SÖDRA VI KYRKA

Kyrkorummet är rektangulärt med ett fullbrett kor. Det är ljust och luftigt. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt. Taket är ett trätunnvalv målat i ljust grått. Runt hela kyrkorummet finns en taklist med dekormåleri i rött, svart och vitt. Fönsteröppningarna är stickbågiga och stora. Färgsättningen domineras av olika gråa nyanser. Bänkinredningen är sluten och uppdelad i två kvarter.

Långhuset har ett trägolv som strukits med vittonad lasyr och klarlackats. I bänkkvarteren är golvet något högre än i gångarna. Gångarna har mattor av grön textil. Över bänkraderna hänger fyra ljuskronor och över mittgången en. På långhusets väggar i norr och söder finns fem stora lampetter på var sida. Utmed långhusets väggar i norr, väster och söder är bänkdörrar från kyrkans tillblivelsetid placerades som en panel. Dörrarna är målade i blått och rött med ett dekorativt blomstermåleri i speglarna. De nuvarande BÄNKARNA tillkom vid renoveringen 1955. De är slutna och ordnade i två kvarter. Sittbänkarna är laserade i en ljust brungrå ton. På utsidan är både dörrar och mellanstycken försedda med speglar som laserats de förstnämnda i gråvita kulörer och de sistnämnda i svart. Ramverket är laserat i rödbrunt med lister i rött, gult, grönt, vitt och grått. Krönlisten är målad i mörkt grått. PREDIKSTOLEN på norra långhusväggen är tillverkad av en okänd mästare 1706-09. Den är rikt dekorerad med sniderier t.ex. apostlafigurerna som placerats i speglar, och målad främst i rött, blått och marmoreringar i grå och gröna toner. En av apostlafigurerna, närmast sakristian, ska vara från ett medeltida altarskåp som såldes en tid efter att kyrkan stod klar. Till predikstolen kommer man via en trappa från sakristian.LÄKTAREN bärs upp av tolv pelare målade i grått med förgyllda detaljer. Läktarbarriären är även den målad i grå nyanser med förgyllda detaljer. På läktaren finns gradänger i norr och söder. Bänkarna är dock borta och ersatta av lösa stolar. Läktaren nås vis två trappor från långhuset. ORGEL byggdes ursprungligen 1788 av orgelmästaren Per Schörlin. Ett nytt orgelverk tillverkades 1970 av orgelbyggaren Bruno Christensen. Delar av Schörlins orgel ska ingå i det nya verket. Orgelfasaden ritades av Olof Tempelman 1787 och är målad i grått med förgyllda detaljer. Uppställda i långhuset finns också två medeltida träskulpturer. Skulpturen utmed långhusets norra vägg föreställer S:t Maria och utmed den södra S:t Olof. Intill skulpturerna på respektive långhusvägg finns också två tavlor av Jonas Berggren. I norr föreställande Kristi uppståndelse och i söder den korsfäste Kristus.

Koret har tak, väggar och taklist lika långhuset. Golvet är upphöjt ett steg jämfört med långhuset men belagt med samma typ av trägolv. Två stickbågiga fönster med antikglas samt ett runt fönster med glasmosaik över altaruppsatsen släpper in ljus. ALTARUPPSATSEN inklusive altartavlan tillverkades 1757 av bildhuggaren Jonas Berggren och skänktes till kyrkan av C. F. Pechlin. Det fristående altarborde tillkom vid renoveringen på 1950-talet. ALTARRINGEN tillverkades 1994 med den altarring som fanns i kyrkan fram till 1907 som förebild. KORBÄNKARNA ska liksom bänkinredningen i övrigt ha varit ombyggd under en tid men återställdes till ursprungligt utseende vid renoveringen 1955. Bänkdörrarna är original. DOPFUNTEN av sten skänktes 1957 av södra Vi kyrkliga söndagsskola till minne av kyrkans 200-års jubileum.

Sakristian har väggar och golv lika kyrkorummet. Taket är ett obehandlat trätak. Stickbågiga fönster i norr och öster. Ingången i väster från kyrkogården har dörr av trä behandlad med genomsynlig brun lasyr. Även dörren till koret är behandlad med brun lasyr. I sakristian finns arbetsplatser med bord och stolar, skåp för förvaring bl.a. textilförvaring. I öster finns ett altare. Från sakristian leder en trappa till predikstolen. Ingången är markerad med en svartmålad järndörr som härrör från den gamla kyrkan.

