REFTELE KYRKA

Med anledning av den snabbt växande befolkningen kring sekelskiftet
1800 blev den gamla kyrkan för liten. 1826 väcktes frågan om
såväl ny kyrka som kyrkogård. Det beslutades att bygga nytt inom
tio år. 1833 godkände församlingen den plan som kyrkobyggmästare
Petersson från Borås utarbetat för ny kyrka. 1834 kontrakterades
byggmästare Wennberg för att leda arbetet. Bygget skedde under
1837 och kunde avsynas 1838 men invigas först 1839, då biskop
Esaias Tegnér närvarade. För ritningar till predikstol och altarkors
stod Överintendentsämbetets arkitekt Axel Nyström, vars ritningar
för själva kyrkan aldrig realiserades. Kyrkorummets ursprungliga
färgskala gick i grått, grågrönt och guld. 1844 färdigställdes ett 19
½ -stämmigt orgelverk av Johan Niklas Söderling, Göteborg, på
det högsta utmärkt väl arbetat, prydligt och godt. 1871 försågs
koret med en altarmålning (Kristi himmelsfärd) och kolonner
utfört som fresker på väggen av konstnären C O Christiernin, det
var dock ett hastverk som behövde repareras redan 1876. 1874
ersattes kyrkans spåntäckning med skiff er. Orgelverket reparerades
1877-78 av A W Lundahl, Malmö. 1904 donerades en fullvärdig
altartavla av riksdagsmannen A Andersson i Hakarp. Konstnären
var Gottfrid Kallstenius. 1916-17 övermålades kolonnerna i koret
och ersattes av träpilastrar, ritade av arkitekt Charles Lindholm.
1917 byggdes orgeln om av Olof Hammarberg och gjordes därvid
pneumatisk.
Tio år senare ansågs kyrkan vara i behov av en restaurering. 1931
antogs ett förslag av arkitekt Paul Boberg, vidare anlitades den
kände konstnären Waldemar Lorentzon för att dekorera kortaket.
Arbetena utfördes under 1932. Fasadputsen reparerades och kalkades
på nytt. Exteriöra snickerier oljemålades, tornkorset förgylldes
och portarnas cementtrappor byttes mot granit. En urtavla över
mittporten avlägsnades. Kyrkans uppvärmningssystem med nedsotande
järnkaminer (tillkommet 1880) och vanprydande rökrör
ersattes av värmeledning med lågtrycksånga. Pannrum ordnades i
den intilliggande sockenstugans källare. De svampangripna golven
och bjälklagen revs bort och ersattes av nya samtidigt som ventiler
ordnades i sockeln. Vapenhusets trägolv byttes mot kalksten. Långhusets
ingångar försågs med vindfång och nya portar. Fönstren gavs
nya ytter- och innerbågar. Ytterbågarna gjordes med blyspröjs och
försågs i koret med katedralglas. Bänkarna gjordes bekvämare genom
viss utglesning, byte av sitsar och justering av ryggar. Läktartrappornas
spjälräcken byttes mot skärmar med fyllningar. Altarringen
kläddes in med panel. Korpilastrarna avlägsnades och på församlingens
begäran togs de gamla målningarna fram av konservator Sven
Sundbaum, det krävdes dock rekonstruktiv nymålning. Väggarnas
marmorerade kvadermålning från sekelskiftet modifi erades. Hela
interiören ommålades. Taket gavs en bruten ljus färgton, på taklisten
färguppläggning. Förut befi ntliga färger skola så vitt som möjligt
läggas till grund för färgschemats uppgörande. Sparsam dekorativ
marmorering omnämns i programmet för dörrar, bänkar, läktare
och kolonner. Målarmästare var Gustaf Andersson, Motala. Orgeln
reparerades av Levin Johansson, Liared. 1937 infördes elektrisk belysning
och Boberg ritade bl.a. lampetter. 1950 reparerades orgeln
av Lindegrens orgelbyggeri för att sedan 1965 ersättas av ett nytt
20-stämmigt från Västbo orgelbyggeri.
