VIMMERBY KYRKA

Mycket talar för att Vimmerby redan under järnåldern var en central plats för människorna i området. En kyrka ska ha funnits på platsen 1253. Denna träkyrka, som låg strax väster om dagens kyrka, användes fram till 1685. Då uppfördes en stenkyrka i karolinsk stil med en fristående klockstapel. Kyrkan var bred och hade ett brant säteritak klätt med träspån. Ett fotografi från 1852 visar kyrkan på en liten höjd omgiven av stenmur och låg trähusbebyggelse. Kring kyrkan fanns en kyrkogård som användes fram till 1820-talet.
Under 1800-talets första hälft växte beslutet fram om att bygga en ny kyrka. År 1850 godkändes ritningarna till en ny kyrka, vilka tagits fram byggmästaren J. Jonsson, Linköping, med vissa förändringar genomförda av arkitekten vid Överintendentsämbetet E. V. Langlet. Enligt ritningarna skulle den östra gaveln av den gamla kyrkan utnyttjas som en del i den nya. Karolinerkyrkan revs 1854 och den nya kyrkan uppfördes mellan åren 1854-57. Det är oklart huruvida det blev så att delar av de gamla murarna kom att återanvändas i den nya kyrkan.
Den nya kyrkan byggdes i tidstypisk nyklassicistisk stil med lågt långhus och stora ljusinsläpp och med ett högrest torn med lanternin. Fasaderna utarbetades med kvaderindelad puts i tornets nedre parti, längs långhusets och korets sockelparti och vid södra och norra ingångens risaliter, d v s de framskjutande partierna. I kyrkorummet placerades en sluten bänkinredning i fyra kvarter med mittgång och sidogångar. Bilder från 1890-talet visar ett mycket ljust kyrkorum, med vitkalkade väggar och tak och med bänkinredning och annan inredning målad i en ljus färgskala. Till kyrkans utsmyckning bidrog arkitekt Ludvig Haberman med ritningar till altaruppsats, predikstol, och orgelläktare. Från den gamla kyrkan överfördes flera äldre inventarier. Merparten av dem uppställdes dock inte i kyrkorummet vid denna tid. Den medeltida dopfunten, möjligen av danskt ursprung, kom dock till användning, liksom de gamla kyrkklockorna. Orgeln hade byggts av Lars Wahlberg 1766, för den gamla kyrkan, med en fasad skuren av bildhuggaren Jonas Berggren 1769. Några år efter det att den nya kyrkan stod klar installerades Wahlbergs orgel av orgelbyggaren Sven Nordström. Genom åren har sedan orgeln genomgått vissa arbeten. År 1904 införskaffades ett helt nytt orgelverk från Åkerman & Lund, Sundbyberg, men orgelfasaden behölls. År 1956 inköptes åter ett nytt orgelverk, denna gång från Marcussen & Son och samtidigt försågs orgeln med ett ryggpositiv som placerades i liv med läktarbarriären.
Den 4 september 1859 invigdes den nya kyrkobyggnaden av kontraktsprosten Arvid Moberger. Redan 1861 var man dock tvungen att göra de första reparationerna. Golven i kyrkorummet och sakristian var i dåligt skick. Byggmästare Petersson åtalades och dömdes att åtgärda bristerna. Även kyrkotomten skulle ordnas efter det stora kyrkbygget. År 1859 togs beslut om att plantera träd och buskar på tomten.
Den nya kyrkan försågs 1876 med ett tornur som donerades av Vimmerby Spritbolag. Samma år fick också kyrkan, efter en pengainsamling, en altartavla målad av Sven Alfred Thörne. Tavlan med motivet Kristi förklaring är en kopia av Fredrik Westins altartavla utförd för Jakobs kyrka i Stockholm. Om man intill detta år saknat altartavla eller om exempelvis den från gamla kyrkan brukats är oklart.
År1898-99 genomfördes den första mer omfattande renoveringen av kyrkan. Arbetet leddes av arkitekten och statsrådet Hugo Hammarskjöld. Exteriört byttes takets zinkplåt mot svartplåt. Interiört kom arkitekt Hammarskjöld att sätta en tydlig prägel på kyrkorummet. Han ritade bl a nya psalmnummertavlor och bänkar. Tavlorna utfördes i nyklassicistisk stil medan bänkarna fick en för Hammarskjöld typisk nygotisk utformning. Detta nygotiska drag bröt av mot kyrkans samanhållet nyklassicistiska karaktär, men var populärt vid tiden. Väggarna i kyrkorummet dekorationsmålades med limfärg. Väggytorna delades in i fält med hjälp av olika kulörer. På korväggens och långhusväggarnas nedre del gjordes en kvadermålning. Ovan altaruppsatsen målades tänkespråket; Herre låt mig se din härlighet. Vid renoveringen återinsattes den gamla kyrkans predikstol från 1716, dock något förminskad och placerad längre fram mot koret än den tidigare. Dörrarna mellan koret och sakristian fick nya omfattningar och överstycken. Även korgen till Habermans predikstol såldes.
En separat ingång utifrån till sakristian togs upp 1912. Under 1900-talets första decennier vidtogs flera åtgärder för att förbättra komforten i kyrkan, bl a installerades elektriskt ljus. År 1928 sattes innerdörrar in vid norra och södra ingången och ett vindfång byggdes vid ingången i väster. Dessa förändringar utarbetades av arkitekt Arre Essén, stadsarkitekten i Västervik.