Vapenhusets väggar är slätputsade och avfärgade i vitt. Taket är klätt med obehandlat trä och golvet belagt med kalksten. Ytterdörrarna är täckmålade i grått och övriga dörrar klarlackade. Fönster i norr och söder är stickbågiga. På den norra väggen hänger en kalkstenshäll över pastor Laurentius Malm död 1749 och hans maka Anna Aschebom död 1723. I vapenhuset finns också handikapptoalett.

Tornet har flera våningsplan. På det första förvaras inventarier från Djursdala kyrka och på det andra inventarier från Södra Vi kyrka. Klockorna hänger i den nedre lanterninen. Storklockan är från 1698 och lillklockan från 1873. Den övre lanterninen har åtta öppningsbara luckor. Från en av tornkammarna leder en dörr till långhusets vind. Här kan man se bemålade brädor som troligen kommer från den gamla kyrkan.

Södra Vi kyrka är uppförd i sten med spritputsade fasader som avfärgats i vitt. Sadeltaket är belagt med spån. Koret i öster är lika brett som långhuset och har ett gavelparti klätt med spån. Här finns ett runt, blyinfattat fönster placerat över altaruppsatsen. Fönsteröppningarna är i övrigt stickbågiga. En ingång finns i söder till koret. Denna används idag sällan. Sakristian ligger norr om koret och har även den tak och gavelparti klädda med spån. Tornet i väster har en klockformad huv klädd med spån.

Över huven finns två lanterniner. Den nedre är fyrsidig träklädd fasad målad i vitt. Här finns fyra par brunmålade ljudluckor och i takfallet tolv små runda fönster. Den övre lanterninen är åttkantig, har en klockformad huv klädd med spån och träklädda fasader målade i vitt. Här finns också åtta brunmålade luckor. Den övre lanterninen kröns av förgyllt kors och kula. I tornets fasad finns flera fönster av olika storlek och form. I tornets västfasad finns kyrkans ingång samt över den en minnestavla av kalksten som berättar om kyrkans tillkomst.

I Södra Vi fanns redan under medeltiden en träkyrka klädd med spån. Utifrån uppgifter i äldre beskrivningar har man räknat ut att kyrkan bör ha stått väster om dagens kyrka. På den plats där idag kyrkans torn är uppfört stod en klockstapel. Byggnaden bestod av ett rektangulärt långhus med vapenhus i väster och sakristia norr om koret. Träkyrkan ska ha byggts till vid flera tillfällen bl.a. på 1690-talet. Interiört ska kyrkan ha varit smyckad med ett rikt dekormåleri. Några bevarade rester av detta i form av bemålade brädor kan idag ses i taksvallet på kyrkans vind.

Initiativet till att bygga en ny kyrka togs av dåvarande biskopen i Linköpings stift Andreas Ryhzelius. Under sin tid som biskop ivrade han för att riva de trånga träkyrkorna från medeltiden och istället uppföra stenkyrkor som kunde rymma den växande befolkningen. Hans ideal var ett enkelt kyrkorum i karolinsk stil trots att detta började anses omodernt i mitten av 1700-talet. Ritningarna till Södra Vi kyrka gjordes av Ryhzelius själv och var klara 1752. Två år senare påbörjades bygget. År 1755 stod långhuset klart och då invigdes kyrkan av biskop Ryhzelius. Arbetet med murningsarbetena leddes av klockaren i Kärna, Anders Hansson, medan allt träarbete leddes av byggmästare Petter Fröling, Kalmar. Glasarbetena utfördes av glasmästare Nils Reding, Linköping. När kyrkan invigdes återstod dock mycket arbete med inredningen och tornet var inte byggt. Arbetet med kyrkans torn påbörjades 1759 men kom att dra ut på tiden. Först 1764 stod det klart. Bygget leddes av byggmästare Petter Fröling. Kyrkans interiör målades första gången 1773 av stadsmålaren Alexander Sebalt, Vimmerby.

Från den gamla kyrkan överfördes predikstol, orgel, järndörr som leder från sakristian till predikstolen, två medeltida träskulpturer föreställande S:t Olov och S:t Maria samt storklockan från 1698. Predikstolen hade tillverkats 1706-09, men av vem är inte känt. En av skulpturerna som pryder predikstolen är dock medeltida och har troligen tillhört ett äldre altarskåp. Skåpet såldes en tid efter det att den nya kyrkan stod klar. Orgeln var byggd av orgelmästaren Wallentin Kruus, Jönköping, för Vimmerby kyrka. Verket köptes av Södra Vi 1710 men byttes 1788 mot en ny orgel av orgelmästaren Per Schiörlin. Ritningar till orgelfasaden är signerade av Olof Tempelman 1787. För den nya kyrkan tillverkades en altaruppsats av Jonas Berggren. Arbetet, som var klart 1757, skänktes av C. F. Pechlin och hans hustru.

