DJURSDALA KYRKA

Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med vapenhus i väster och sakristia i norr och är helt uppförd av utvändigt spånklätt liggtimmer. Kyrkan vilar på en sockel av fogad natursten. Långhuset är högt och har ett brant sadeltak. Även sakristian har ett brant takfall. Vapenhuset är litet och har även det sadeltak. Samtliga tak är lagda med träspån i form av sågade furuspån. Träspånen som sitter på fasaden är äldre än takets och av tre olika slag, de flesta med rak underkant samt en del med spetsig eller rundad underkant. Tillsammans skapar de olika typerna av spån ett mönster i fasaden. På långhuset finns såväl mot söder och norr som mot väster och öster rombiska former. Den rombiska formen, av många ansedd som en fiskform, anknyter i kristen ikonografi till den äldsta symbolen för Kristus. I gavelröstena mot både öst och väst framträder ett kors i spånläggningen. Längs långhusets fasader mot norr och söder finns spånklädda stöttor. Långhusets tak pryds såväl i öster som i väster av en enkel takryttare av järn med dekoration i form av vimpel respektive kors.
Ingångar finns genom vapenhuset i väster samt på långhusets södra sida, vid koret. Vapenhusets ingång har en dubbeldörr i trä som är tjärad. Koringången är något indragen och har en enkeldörr som också är tjärad. Båda ingångarnas dörrar är skurna i ett mönster av förskjutna romber. Långhuset har stora stickbågiga fönster kompletterade av några mindre fönster i den västra delen. Sakristians två fönster är rektangulära medan vapenhuset helt saknar ljusinsläpp. Samtliga fönster är spröjsade, saknar foder och är målade i röd kulör. På några av fönstren sitter solbänkar av trä som sågats i runda bågar för att efterlikna spånen. Kyrkan har ett par hängrännor av tjärat och skålat rundvirke.

HISTORIK- På den plats där Djursdala kyrka ligger har funnits en kyrka sedan medeltiden. Vid en arkeologisk undersökning under kyrkans golv på 1930-talet upptäcktes också rester av den medeltida kyrkan som brann ned 1691. Den nuvarande kyrkan började byggas den 9 maj 1692 och invigdes 30 november samma år av prosten Johan Phoenix, Vimmerby. Att bygga i trä var det naturliga. Även omkringliggande socknar hade kyrkor av trä. Kyrkan uppfördes i liggtimmer och kläddes utvändigt med träspån. Materialen till kyrkobygget, utom spik och tjära, levererades av hemmanen. Exempelvis var varje hel eller halvgård tvungen att lämna 100 spån, åttondelshemman 50 spån o s v. År 1695 hade hela kyrkan spånklätts. Troligen uppfördes sakristian samtidigt med långhuset. Invändigt gavs kyrkorummet ett högt tunnvalv, utfört med brädor, samt platta sidotak. I kyrkans väggar fanns endast små ljusinsläpp.
