Fagerhults kyrka

Exterört är Fagerhults kyrka utförd i en enhetlig men nedtonad nygotik, en nedtoning som kyrkan delar med många svenska landsortskyrkor. Uttrycket representeras av murverkets spetsbågiga öppningar, fönstrens höga placering och glaspartiernas uppåtsträvande och smäckert utformade spröjsning. Även det sätt på vilket nord och syd¬portaler¬na bryter takfotens horisontal, portalernas utformning med vimperger och
väggar där putsen på gavelrösten och vimperger bildar trappstegsmönster, ett motiv sannolikt hämtat ur den medeltida hansa¬arkitek¬tu¬ren. Till nygotiken kan även tornets höga spira med ett spetsgavelmotiv i vart väderstreck räknas. De dekorativt utformade gångjärnen på portarna är ett historiserande drag som brukar hän¬föras till den romanska traditionen där kulmen för dessa dekorativa portelement äger rum under 1100- och 1200-talen men även de gotiska förebilderna var ganska välförsedda med denna typ av beslag. Absiden i öster kan ses som en del av nygotiken och det program som Zettervall förestod där även de högt placerade fönstren var en del liksom det höga tornet. Exteriört bevarar dagens kyrka i stort sin ursprungliga utformning och genom detta och den lågmälda utformningen representerar kyrkan, den vid byggnadstiden vanliga och av överintendent¬ämbetet påbjudna, utformningen av svenska kyrkans kyrkobyggnader så som de kunde komma att gestaltas i en sockenkyrka.

Sammanfattning
Kyrkan som sådan är den senaste i en rad kyrkor på platsen där den första troligtvis till¬kom på 1300-talet. Genom detta bär kyrkan traditionens stafettpinne vidare och har genom detta ett stort kontinuitetsvärde.
Kyrkans placering i samhället Fagerhult visar på den centrala roll kyrkan haft för fram¬växten av samhället. De två centrumbildningarna, den äldre kring kyrkan och den senare kring järnvägen illustrerar en utveckling som skett i samhället.
Nygotiken i kyrkans exteriör är välbevarad, tidstypisk och manifesterar en syn på kyrko¬byggnaden som skiljer sig från en tidigare syn där kyrkobyggnaden mer sågs som ett auditorium och gavs en enklare utformning.
Med sin exteriört lågmälda utformning av nygotiken representerar Fagerhults kyrka en för sockenkyrkorna vanlig version av det nygotiska kyrkobyggnadsprogrammet och har genom detta ett representativt värde.
Interiört är nygotiken mer påtaglig och genomförd än exteriört och en av kyrkans största kvalitéer är dess ovanligt välbevarade inredning som tillsammans med den välbevarade interiören i stort låter oss uppleva kyrkorummets utformning så som det gestaltades i slutet av 1800-talet.
Kyrkans lösa inventarier är påfallande få vilket medför att den nygotiska interiören framstår extra tydligt.