Åren 1934-35 genomfördes ett större renoveringsprogram under ledning av arkitekt Johannes Dahl, Tranås. Dahls renovering innebar en återgång till ett mer ursprungligt uttryck i kyrkorummet. Kvarteren behölls öppna men Hammarskjölds nygotiska bänkgavlar byttes mot raka gavlar med en enkel förgyllning såsom en anpassning till läktarbarriären och kyrkans övriga nyklassicistiska drag. Kyrkorummet målades också om och all dekorationsmålning från Hammarskjölds renovering togs bort eller doldes. Enligt arbetshandlingarna skulle färgsättningen göras enligt framskrapade ursprungliga kulörprover. Väggar och tak avfärgades nu med kalkfärg. Färgsättningen gick i vitt och grått med förgyllda och marmorerade detaljer. Marmoreringarna gick i rostbrunt och grönt. Konserveringen av flera äldre inventarier utfördes av konservator Oskar Svensson, Stockholm. Predikstolen återställdes i ett mer ursprungligt skick och med en färgsättning framtagen efter färgundersökning. Av platsbrist kunde dock inte alla delar av predikstolen monteras. Flera av den gamla kyrkans inventarier togs nu in i kyrkorummet. En tavla, som under en tid ingått i den gamla altaruppsatsen, kallad Örtagårdstavlan och eventuellt målad av Jonas Berggren, hängdes upp. Ett medeltida krucifix som tillverkats av Etienne de Bonnueill i början av 1300-talet placerades vid dopplatsen på korets södra vägg. Överstelöjtnant Zelows begravningsvapen placerades på långhusets södra vägg. En gravhäll som ursprungligen funnits i koret, men som en tid stått uppställd i vapenhuset, placerades återigen i korgolvet.
Johannes Dahl kom att arbeta med Vimmerby kyrka vid flera tillfällen från 1934 till 1964. År 1950 genomfördes exteriöra renoveringsarbeten. Då fick torntaket kopparbeklädnad och nya solbänkar och stuprör av koppar monterades. Från den gamla kyrkan hade altaruppsatsen sparats och under lång tid fördes diskussioner om att placera den i kyrkorummet. Församlingen ville byta ut Habermans altaruppsats men Riksantikvarieämbetet motsatte sig detta med motiveringen att den befintliga altaruppsats var väl anpassad till kyrkorummet. Man gav dock tillstånd till att på prov placera den gamla altaruppsatsen i kyrkorummet och eftersom detta föll väl ut konserverades den av konservator Sven Wahlgren, Jönköping och sattes upp vid långhusets södra vägg 1956-58. Som konsekvens sattes den södra ingången igen..
År 1963 inleddes också en ny omfattande renovering av kyrkan. Den södra av de två trapporna från vapenhuset till läktaren sattes igen och den norra byggdes om. På läktaren togs bänkarna bort och gradängerna byggdes om. Sakristian delades i två våningar och den övre inreddes till skrudkammare. Kalkstensgolvet i koret och långhuset lades om och bänkkvarterens trägolv sågs över. Kyrkorummets färgsättning behölls men väggar, tak och inventarier rengjordes och målningen bättrades. Väggarna målades med emulsionsfärg samt bröstning i oljefärg. Exteriört lagades och avfärgades fasaderna och dörrarna målades. Långhuset och korets tak fick kopparplåt. En ny översyn av kyrkans exteriör gjordes 1974. Tre år senare konserveras orgelfasaden, delar av altaruppsatsen samt delar av predikstolens trappa av konservator Ivar Norden. Kanske var det detta år som dörren i predikstolens trappa sattes upp. Samma år installeras en kororgel i koret. Som dekor användes ornament som blivit över när den gamla predikstolen återinsattes i kyrkan. Man gav också orgelfasaden samma färgsättning som predikstolen har.
År 1980 sågs interiören över. Målade ytor rengjordes och bättringsmålades. I takets tunnvalv klistrades en glasfiberduk som målades. Arbete leddes av konservator Ivar Norden. Fönster och entrépartier såg över även exteriört. En mera omfattande översyn av exteriören företogs dock 1990. Då lagades putsskador och fasaden avfärgades. Snickerierna målades och korset förgylldes. Det sistnämnda hade då inte gjorts sedan 1950-talet, enligt en tidningsartikel. År 1993-95 verkställdes planerna på att installera toaletter i kyrkan. Ett utrymme iordningställdes under läktaren där det också gjordes plats för kapprum och städskrubb. Från kyrkorummet byggdes en trappa till läktaren. I kyrkorummet togs den främre bänkraden bort och trägolvet byttes mot kalksten, lika övriga korgolvet. Ritningar till förändringarna togs fram av Per Rudenstam Arkitektkontor.
Sin nuvarande inre färgsättning fick kyrkan 1998 efter en renovering ledd av Lennart Arfwidsson, Atrio arkitekter, Västervik. Då målades väggarna i varmvitt, med emulsionsfärg och innertaket i ljusblått med latexfärg. En stor del av inredningen hade redan tidigare varit målad i grått med förgyllda detaljer. Nu målades dörrar och psalmnummertavlor i samma färgskala och målningen på övriga inventarier sågs över. Linoljefärg användes. Mellan koret och huvudgången samt vid en av sidogångarna byggdes permanenta ramper i kalksten. Samtliga biutrymmen utom de som stod klara 1995 sågs över. Två år senare konserverades predikstolen, altartavlan, den gamla altaruppsatsen och det medeltida triumfkrucifixet av konservatorer vid Östergötlands läns museum.