År 1707-08 utförde två målare från Eksjö dekorationsmåleriet som ännu helt täcker kyrkans väggar och tak. Det var mästarna Petter Wadsten och Zacharias Hake som fick uppdraget. Wadsten hade varit lärjunge till Johan Künkel som målat det rikt dekorerade taket i Eksjö kyrka (nu på Statens historiska museum). Motiven togs från berättelser i Gamla och Nya testamentet med bibelspråk och ornamenteringar. Förlagorna kan ha kommit från illustrerade tyska bibelupplagor och nederländska kopparstick. År 1705 hade en rikskollekt tagits upp vilket gav det ekonomiska utrymmet för det omfattande arbetet. I en gammal inventariebok ska följande text finnas nedtecknad, vilket beskriver omständigheterna: "År 1705 blef henne (dvs kyrkan), genom dåvarande Pastoris Johannes Kronstrands bedrifvande och Biskopen Doctor Spegels gunstiga förord en collect för andra gången allernådigst beviljad av Konung Carl XII". Historien förklarar också varför Karl XII:s monogram har en så framträdande placering på kyrkans östvägg. Konstnärernas signaturer och årtal finns kvar på insidan av orgelns bäljhus. I kyrkan fanns också en predikstol som uppsattes 1698 och målades av Wadsten och Hake 1708. Årtalet finns angivet på predikstolen. Bänkinredningen som insattes var sluten och indelad i två kvarter samt kompletterad av korbänkar både i söder och norr. Ett medeltida altarskåp som räddats ur den gamla kyrkan prydde korets östvägg. Altarskåpet tillskrevs länge Bernt Notke, Lübeck, samme mästare som utfört statyn av S:t Göran och draken i Stockholms storkyrka. År 2001, i samband med en utställning i Köln som bl a behandlade medeltida altarskåp, gjordes en utredning kring Djursdala kyrkas altarskåp. I denna konstaterades att Bernt Notke inte är upphovsmannen. Altarskåpet tillskrivs numera en okänd mästare och är daterat till omkring år 1500. Såväl predikstol, bänkinredning (stora delar av den), altarskåp och dekormåleri är än idag bevarade i kyrkan.
År 1730 försågs kyrkorummet med en läktare i väster. Samtidigt öppnades ett par nya fönster upp mot väster för ljusinsläpp på läktaren. Det är oklart vilka fönster det rörde sig om. Troligen var det bara de två mindre kvadratiska fönstren. Året därpå ska kyrkan ha skadats av en kraftig storm. År 1753 inköptes till kyrkan en ny altaruppsats med ett krucifix, vilket kom att ersätta det medeltida altarskåpet.
När kyrkan uppfördes fanns sannolikt inget vapenhus. Ett tecken på det är att långhusets västvägg är spånklädd mot vapenhuset till, som om det tidiga varit en yttervägg. Under dekormåleriet på denna vägg har också konservatorer hittat ett lager tjära. Exakt när vapenhuset tillkom är dock oklart, men med tanke på det invändiga dekorationsmåleriets stil bör det inte ha varit så långt efter det att kyrkan stod klar. På en avbildning på en lantmäterikarta från 1781 finns vapenhuset med. På kyrkans södra fasad finns på teckningen en ingång samt tre fönster.
Under 1800-talets gång finns flera kända förändringar och underhållsarbeten i kyrkan. På 1830-talet lades taket om med nya träspån av furu och såväl kyrka som klockstapel ska ha rödfärgats. En orgel byggdes av klockaren Anders Jonsson, Ringarum, och placerades i kyrkan. Ytterligare fönster ska i samband med detta ha tagits upp på västfasaden. Troligen var det nu det stora fönstret tillkom. Samtidigt sågades en bakre tvärbjälke av jäms med tunnvalvets tak, eftersom den skymde orgeln. Efter en kraftig storm utfördes en hel del reparationsarbeten på kyrkan år 1865. Då tillkom extra stöttor längs med kyrkans fasad, men även invändigt. På 1880-talet, enligt vissa uppgifter 1884 och enligt andra 1885, förändrades fönstersättningen i kyrkan. Nya fönster tillkom och andra förstorades. Vissa av förändringarna framgår tydligt när man tittar på dekorationsmåleriet i kyrkan. Draperimålningarna kring fönstren är för små kring de förstorade fönstren och saknas helt vid nya fönster, som lite ovarsamt tagits upp på bekostnad av dekorationsmåleriet. Trots arbetena på 1800-talet var kyrkans underhåll eftersatt vid tiden kring sekelskiftet 1900. År 1901 ville församlingen lägga plåttak på kyrkan, vilket inte godtogs av Överintendens-ämbetet. Befintligt spåntak lagades istället. Vid samma tid pågick en diskussion i församlingen som handlade om möjligheten att sälja det medeltida altarskåpet. I bevarad brevväxling talas det om att bud givits från utlandet på 3000 kr, men att Djursdalaborna hellre ville sälja till "Kungl Majt och Kronan". Det talas också om att pengarna skulle kunna användas till en ny kyrka. Affären blev till mångas glädje aldrig av. På 1920-talet fanns ett stort intresse för Djursdala kyrkas inventarier. Under decenniets gång arbetade flera konservatorer i kyrkan och såväl altarskåpet och vapensköldarna som dekorationsmåleriet konserverades. Det var konservator Sven Sundbaum som arbetade med väggar och tak i både kyrkorum och sakristia. Han konserverade även predikstolens målning. Vid denna tid, 1900-talets början, var bänkar, orgelläktare, orgelfasad, dörrar samt nederdelen av väggarna målade i vitt. Detta kan man se på fotografier från tiden. Altarringen och altaruppställningen var målade i vitt, blått och guld. Pelarna under läktaren var gråmarmorerade.