Mellan år 1810 och 1860 nästan fördubblades invånarantalet vilket följdes av en tillfällig tillbakagång för att år 1880 återhämta sig och nå en topp på 2787 personer. Det är i skenet av denna stigande befolkningskurva, vilken gav upphov till en stor församling som hade svårt att få plats i sin kyrka, som det nya kyrkobygget skall ses. Frågan om en ny kyrka togs upp första gången av kyrkoherde Anders Herman Bogislaus Lind, 1860. Det bildades en kommitté som tog in en förslagsritning av kyrkobyggmästaren N. Petersson i Stallarp som bland annat hade ritat Vimmerby och Hässelby kyrkor. Efter detta första steg kom kyrkobygget att stötas och blötas i över 30 år innan bygget blev verklighet. Men 1881 försökte man återigen blåsa liv i byggplanerna och sände Peterssons ritning till stadsbygg¬mästaren C. G. Löfqvist i Oskarshamn för en kostnadsberäkning. Löfqvist återsände inte bara en kostnads¬beräkning utan även en egen ritning vilken 1882 antogs av kyrkostämman och skickades till Överintendent¬ämbetet för godkännande. På Överintendent¬ämbetet hamnade ärendet hos Oscar Eriksson som bearbetade Löfqvists ritning genom att förminska orgelläktaren, ta bort dess fönster, ändra altarväggen och tornets spira och fönster. 1883 fastställdes den ändrade ritningen men församlingen ansågs sig inte ha råd att starta bygget och sköt det ännu en gång framför sig. När byggandet av kyrkan väl kom igång 1891 hade man utsett bygg¬mästare Carl Petersson i samarbete med Thure Andersson som byggmästare.
När kyrkan kyrkobygget startade företräddes överintendentämbetet av Helgo Zettervall, som kan ses som den svenska nygotikens främste företrädare, ett faktum som kom att sätta sin prägel på kyrkan. 1887 ger Zettervall ut en skrift där han ställer upp riktlinjer för, och utvecklar sin syn på, kyrkobyggandet. Hans grundinställning är att en kyrka skall från grunden till alla dess minsta delar ega karakteren af ett Guds hus, den måste vara liturgisk från början till slut och icke blott erbjuda det nödiga rummet för de särskilda gudstjenst¬hand¬ling¬arna utan äfven i sig innesluta uttrycken för den samma. För detta menade han att gotiken var den lämpligaste stilriktningen och han vände sig fr.a. mot de enkla, nyklassicistiska kyrkorna där arkitekturen hade formats efter en mer väckelseinriktad liturgi.
Att Fagerhults kyrka präglas av Zettervalls tankar är det ingen tvekan om och flera delar i kyrkans utformning vittnar om detta. Som exempel kan nämnas kyrkans exteriör utförd i en lågmäld nygotik; tornet placerat på den högsta platsen i byn, det upphöjda koret, fönstrens höga placering och de ursprungligen färgade rutorna i fönstrens övre partier. Man bör dock hålla i minnet att det även i byggnader Överintendentämbetet inte hade möjlighet att påverka förekom rikligt med medeltida stilinfluenser under den senare delen av 1800-talet. Varför man även kan tala om en i landet allmän stilhistorisk vurm på det arkitektoniska området. Förutom Över¬intendentämbetet och den allmänna stilhistoriska strömningen har också församlingen och bygg¬mästarna satt sina tydliga spår i utformningen av kyrkan genom att tillåta sig ganska stora avsteg från, den av överintendent¬ämbetet godkända, ritningen. Som exempel på detta kan nämnas att läktaren förblir stor som på Löfqvists ursprungliga ritning och de av Eriksson bort¬tagna fönstren på läktaren kommer till utförande liksom, den av Zettervall ogillade, place¬ring¬en av sakristian i absiden bakom kortet. En stor del av dessa förändringar sprang sannolikt ur önskemål från församlingen. Förutom de ovan beskrivna förändringarna kom bygg-mästar¬na att ta bort de strävpelare som fanns med på den godkända ritningen, ett tilltag som bidrar till lågmäld¬heten i det gotiserande uttrycket i kyrkans exteriör och som skulle komma att få konsekvenser för kyrkans inre ut¬form¬ning.
1891 när väggarna var halvvägs uppe hade både Löfqvist och Eriksson avlidit och på Över¬intendent¬ämbetet togs ärendet över av en ny arkitekt vid namn H.T. Holmgren. När konstruk¬tions¬förändringarna kom till hans kännedom krävde han, som kompensation för de stabiliserande strävpelarna, att takkonstruktionen skulle ritas om. Detta resulterade i den för kyrkorummet karaktäristiska, synliga takstolen. Förutom detta tillägg kom Holmgren att rita den mycket konsekvent genomförda nygotiska inredningen bestående av predikstol bänkar, altare, nummertavlor och orgelfasad, det spetsbågiga valvet över altaret och kyrkans bröstpanel. Han försåg även det av Löfqvist och Eriksson ritade, kor¬skranket sitt spetsbågiga mittparti.
När det gäller utformningen kan sammanfattningsvis kan sägas att kyrkans exteriör är gjord av Löfqvist och Eriksson medan den interiören framförallt har fått sin prägel av Holmgren. Och både interiör och exteriör är formade av Överintendentämbetets påbud, tidens arkitektoniska strömningar, självständiga byggmästare och en närvarande och påverkande församling.