk
kyrka. Nya golv lades in och isolerades samtidigt. Fönstren försågs
med innerbågar. I norra korsarmen avlägsnades bänkarna till förmån
för en körplats, dit fl yttades även kororgeln som målades.
Den bakre bänkraden i mittskeppet avlägsnades. Sakristian fi ck
ny skåpsinredning. Kompletterande belysning i form av moderna
pendlar upphängdes över bänkarna. Takmålningar och altarskåp
konserverades av Sven Wahlgren. Denne tog även fram bänkarnas
ursprungliga färgsättning. Väggarna rengjordes. Utvändigt så nedknackades
den skadade spritputsen och originalputsen togs fram,
vilken befanns vara avfärgad med rosa kalkfärg. Putsen lagades med
kalkbruk och kom efter en lång diskussion att avfärgas i enlighet
med den ursprungliga färgsättningen. Därvid kom gavelröstena
att återfå sin spånklädsel. Vidare omdanades källaren till väntrum
med toalett. 1981 gavs tillstånd för ett nytt orgelverk på villkor
att det anpassades efter 1700-talsfasaden. Det nya verket byggdes
av Nils Hammarberg, Göteborg. 1991 fl yttades kororgeln till Per
Brahegymnasiet, sedermera ersattes denna av en annan kororgel
från Huskvarna kyrka.
1991 kunde man konstatera att varmluftsanläggningen orsakat
omfattande uttorkningsskador på takmålningarna, särskilt allvarligt
var det ovanför orgelläktaren. Vidare hade bindemedel som
använts vid konserveringen 1970 orsakat en mjölkig beläggning i
mittplafonden. Åtgärdandet av detta blev en viktig del av 1994 års
restaurering, även den ledd av Per Rudenstam. Man återgick till en
uppvärmning genom el med bänkvärmare av typ EVECO, vilket
skulle ge en mer lokal uppvärmning och skona takmålningarna.
Takmålningarnas konservering leddes av konservator Leif Berg
från länsmuseet. Omfattande fästning och retuschering krävdes
och beläggningen i mittplafonden avlägsnades. Även altaruppsats
och predikstol m.m. sågs över. Golven slipades och väggarna fi ck ny
kalkavfärgning. De moderna armaturerna över bänkarna fl yttades
till körplatsen och ersattes av mässingskronor från Fong i Gränna.
Sidoläktarna återfi ck en äldre brun lasyr och orgelläktaren sin tidigare
gråvita ton. För att lösa de praktiska bristerna i kyrkan bestämde
man sig för att en tillbyggnad var det enda möjliga. Detta gjordes
i form av ett vapenhus vid västra gaveln, i utförandet anslutande
till kyrkans byggnadstid genom rödfärgad brädpanel och spåntäckt
tak. Där inrymdes nya samlingsrum och handikappanpassad toalett.
Befi ntlig källare omdanades till textilförvaring. Västporten fl yttades
för att bli ytterdörr till vapenhuset och nya dörrblad insattes mot
kyrkorummet. En handikappramp ordnades i anslutning till entrén.
Fasadernas puts lagades och avfärgades med kalkfärg i samma ton
som innan. Spåntaken tjärströks och tornets lanternin ommålades
med röd färg, från att ha varit vitstruken. Solbänkarna avtäcktes
med blyplåt. 1999 förbättrades dräneringen kring kyrkan p.g.a.
putsskador. Putsens nedersta del blästrades därvid bort så att en
sockelmarkering skapades. 2006 fl yttades kororgeln till det nyrestaurerade
gravkapellet på Garpa skans.