I mitten av 1930-talet lades kyrkan tak om med nya sågade spån, troligen av ek. Invändigt genomgick kyrkan en stor restaurering år 1939, ett arbete som började planläggas redan 1937. Det var arkitekt Johannes Dahl som ledde arbetena och som uppdrog ritningarna. Byggnadsrådet Ragnar Hjort verkar också ha varit engagerad. Målarmästare var Mauritz Ekholm.
Arbetet innebar en total översyn av kyrkans interiör, konservatorsarbeten, installation av el samt värmeanläggning medelst lågtrycksångvärme som skulle ersätta tidigare kaminer. En stor kamin stod före restaureringen i det södra bänkkvarteret. För värmeanläggningen byggdes ett värmekammarhus öster om kyrkan. Under arbetena i kyrkan påträffades rester av den medeltida kyrkan under nuvarande kyrkans golv. Under korgolvet återfanns en gravkammare med fem stora kistor och flera barnkistor. Enligt skyltarna på flera av kistorna har gravkammaren hört till familjen Nordström och merparten av begravningarna utförts på 1770-talet. Troligen rör det sig om familjen till Sergeanten Nordström vid Marstad Kronogård. Kistorna lämnades orörda vid arbetena på 1930-talet. Den nuvarande kyrkans ursprungliga trägolv, av kraftiga, kluvna och bilade stockar togs fram under två lager senare lagda golv. Det äldsta golvbrädorna samlades ihop och lades i koret och mittgången. Vid arbetena kunde man konstatera att altarringen i kyrkan ursprungligen varit rektangulär.
I kyrkorummet byggdes bänkinredningen om något och avståndet mellan bänkarna förlängdes. Skärmar och dörrar återanvändes dock. Två bänkrader togs bort på vardera sida i öster för att skapa ett större kor. Även invid läktartrappan, längst i nordväst togs en bänk bort. Där kaminen tidigare stått kompletterades med bänkinredning. Även på läktaren byggdes delar av bänkinredningen om. Färgundersökning gjordes på bänkinredningen vilken visade att bänkdörrarna hade blommotiv, varierande för varje dörr. Bänk nr 1 i söder hade vapenskölden för familjen Gyllenbreder som motiv. Målningarna skrapades fram men var skadade efter tidigare ommålning. De gamla motiven imålades där så var möjligt. Vissa bänkluckor som helt saknade dekor gavs en ny blomsterdekor. Fyllningarna målades rödbruna med huvudsakligen röda blommor och ramstyckena gavs en grågrön kulör. Även altarring, läktare samt ytterligare delar av den fasta inredningen målades i en blå till grå färgskala med vissa delar marmorerade. Enligt arbetshandlingarna skulle mycket av inredningen avlutas före ommålning, t ex sakristians tak. Det är oklart om det utfördes. Kyrkorummets väggar hade vid arbetets början en vitmålad nederdel, som en bröstning. Under målningen hittade man spår av äldre dekorationsmåleri som dock ansågs vara i så dåligt skick att det ej gick att rädda eller rekonstruera. Bröstningen målades sedan i en grå kulör med matt oljefärg. Mycket av dekormåleriet i övrigt sågs över av konservator, dock ej det i sakristian. Nummertavlor målades och förgylldes. Nya innerbågar insattes i kyrkans fönster. I koret gjordes de med tonat antikglas. När altaruppsatsen togs ned i koret återupptäcktes en målad rektangel på väggen ovan altaret. Rektangeln hade samma storlek som altarskåpet. Det medeltida altarskåpet återfick därefter sin ursprungliga plats och altaruppsatsen uppsattes inte igen. Krucifixet som hörde till altaruppsatsen konserverades dock och behölls i kyrkan. Ett nytt altarbord installerades också. Orgeln byggdes om i samband med restaureringen. Till sakristian tillverkades ny inredning i form av bord och stolar. I vapenhuset avlutades tak och bänkar. Den stora restaureringen 1939 innebar således bl a att kyrkans inredning fick en färgsättning som anslöt mer till det gamla dekorationsmåleriet och att kyrkan återfick sin ursprungliga altarprydnad.