1968 kunde arkitekt Ingeborg Waern-Bugge notera behov av en
grundlig renovering, vilken måste omfatta såväl underhållsarbeten
som modernisering. Ett akut problem var att den i sig svaga
takkonstruktionen ej tålde tyngden av skiff ertäckningen. Vidare
var rötsvampen från 1930 tillbaks i golvet. Samma år åtgärdades
exteriören. Takstolarna förstärktes och skiff ertäckningen ersattes
med kopparplåt. Fasaderna omputsades med KC-bruk varvid man
vidhöll ursprunglig uppdelning mellan sprit- och slätputs. Fasaderna
avfärgades därefter med kalk. De interiöra arbetena skedde 1969-
70. Golvet lades om. Altarringens panel togs bort. Predikstolspassagen
från sakristian ersattes av en trappa från koret. I sakristian
inrättades på platsen i stället toalett och kapprum. Under läktaren
gjordes två inbyggnader för väntrum, toalett, förråd och textilskåp.
Trapporna lämnades därvid synliga så att entrén känns rymlig och
fri. Läktarbänkarna på norra sida togs bort för att ge plats åt kör.
En dörr togs upp mellan läktare och torn. I tornet togs den andra
våningens bjälklag bort och ersattes av ett galleri längs östväggen,
bl.a. för att ger mer ljus. En ny trappa gjordes emedan den gamla
var för brant. I tornets övriga våningar inrymdes lillkyrka och
museum. Ny belysningsinstallation gjordes med mässingspendlar
av icke iögonenfallande karaktär över bänkarna. Vidare installerades
elektrifi erad klockringning och lucköppning. Nedrökt altartavla
och pilastermålning rengjordes av konservator Ragnar Flood.
Interiören ommålades, varvid väggarnas kvaderindelning slopades.
Den bjärta färgsättningen är ett uttryck för sin tid. 1988 lades kopparplåt
även på kortaket. 1995 tillverkades en kororgel av Västbo
orgelbyggeri. Riksantikvarieämbetet var tveksamt i sitt yttrande
och ansåg att den allvarligt skulle förvanska korets karaktär. Dock
accepterade man en mindre variant med placering i övergången
mellan kor och långhus.

Reftele kyrka är en murad salkyrka från 1837. Långhuset har ett
närmast fullbrett rundat kor i öster och norr om detta en sakristia. I
väster reser sig ett torn med lanternin. Ingångarna är genom tornet
i väster och en mittport på södra långsidan. Arkitekturen är i allt ett
typiskt exempel på empiretidens strama kyrkobyggnadsideal med
reducerade former och rundbågiga muröppningar.
Kyrkan vilar på en utkragande spritputsad sockel med skråkant.
Slätputsade band formar små fält. Fasaderna bär en finkornig spritputs
med gulbruten kalkfärg. Putsen består av kalkcementbruk. Alla
muröppningar har slätputsade omfattningar. I tornväggarna sitter
ankarslutar i höjd med de olika bjälklagen. På sydsidan är byggnadsåret
1837 med järnsiffror. På samma sida är en porträttgravsten
i kalksten inmurad. Denna skildrar Olof Hård af Segerstad, död
1630 och dennes hustru Catharina Vochdin burdig aus Hessen,
död 1640. Ovan västporten sitter en inmurad kalkstensplatta som
minner om kyrkans byggnadsår och dåvarande regenten Carl XIV
Johan. Tornets klockvåning har stickbågiga ljudöppningar med
fiskbenspanelklädda parluckor från byggnadstiden. Portarna utgörs
av pardörrar klädda med fiskbensformad kopparplåt, sannolikt från
restaureringen 1932. Mittporten tycks ha en ursprunglig stomme.
Båda ingångarna har överljus i form av lunetter. Framför portarna
är trappor av granit från 1932. Den västra kompletterad med en
diskret handikappramp i samma material och smidesräcken i väggen.
Sakristiingången har en järnlamelldörr från den gamla kyrkan,
eventuellt medeltida. Långhus och kor genombryts av stora
rundbågsfönster, i det förra sju fönsteraxlar. De ljust grönmålade
fönsterbågarna från 1932 är försedda med blyspröjs och stormjärn.
I korfönstren sitter katedralglas. I tornets västfasad finns ett karaktäristiskt
rundfönster. Tornets fönster har träspröjs och härrör från
omkring 1900. Långhuset bär ett för sin tid påfallande brant sadeltak
medan koret har en rundad valmning. Sakristian bär ett valmat
sadeltak. Tornets nedre takfall är flackt medan lanterninens har en
svag karnisprofi l. Alla takfall täcks av kopparplåt och har hängrännor
samt stuprör i samma material. Den fyrkantiga lanterninen är
klädd med vitmålad plåt och de igensatta rundbågsöppningarna
med svartmålad. Kyrkans ursprungliga takfötter är av vitmålat trä
och har karnisprofil.