KÄLLERYDS KYRKA

När den första kyrkobyggnaden uppfördes I Källeryd är oklart. Det finns belägg för att en kyrka fanns
här på 1400-talet då kyrkan omnämns i ett testamente. Källeryds nuvarande kyrka har sin grund i 1600-
talet då landshövdingen i Kristianstads län, Magnus Dureel, lät uppföra en ny kyrka med gravkor för
släkten. Kyrkan byggdes under åren 1672-75 och bestod då av långhus med fristående klockstapel.
Kyrkan var valvslagen och hade dekorationsmåleri utfört av bl.a. Hindrich Eylertz. Ovanför gravkoret
var sakristian förlagd medan altaret hade sin placering i nivå med menigheten framför gravkoret. Altaret
var utfört i marmor och alabaster och det fanns flera skulpturer i samma material. Vid invigningen 1675
berömde dåvarande biskopen Scarinos kyrkan såsom en av de vackraste i trakten. Bland den inredning
som imponerade på biskopen var altaret, predikstolen som alla var rikt dekorerade.
År 1831 uppfördes en ny läktare vid den västra gaveln och 13 år senare lät församlingen ersätta takets
spåntäckning med ett nytt tegeltak. En ny orgel införskaffades 1852 och placerades på läktaren i kyrkan.
En omfattande ombyggnad av kyrkan utfördes 1875 då ett torn byggdes i väster och den gamla
klockstapeln revs. Vidare uppfördes en ny sakristia vid kyrkans norra sida och i samband med det så
flyttades altaret upp på gravkoret. Det runda fönster som funnits i den östra gavelväggen sattes nu igen
och ersattes med två spetsbågformiga fönsteröppningar på ömse sida om altaruppsatsen de övriga
fönstren förstorades och kring varje fönster gjordes spetsbågiga omfattningar. Den ursprungliga
bänkinredningen ersattes med en ny öppen bänkinredning, predikstolen gjordes ny och den gamla skall
enligt uppgift huggits upp till ved. Orgeln som hade inköpts 1852 byttes ut mot en ny orgel.
Ombyggnaden förändrade kyrkans karaktär både till sitt inre som yttre. 1875 lät man flytta ut kyrkans
dopfunt i det fria vilket resulterade i att den frös sönder. Den lagades därefter och återinsattes i
kyrkorummet.
Pingstdagen den 22 maj 1904 började kyrkan att brinna, branden orsakades av de kaminer som användes
för uppvärmningen av kyrkorummet. Genom att branden började i samband med förrättning kunde
mycket av kyrkans inventarier och inredning räddas. De många marmor och alabasterstatyerna och
altaret kunde dock inte räddas utan förstördes tillsammans med mycket annat i branden. När elden
brunnit ut återstod endast kyrkans murar vilka inte var särskilt skadade av branden. Återuppbyggnaden
påbörjades kort efter och genom att murarna återanvändes kom den nya kyrkan att påminna mycket om
sin föregångare. Invändigt gjordes erhöll kyrkan en helt ny karaktär då stilen blev en blandning mellan
nygotik och nationalromantik. Kyrkorummet var öppet ända till taknocken och takstolarna fick en
dekorativ utformning. Bänkinredningen var öppen och övrig inredning som predikstol, altarring och
läktaren utfördes i samma stil. De nygotiska dragen blev tydligast i altaruppsatsen och kyrkorgeln. I
samband med återuppbyggnaden påträffades ytterligare ett gravkor under mittgången i kyrkan. Graven
identifierades som den s.k. Flachska graven. I korfönstren monterades glasmålningar och golvet i kyrkan
täcktes med kalksten och utvändigt täcktes takytorna med plåt. Den gamla dopfunten som tidigare frusit
söner och lagats förstördes nu definitivt av elden och ersattes med en silverskål på piedestal.
År 1941 ersattes plåttäckningen på långhuset med enkupigt lertegel och 1947 införskaffade församlingen
en ny dopfunt som utfördes i granit. Den första större restaureringen av kyrkan sedan återuppbyggnaden
påbörjades 1951. Restaureringsprogrammet upprättades av arkitekt Bent Jörgen Jörgensen, Växjö.
Arbetena omfattade både utvändiga som invändiga arbeten. Utvändigt omputsades fasaderna och ny
avfärgning utfördes, sannolikt användes KC-bruk vid putsarbetena. Torntaket täcktes om med falsad
kopparplåt. Invändigt installerades elektrisk värme, belysning och klockringningen elektrifierades. Nya
fönster sattes in och korfönstren med sina glasmålningar plockades ner och magasinerades. Trapporna i
vapenhuset, tornkammaren och till predikstolen gjordes alla nya. Orgelläktaren sänktes för att bättre
harmoniera med altarets höjd samt för att ge bättre akustik. Innertaket kläddes med masonit och en total
invändig ommålning utfördes. Delar av inventarierna genomgick konservatorsarbeten. Restaureringen av
kyrkan var klar år 1953. Ett nytt altarbord följde sex år senare, det utfördes av trä.
De putsarbeten som gjordes på 1950-talet började
sjangsera och en ny exteriör restaurering gjordes
1973 efter program av K-Konsult, Jönköping. Vid
restaureringen frilades långhusets och sakristians
murverk i en strävan att återknyta kyrkan till ett
utseende som den skall ha haft vid uppförandet
1675. Murverket fogades med cementbruk.
Korfönstren med glasmålningar som hade
magasinerats vid restaureringen 20 år tidigare
plockades nu fram och återmonterades. 1975
visade sig att de putsarbeten som gjorts på tornet
två år tidigare var tvungna att göras om. Tornet
omputsades återigen 1985 då den gamla putsen
nedbilades i sin helhet och putsades om med ett
hydrauliskt kalkbruk.
1997 skedde den senaste restaureringen av kyrkan då
invändiga putslagningar gjordes och kyrkans
bänkinredning sågs över, övriga snickerier sågs över och
retuscherades. Kyrkans elsystem och styrsystem för
uppvärmning ersattes med nya. 2002 konserverades delar
av inventarierna av konservator Herman Andersson,
Töllstorp. 2004 gjordes nya putslagningar på tornets
utsida, även denna gång användes ett hydrauliskt
kalkbruk

Kyrkan är uppförd i sten med östvästlig orientering.
Tornet är beläget i väster och koret i öster, en sakristia är
vidbyggd mot norr. Långhuset och sakristian har frilagt
murverk av natursten med putsade omfattningar kring
fönster och dörrar och en putsad taklist. I hörnen på
långhuset finns hörnkedjor av huggen (sand-)sten. Tornet
har spetsig spira och spritputsade fasader med släta
omfattningar och taklist. Långhusets tak är belagt med
enkupigt lertegel och tornspiran är klädd med falsad
kopparplåt- Fönsteröppningarna är spetsbågformiga och
glasade med blyinfattade katedral/antikglas, i de båda
korfönstren finns glasmålningar. I tornet finns runda
fönsteröppningar samt spetsbågformiga ljudluckor, två
stycken åt vardera väderstreck. Ljudluckorna är
plåtinklädda med snedställda ribbor och i dess övre del
sitter trepassdekorationer. Det finns två entréer till
kyrkan, en via sakristan samt den huvudentrén genom
tornet. Portarna utgörs av panelklädda bräddörrar som
målats svarta, även fönstersnickerierna har en svart
färgsättning.