Efter den stora renoveringen dröjde det många år innan nya arbeten utfördes i kyrkan. År 1968 hade värmesystemet tjänat ut och elvärme installerades som bänkvärmare. År 1973 konserverades målningarna i kyrkan av Bertil Bengtsson, Linköping och hans son. Den elektriska belysningen i kyrkan kompletterades 1981 genom att kyrkans fyra ljuskronor elektrifierades. Samma år installerades en kororgel. Sannolikt var det då korbänkarna söder om altaret togs bort.
Påskdagen 1990 stängdes kyrkan för den senaste stora restaureringen efter handlingar framtagna av Lennart Arfwidsson, Atrio Arkitekter AB Västervik. Allt dekormåleri konserverades, ett arbete som utfördes av konservatorer från Östergötlands länsmuseum under ledning av Eva Ringborg. Även predikstolen och altarskåpet konserverades. Skadorna på dekormåleriet hade troligen till del uppstått p g a olämplig isolering på vinden. Isoleringen gjordes därför om. Konservatorerna genomförde en färgundersökning på väggbröstning, bänkinredning, läktarbarriär, pelare samt vapenhusets väggar. Vid arbetena kunde bl a konstateras att dekormåleriet i sakristian aldrig tidigare konserverats. All fast inredning utom predikstolen målades. Bänkarnas dörrar behöll sin blomsterdekor som tidigare tagits fram, men målades i övrigt i grå och röda toner. Altarringen målades också i rött, medan läktarbröstningen gavs en färgsättning i två olika grå nyanser samt röd accent. Vägg-bröstningen fick en ljus grå kulör liksom draperimålningen vid altarskåpet. Altaret byttes mot en predella och ett löst altarbord. Inom altarringen lades nytt golv. Ny psalmnummertavla sattes upp. I koret togs den södra korbänken bort, vilken tidigare hade använts för kyrkbesökarna från fattigstugan. Högtalar- och guideanläggning samt belysning av takmålningarna installerades. Oljefyllda radiatorer monterades. Nya armaturer tillkom i sakristia och vapenhus. Nya inredningsdetaljer såsom psalmbokssiffror, psalmboksvagn, knäfallspallar levererades av Blekhems snickeri. Nya skåp för textilförvaring tillkom i sakristian. Utvändigt tjärades både kyrkan och klockstapeln liksom bårhuset. Fönster och dörrar täckmålades. Fasadgruppen AB, Hycklinge utförde arbetet. Påskdagen 1991 återinvigdes kyrkan av kontraktsprosten Eric Nilsson, Hultsfred.
År 1999 var det dags för utvändiga arbeten igen. Lagning av spånklädda delar på tak och fasader utfördes då av Spånkultur från Värnamo. Kyrkan, klockstapeln, bårhuset och spånklädda delar av det gamla värmekammarhuset tjärades. Kyrkans samtliga fönster renoverades med omkittning och komplettering samt målning med linoljefärg. Två nya hängrännor av tjärat och skålat rundvirke monterades längs delar av långhusets sidor.