Hur kyrkan vårdades och vilka förändringar som eventuellt gjordes under 1800-talet har inom ramen för detta arbete inte gått att fastställa. Den första kända renoveringen av kyrkan gjordes 1907 och omfattade arbeten såväl interiört som exteriört. Ritningarna uppgjordes av arkitekt Axel Lindegren. Interiört byttes trägolvet i hela kyrkan. Väggputsen lagades och väggar och tak försågs med dekormåleri. Taket fick en plafond med hjälp av ramlister. En äldre, dekorerad taklist målades troligen över i samband med denna renovering. Ytorna över och under denna taklist försågs med dekormåleri. Taket hade tidigare varit målat i en gråblå ton. Kyrkan fick en ny färgsättning som enligt handlingarna från 1955 beskrivs som ärtgul. Dörren mellan vapenhuset och långhuset minskades och nya dörrar tillverkades. Fönstren försågs med dubbla glas. I korfönstren över altaruppsatsen insattes en glasmosaik. Läktaren förstorades och fick en ny läktarbarriär. Det sägs också att läktaren fick nya pelare men det har vid renoveringen 1993-94 visat sig att det snarare handlade om en omformning av de befintliga pelarna. De ursprungligen svängda pelarna skräddes av och kläddes in med träskivor så att de blev kvadratiska. Altaruppsatsen renoverades och kompletterades. En ny altarring byggdes. Den slutna bänkinredningen gjordes om till en öppen och de gamla bänkdörrarna, försedda med sirligt blomstermåleri av Alexander Sebalt från 1773, blev väggpanel. Exteriört dränerades med hjälp av täckdikning runt kyrkans grund. Putsen lagades och avfärgades. Trapporna justerades och en omfattande reparation av spåntaket gjordes med sågade, oimpregnerade spån. Takfoten stöttades och alla snickerier målades.

På äldre ritningar är två kaminer placerade mitt i kyrkorummet ut med båda långväggarna. Röken leddes ut genom skorstenar på var sida om långhuset. Dessa skorstenar ansågs en bit in på 1900-talet vara brandfarliga och kaminernas rök hade sotat ner kyrkorummet. Ritningar till elvärme och belysning togs fram 1931 av Elektriska Aktiebolaget AEG, Norrköping. När kaminerna tagits bort påbörjades planeringen av en ny renovering av kyrkan. Den genomfördes 1933 under ledning av arkitekt Johannes Dahl, Tranås. Väggarn, inklusive bevarat dekormåleriet, rengjordes och avfärgades i samma nyanser som tidigare. Även inredningen målades. I korfönstren insattes antikglas som dämpade ljusinflödet. Altaruppsatsen rengjordes av konservator och delar som flyttats om återställdes. Om altaruppsatsen sägs att den 1907 ska ha fått en ny färgsättning som anpassades till övriga kyrkorummet. Det gällde även predikstolen. Vid renoveringen 1933 talade man om att återställa de båda inventarierna i deras ursprungliga färgsättning men troligtvis gjordes inte det. Riksantikvarieämbetet ifrågasatte lämpligheten i att ta fram den ursprungliga färgsättningen eftersom "verklig omsorg och omtanke nedlagts" på att få fram en sammanhållen färgsättning vid renoveringen 1907. Firma Bildmark och Söner, Stockholm, utförde måleriarbetena men vem som utförde konserveringen är inte känt. Exteriört gjordes en översyn. Hålen i taket efter skorstenarna lagades liksom skador på puts och snickerier.

År 1950 kompletterades värme- och elsystemen efter förslag av Allan Ericsson, Västervik. Vägglampetter som ritats av konstnären Knut Hallgren, Stocksund, sattes upp på långhusets väggar. År 1955 genomfördes en ny renovering av kyrkans interiör. Denna gång leddes arbetet av arkitekt Kurt von Schmalensee. Inställningen till arbetet var att så långt möjligt återställa kyrkan till dess ursprungliga utseende. Med hjälp av konservator togs rummets och inventariernas äldre färgsättning fram. Man gjorde även en undersökning av väggarna för att utröna om det fanns äldre målningar. De förefaller ha blivit resultatlösa. Kyrkorummets tak målades i ursprunglig gråblå färg. Det innebar att dekormåleriet från 1907 målades över. Väggarna avfärgades i vitt och även här försvann dekormåleriet. En äldre dekormålad taklist restaurerades till sitt ursprungliga utseende. I vapenhuset belades golvet med kalksten. Sakristian försågs med ny ingång i väster. En ny elliptiskt formad altarring byggdes med den altarring som fanns före 1907 som förlaga. Bänkarna byggdes om och blev på nytt slutna. Korbänkarna återställdes i sin ursprungliga utformning. Predikstolen, altaruppsatsen samt de båda medeltida skulpturerna konserverades av konservator Bertil Bengtsson, Linköping. Den elektriska värmeanläggningen sågs över liksom exteriörens fasader, tak och snickerier. År 1956 återinvigdes kyrkan av biskop Ysander.

Spåntaket lades om 1964. Nu användes handspjälkade och tryckimpregnerade spån tillverkade av Svenska flaggstångsfabriken. Spånen tryckimpregnerades, ett arbete som utfördes i regi av församlingen. Altartavlan genomgick ytterligare en konservering 1968. Vem som utförde den är inte känt. Samma år påbörjades arbetet med ett nytt orgelverk tillverkat av Bruno christensen. Rester av orgelns ursprungliga pipverk behölls dock i det nya verket. Orgeln stod klar 1970. År 1969 ströks spåntaket med stubbtjära av firma Berg och Persson, Norrköping. Kyrkans fasad avfärgades 1970. Man valde då att använda sig av Pedecum trots rekommendationer om att använda kalkfärg. Detta ledde till återkommande problem med fasaden. En mindre renovering gjordes 1975 men 1984 blästrades fasaden och avfärgades med kalkfärg. Efter ett inbrottsförsök 1987 då dörren till sakristian slagits sönder tillverkades en ny dörr.

Den senaste renoveringen av kyrkans interiör genomfördes 1993-94. När arbetet påbörjades upptäcktes omfattande röt- och fuktskador på kyrkans innertak. De berodde på en felaktigt utförd isolering av kyrkans vind 1975. En tjock plastfolie hade lagts direkt på takvalvet. Upptäckten av skadorna ledde till en betydligt mer omfattande renovering än vad som först varit tänkt. Genom denna fick man också en hel del ny information om kyrkobyggnaden. Innertaket var skadat men kunde räddas med hjälp av duktiga hantverkare och målades i ljust grått. Väggarna som 1956 hade målats i emulsionsfärg avfärgades nu med kalkfärg våt i vitt. Spåren efter läktarpelarnas tidigare utformning dokumenterades när deras masonitinklädnad avlägsnades. De målades nu i flera gråa nyanser med förgyllda detaljer. I vapenhuset byttes kalkstensgolvet som skadats av fukt. Samtidigt värmeisolerades golvet. Man inredde också en handikapptoalett och ett städrum i vapenhuset. Fönstren sågs över. En ny altarrund tillverkades med inspiration från den som fanns före 1907 års renovering, av Gustaf Ragnar, Tenhult. Den målades i gråbeige, grått och dockorna marmorerades i grått och vitt. Det främsta bänkparet togs bort och bänkinredningen målades i samma färgsättning som 1956 d.v.s. rött, grönt, blågrönt, gult och orange. Korbänkarna på den södra sidan togs bort. Ljuskronorna sågs över och lagades av Fongs, Gränna. Nya gångmattor lades in. På vinden upptäckte man att takfoten hade isolerats med psalmböcker från 1819. Därefter hade man tätat med cementbruk När detta gjordes är inte känt. Renoveringsarbetet leddes av arkitekt Lennart Arfwidsson, Atrio Arkitekter, Västervik. Arbetena utfördes bl.a. av Br Birgersson i Äng bygg AB, Nässjö och Målarmästare Rune Håkansson, Barkeryd. Ett nytt elsystem och nytt värmesystem installerades. Altaruppsatsen, predikstolen, de medeltida skulpturerna, ett antal tavlor samt väggpanelen av gamla bänkdörrar konserverades av konservatorer vid Östergötlands läns museum. År 1994 återinvigdes kyrkan av kontraktsprost Eric Nilsson.

Efter denna omfattande renovering av kyrkan har mindre insatser av vård- och underhållskaraktär genomförts av kyrkans fasad 1995. Fasaden putsades och snickerierna sågs över. Även spåntaket lagades och tjärades. Vid inventeringstillfället i maj 2006 pågick arbetet med att laga putsen och avfärga kyrkan på nytt.